Vi har tre tjejer och tänkte att en liten bebis till skulle allt vara underbart... eller orkar man när minstingen närmare sig 4 år, livet är lite enklare igen, för att inte tala om hur bra vi får sova nu! Men nej, vi var inte klara... ett barn till sedan ska jag bearbeta ordet "färdig"
!
Har tidigare haft tre underbara graviditeter, mått prima ballerina från dag ett till slutet... eller nästan i alla fall. Sista tjejen var lite jobbig på slutet, det spände och tryckte och jag hade svårt att andas, konstigt... kurvan visade som de två tidigare tjejerna, en lagom stor tjej.
Ut kom en drygt kilo tyngre tjej än tidigare 2... 4,6 kg för att vara exakt! Phu, det gick bra, fantastiskt faktiskt. Sedan kunde jag andas igen, ha ha.
I somras fick jag missfall i v 11 (första mf för mig, vad jag vet). Jobbigt, smärtsamt med tabletter som skulle tas, blodigt, äckligt, men det gick bra. 2 menstruationer senare var jag gravid igen, jippi!
Nu är jag i vecka 14 och har redan hunnit kastas mellan glädje, förtvivlan, oro och självklart längtan. Oron vill dock inte släppa taget riktigt än. Jag har inte kommit till det stadiet där jag tänker: när vi fått barn.... utan snarare: hoppas allt går bra och att vi får barn.
- illamående från v5-v13. Har aldrig tidigare mått illa, thank god att jag inte spyr också! Nu känns det dock lite bättre...
- v 10: inskrivning MVC (Barnmorskorna Gamla Stan)
- v 11: fick fruktansvärda värkar, inte "växtvärk" utan som i somras när jag fick missfall. Tog alvedon men det gav inte med sig, kunde inte sova på natten, åkte till akuten dagen efter för jag var säker på att ett mf var på gång. Inget man kan göra då men jag ville bara kolla för livmoderna hade varit som en sten hela natten. ALLT SÅG FINT UT och den lille låg där inne och vinkade till mig...
- v 13 (för 1 vecka sedan exakt): kommer hem och är helt slut efter jobbet, bestämmer mig för att somna tidigt med småtjejerna. Ska bara kissa... det forsar blod när jag går på toa, jag blir så chockad att jag nästan svimmar, det var fruktansvärt. Ingen värk men mycket blod! Blödde igenom 3 bindor den natten. När jag har mens brukar det knappt vara en fläck i trosskyddet efter en natt...
Åkte till akuten dagen efter, igen... blödningen hade avtagit något och de kunde inte se vart den hade/har kommit ifrån. Fostret såg ut att må fint och allt annat såg bra ut också. Jag hade tidigare haft 4 blodansamlingar i livmodern, sk hematom, och enligt läkaren på akuten kunde hon inte längre se dem. Kanske var det det jag blött ut?
Idag, en vecka senare och i v 14. Blöder gammalt blod nu, men jag hoppas det försvinner helt snart. Blir orolig för minsta lilla normala värk och tänker att det kanske är ett mf på gång... från att aldrig ha behövt oroa mig finns det ständigt en oro i kroppen och glädjen över graviditeten har inte riktigt infunnit sig som det brukar.
Fler som väntar nr 4 till sommaren och bor i eller nära Stockholm?
Mår ni som tidigare graviditeter?
Har ni berättat för syskonen än?
Min äldsta vet men tycker inte att det ska bli kul... nu får ju mamma ännu mindre tid med henne... behöver jag tillägga att hon är tonåring
?
Fortsättning följer...
