Genni: Usch då! Då blir det svårt att njuta av graviditeten! Det där med att inte vara kär i pappan längre känner jag igen, med vår första ville jag inte ha honom nära alls. Mådde illa om han andades på mig... Det höll i sg hela graviditeten, med små pauser bara... Så om det inte finns nånting mer som säger dig att du inte är kär i honom, så är det nog bara graviditeten. Jobbigt när det varar, men det går över sen.
Jag undrar vad ni tycker om en sak.. Jag har fått BF 28/10, och den 23:dje är vi bjudna på bröllop 70 mil härifrån. Är man korkad om man åker? Det är väldigt nära vänner till min man, och han vill gärna gå. Om jag inte följer med så stannar ju han hemma, för han vill inte missa förlossningen.. Vad tycker ni och vad skulle ni gjort? :P
Lea är född där nere, så det känns inte jobbigt om det blir på samma sjukhus, det som känns jobbigt är väl resan, och sen att inte kunna åka hem direkt med bebis. Och så måste vi packa så mycket mer, utifallatt..