hej.
Jag sitter med samma, men är själv!
Pappan och jag har gjort slut, efter 3 mån storm

Jag hoppade över möjligheten till medecinsk abort i dag...
har känt i två dagar att, fasen, jag vill ju det här, jag kommer att klara det (eller?????????)
Han vill inte, men kommer att finnas där till 100%
Jag börjar få riktig ågren över att jag vill behålla, men inte han!
fasen,
33 år, 2 aborter sen tidigare...
men, det va ju inte så här jag tänkte börja...
nån garanti hur saker bllir har man ju aldrig, men hur det ska börja kan man ju välja,, eller kan jag det..
usch bara tanken på att ta bort de här fina små druvorna .. (v8+4)
vill gärna gärna ses
om jag vågar behålla...