Nu har min lilla dotter blivit väldigt mycket större och börjat på förskolan och det har hänt en del från mitt inlägg för nästan ett år sedan till nu.
Våra sömnproblem fortsatte och när hon fyllde 1 hade hon bara vid ett enda tillfälle sovit hela 4h i sträck. För att somna om krävdes amning eller en timmes skrikande. Då hon vägrade såväl ersättning som välling och gröt så fanns det inte så mycket att ersätta amningen med men när hon fyllde 1 så blev det bara vatten på nätterna.
Vi samsov mycket fram tills vi när hon var 15 mån då vi flyttade till större lägenhet och hon fick eget rum. Det sammanföll dessutom med förskolestart och helt plötsligt blev nätterna mycket bättre. Hon sov i sin spjälsäng i sitt eget rum och det blev tom nån hel natt. Dock hade hon fortfarande svårt att somna om. En nattning kunde ta mellan 20min-2h och en omnattning mellan 5min-1h och det blev några uppvak per natt.
Nu har hon tagit ett enormt utvecklingssteg och för två veckor sedan kändes hon äntligen redo för att börja somna själv och det har gått fantastiskt bra
I natt var jag inne hos henne och rättade till täcket en gång bara.
Vårt andra problem har varit maten. Hon har som sagt vägrat både välling och gröt, inte heller har hon varit så värst förtjust i annan mat. Jag ammade fram till hon var 15 mån och det gjorde ingen direkt skillnad i hennes aptit när jag slutade. Hon var på kontrollvägning vid 17mån och vägde då 9,1kg till sina 80,5cm.
Men som med sömnen så har något fantastiskt hänt på sistone och hon äter äntligen bra, både på dagis och hemma. Väntar fortfarande på att hon ska få en tid för 18mån-kontrollen och tror faktiskt att hon hinner passera 10kg-strecket tills dess
Hon är född med seperationsångest (har inte träffat något annat barn som varit fullt så otrygg och rädd för främlingar som henne) men in samband med förskolestarten började det äntligen vända och idag kan jag be en främmande människa om hjälp med att rätta till hennes mössa (när jag bär henne i sele på ryggen) utan att hon får panik. Jag har burit henne massor, först i sjal och sedan i sele. Hon var 5 mån innan vi kunde börja använda vagnen för hon fick total panik innan dess. Funderar faktiskt på att byta ut vår lyxvagn mot en billig sulky för vi använder den ändå så sällan, till och från förskolan bär jag henne för vi har så nära.
Eya var tidig med att krypa, sitta, stå och gå. Hon har varit tidig med allt finmotoriskt och är en riktig liten klätterapa. Hon är mycket nyfiken och noggrann av sig och det räcker med att hon ser hur man gör en sak en enda gång för att hon ska veta hur man gör (rätt jobbigt för man måste hela tiden tänka på vad hon ser). Dock har hon varit sen med talet och fram till för några veckor sedan så använde hon sig mest av två ord: kaka (som är allt man kan äta) och pappa (som är de flesta människor). Hon har dock varit rätt duktig på att kommunicera med teckenspråk och använder nog en 10 "ord" regelbundet.
Men nu har det även börjat ske saker med talet (tack till detta underbara utvecklingssteg) och hon visar för första gången ett intresse av att lära sig vad saker och ting heter och har på kort tid utökat sitt ordförråd med massor av ord. Men hon vägrar att försöka säga sånt som hon inte bemästrar, lilla fröken perfektionist
Hon är överlag ett mycket krävande litet barn, ingen rast och ingen ro för mig och min man, men samtidigt väldigt rolig och jag tror att hon kommer att bli ett väldigt trevligt barn. Intalar även mig själv att hon kommer att bli en lugn och ordentlig tonåring för det har vi förtjänat
Hur har det gått för er och era små?
