Jag förtränger allt helt istället... fungerar fin fint för mig...

, jag är i vecka 37 och har två barn sedan innan, vet hur fruktansvärt det är, för det är milt sagt för jäv-igt att föda barn.
I och med att jag näst intill är mer skräckslagen inför ett kejsarsnitt så är det bara att gilla läget och låta allt gå sin gilla gång. Hur det än är så överlevde jag de förra gångerna.. jag kan inte påverka den biten mer än att hantera det så som det kommer, men inte förrän det kommer.. Jag låter mig helt enkelt inte vara rädd i förtid, för till vilken nytta är det??