Hej på er!
Jag är oxå gravid och arbetslös. Vi satte igång ändå för dels ville vi gärna ha en till och dels fick jag fick intrycket av att ingen ville anställa mig eftersom jag är 33 år och har ett barn som är två år sen innan, jag tänkte att det lyser "snart mammaledig och borta läääänge" om mig

Men jag vet inte, vi började i alla fall. Efter många försök och ett missfall började jobbmarkanden lätta lite och jag fick ett kortare vikariat på 3 månader. Där jobbar jag nu och under tiden jag varit där har jag äntligen blivit gravid! Har dock bara kontrakt till 31 maj, möjligen över sommaren, sen är det osäkert igen.
Så nu är jag i ett ganska känsligt läge, är i vecka 8 och söker jobb för fullt, vill ju inte berätta att jag är gravid på intervjuer, då kan man ju bara glömma att få jobbet. Magen börjar nog synas snart så får jag inget nytt job om nån månad eller två så blir det nog svårt.
Vi är dock glada att vi körde på ändå, allt ordnar sig

Vi visste ju att vi satt i den här situationen när vi började. Maken jobbar och tjänar ok, så vi klarar oss.
Jag måste jobba i värsta illamående perioden, urk! Igår var jag på intervju och satt och vred mig i stolen, blev så illamående av kaffelukten, usch, haha... Ja vi får väl se hur det går.