Tack! ja, det är jobbigt fast på något underligt sätt får man dagarna att rulla på ändå.
Ibland har vi det riktigt bra men så stöter vi ständigt på dessa bakslag. Vet inte alls vad jag ska ta mig till längre.
Ska ringa barnmott imorn och fråga om det inte finns något mer de kan göra. Amanda hade gått ner 700g sista månaden och stått still på längden. Detta kan ju bara inte hålla på förevigt. De måste hitta något för just nu känns det lite som om man går under av all press. Har dessutom blivit ensamstående. Andreas gjorde slut på eländet i maj och flyttade ut i juni. till en början var det överjävligt fast nu kan det faktiskt vara skönt nu och då.
Det jobbigaste är ensamheten och att behöva kämpa med allt runt omkring själv. fast det har jag ju iofs alltid gjort.
Nä.. usch. Bara gnäll.
Ursäkta mig.
Kul iaf att ni andra har det bra och verkligen roligt att höra från er!