Vi som blivit gravida med killar som inte vill ta ansvar tråd 2!

Hej, jag håller på att kräkas för pappan till min lilla ska komma HIT - inte bara ringa utan han ska komma HIT. Vi har inte setts sedan ... ja ... det begav sig så att säga. Detta var jag inte redo för. Fortsättning följer ...

Che: hoppsan hejsan, gud så nervöst! Men känns det ok då? Du måste ju liksom inte släppa in honom i ditt hem om det inte känns bekvämt för dig. Han kanske kan hjälpa dig med flytten förresten hehe

Höll på att bli påkörd igår, när jag var på väg på hembesök till en klient. Stod gränsle över cykeln och väntade på att ta mig över gatan, när plötsligt en bil i HÖG fart började backa rakt emot mig. Hade ju ingen chans att komma någonstans, eftersom jag stod som jag stod och det tog ju någon sekund att fatta att han inte tänkte stanna, men till slut skrek jag och bankade på bilen i panik, så en centimeter innan mig tvärnitade den. Först reagerade jag med ren och skär ilska. Slet upp dörren och skällde ut föraren och krävde honom på en ursäkt. Det var en kaxig ung kille och han bara hånflinade mot mig och sa att jag skulle ta det lugnt, att han sett mig och haft läget under kontroll. "Så fan heller, du höll på att köra ihjäl mig! Dessutom är jag gravid!" skrek jag innan jag smällde igen dörren och snabbt cyklade därifrån. Måste ha varit en syn det  Men 100 meter fram kom chocken och tårarna började spruta. Tänk vad som kunde ha hänt!? Hade han kört på mig hade styret åkt rakt in i magen. Hemska tanke! Var helt uppskärrad och blev tvungen att ringa min klient och ställa in besöket och istället gråtande ta mig tillbaka till jobbet. Vilka idioter det finns!

Annakatta- var otäckt! Jag hade reagerat precis likadant. Tur att allt gick bra iallafall!

Ja, han kom hit o var sammanbiten. Det gick över förväntan och han förstod min situation efter att ha fått ösa ur sig sin ångest över situationen. Det gick lugnt och sansat till och nu har både han o jag setts igen och pratat igenom allt. Phu. Höll bokstavligen på att kräkas innan han kom!

Sova tidigt ikväll ... har varit en omtumlande natt och dag.

Annakatta, verklgien läskigt. Så skönt att du hann få stopp på honom!

Åh gud så spännande Che! Jag hade också nästan kräkts, darrar varje gång jag ska träffa pappan till mitt barn... Men sen gaskar jag upp mig och är tuff. Kände du något för honom då?
Vad gäller din flytt så förstår jag helt och fullt din oro och att du blir sårad av din systers beteende och känner dig utsatt. Du kan inte skjuta på flytten så att hon kan göra både och?

Här har jag fått ett helt fruktansvärt besked idag. Det går faktiskt knappt att beskriva känslan. Det har tack o lov inte med min graviditet att göra men det är inget roligt alls. Var beredda på något obehagligt... Mamman till mina f.d styvbarn har hängt sig. Det är så in i bomben chockartat att jag knappt vet vart jag ska ta mig till. Pappan till barnen och jag hade en mycket uppslitande separation för 2,5 år sedan (vi var ihop i 2,5 år också) och barnen, då 3 och 5 är helt fantastiska. Så trygga och kärleksfulla. Och nu har deras stora trygghet i livet gått och tagit livet av sig. Lika gammal som jag. Jag förstår det inte, hur kan hon göra så mot sina barn? Mot hela sin omgivning, stora familj, alla vänner, hela stället hon har byggt upp för sig och sina barn ute på landet? Sina djur? Jag vet att hon har varit deprimerad tidigare men trodde att hon mådde bättre nu. Vi träffades snabbt i somras och allt verkade bra då. Men jag vet ju inget, har ingen kontakt med hennes (och mitt) ex längre så jag vet ingenting. Men barnen? Ska de bara ha honom nu?
Hon som anklagade honom för att vara en dålig pappa när det begav sig, hur kan hon lämna dem till honom nu då? Han bor dessutom i en stad ganska långt bort från barnen. Jag förstår inte detta. Måste få veta hur det går för barnen, de är så underbara. Jag dömer inte henne, när jag fanns med i bilden gjorde hon verkligen allt för sina barn och var en jättebra mamma. Gör man något sånt här så är man så sjuk att man inte förstår vad man gör. Men jag hoppas att jag aldrig någonsin blir så sjuk att jag lämnar mitt barn på det sättet.

annakatta: Usch vad rädd jag hade blivit. Och att han bara flinade åt dig. En ursäkt för att han skrämde dig hade väl i alla fall varit på sin plats om han nu ändå hade koll som han sa.

che: Härligt att det samtalet är över. Och att du tycker att det gick över förväntan är ju bra. Förstår att du sover tidigt efter att ha varit nervös inför mötet.

flippan: Fy så hemskt. Och stackars barn som blir lämnade på det viset. Samtidigt så vet jag hur sjuk man är när man har självmordstankar och kan förstå att hon bara såg den utvägen. Det finns fakttiskt väldigt bra hjälp att få och jag hade hellre tagit den vägen än att ta livet av mig själv. Speciellt om jag hade barn. Har du pratat med ditt ex? Eller fick du reda på det på annat sätt?

Började blöda igår kväll.
Var hembjuden till en kompis-kompis + 14 andra som jag knappt kände när jag började känna att det började rinna till. Mycket riktigt. Blödde ner en fotölj, hela mig. Min kompis fick rusa iväg och köpa nattbindor men eftersom hela jag, trosor, allt var nedblodat så ville jag bara där ifrån... Skämdes så och kände mig så liten.
Hon körde mig hem och stannade hos mig en stund.
Har värk som kommer och går. Ringe kk som sa att det kan hålla på såhär ngn dag till innan allt är ute.
Känner mig så liten och ynklig just nu... men ok på samma sätt. Tror det finns en mening med allt som händer. Ant är det ett avslut mellan han och mig eller en försoning. Tiden får utvisa...
Skulle iaf behöva ngn som håller om mig och klappar mig på huvudet och säger att allt kommer bli bra...

annakatta: Fy vad obehagligt. Tur att inget hände.

che: Oj, vilken lördag du haft men tror nog att detta mötet behövdes både för dig och han.

Flippan71: Finner inga ord. Så fruktansvärt... Men som Lilla JJ säger så är man för sjuk för att tänka på omgivningen. En vän till mig försökte sommaren 09 men räddades i sista stund av sina föräldrar. Han är fortfarande sjuk men väljer livet före döden...
(Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter ang MF)

aroma: Vilken jobbig uppevelse. Allt kommer att bli bra tjejen. Det tar bara olika lång tid för olika saker att bearbetas. Tillåt dig själv att känna det du känner och låt det få ta den tid det tar. Jag tycker du verkar vara så stark som kan se att det finns en mening med alt som händer trots din förlust.
Sen vad du ska göra med killen får bli en senare fundering. Men glöm inte hur han har behandlat dig nu under graviditeten.

Ooh ni alla starka tjejer, som råkar ut för så mycket men ändå verkar landa på fötterna hela tiden, om än med några stukningar. Jag är full av beundran för var och en av er! Att ni reser er och går vidare trots alla käftsmällar ger mig både tillförsikt och styrka att klara av mina egna problem! Ni är fantastiska!

Nej jag har inte pratat med exet, det var en gemensam vän som berättade. Men jag ska träffa hans familj (bror och svägerska) senare i dag som bor här i stan.

Det här är så förfärligt, jag kan inte sluta att tänka på det, och på barnen som jag känner så väl. Hela deras värld, deras trygghet... Jag fattar det inte. Jag har hört att när man är så deprimerad så tror man helt ärligt att alla i omgivningen mår bättre om man är borta. Det är ju inte sant någonstans och hur kan man bli så sjuk?
Ja jag har aldrig lidit av depression men det måste ju vara en totalt övermäktigt om man kan göra såhär mot sina barn och alla andra.   Och dessutom inte tänka på att det blir ett av barnen som upptäcker det. Som den supermamma hon var så är det nog väldigt många människor som är i chock nu för hon hade ett stort umgänge och många vänner och bekanta.

Annars är det bra med mig, det här få mig att glömma att vara orolig för magen (även om jag tar hand om den) och knäppa blivande pappor.


Aroma: Så otroligt jobbigt! Tur att du hade en sån fin vän med dig. När jag fick mitt MF gjorde det så ont så jag fick stå på alla fyra, sen fick min syrra komma och hämta mig och köra mig till akuten. Min dåvarande (hans vars ex..) var och hälsade på sin brors förstfödda på BB i en annan stad medan jag låg och fick MF på KK i vår stad. Jag var inte så glad då och kände mig rätt liten. Tur jag hade min syrra i alla fall!

Aroma: Stackars stackars dig! Vi håller alla om dig här - om än på avstånd... Ta hand om dig själv nu, men tänk dig för ordentligt innan du släpper in pappan i ditt liv. Du är värd så mycket bättre!!!

Che: Vilken grej! Vad kom ni fram till, ska ni ses igen, kommer han och skriver på faderskapet? Måste kännas skönt nu när det här är "över" och att det gick så pass bra!

Rymdmonstret: Tack! Men glöm inte att du också är stark och beundransvärd!

Flippan 71: Usch så fruktansvärt! Har du någon kontakt med barnen idag eller bröts det iom separationen från exet? Så hemskt att en människa ska behöva må så dåligt att självmord känns som den enda utvägen till slut.