Har ingenstans att ta vägen:(

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Ensam gravid - Gravid

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Har ingenstans att ta vägen:(

Lör 13 feb 2010 13:26 Läst 1545 gånger Totalt 16 svar

Annnaa
Visa endast

Hejsan mår verkligen skit och har gjort det nästan hela min graviditet är i dag i v.23
bor tillsammans med pappan till barnet men han skiter i oss båda rent ut sagt e ute och festar till 8 på morgonen och ja förklarade mycket väl vad ja tycker om detta och då började han ljuga och säga att han skulle jobba men det gjorde han egentligen inte , har hittat andra tjejers nr och han bryr sig inte alls om graviditeten detta började allt när ja blev gravid ja trodde först det bara handlade om att han var rädd men ja var också dum som stannade men jasg älskar han men nu har jag också insett att det kommer aldrig ändras , ja måste härifrån men ja har absolut ingenstans att ta vägen e snart 19år hoppade av skolan för ja mådde så dåligt i början kräkte hela tiden så missade så mycket och skulle endå inte gå i skolan när barnet e fött och mina föräldrar vet ingenting dom säger hela tiden att dom är så rädda att det ska ta slut och att ja inte kan komma hem då så jag kan inte åka hem jo ja kan ju vet att dom inte hade kastat ut mig men jag älskar redan min dotter mest över allt annat på hela jorden och ja vill bara hon ska ha det bra och det känns som ja inte vet vad ja ska göra , snälla HJÄLP! :( ,

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. plumselina78
  Visa endast
  
  Lör 13 feb 2010 13:29
  
  #1
  
  vänd dig till socialen i din kommun för att få hjälp
2. Cia o krabaten
  Visa endast
  
  Lör 13 feb 2010 13:35
  
  #2
  
  Åk hem till dina föräldrar.
  Det är ändå dina föräldrar.
  
  Prata med dem och förklara. Kanske kan de hjälpa dig tills du fått tag på ngt eget, kanske längre.
3. Annnaa
  Visa endast
  
  Lör 13 feb 2010 13:38
  
  #3
  
  Cia o krabaten skrev 2010-02-13 13:35:21 följande:
  Åk hem till dina föräldrar. Det är ändå dina föräldrar. Prata med dem och förklara. Kanske kan de hjälpa dig tills du fått tag på ngt eget, kanske längre.
  plumselina78 skrev 2010-02-13 13:29:57 följande:
  vänd dig till socialen i din kommun för att få hjälp
  ja ja ska prata med mina föräldrar men det är så jävla svårt , känns som ja gör ett misstag även fall ja vet att jag gör rätt egentligen , ja ja ska ringa dom på måndag har aldrig haft kontakt med socialen så vet inte vad ja ska säga eller ingenting , allt e bara jobbigt just nu
4. Cia o krabaten
  Visa endast
  
  Lör 13 feb 2010 13:42
  
  #4
  
  Annnaa skrev 2010-02-13 13:38:04 följande:
  ja ja ska prata med mina föräldrar men det är så jävla svårt , känns som ja gör ett misstag även fall ja vet att jag gör rätt egentligen , ja ja ska ringa dom på måndag har aldrig haft kontakt med socialen så vet inte vad ja ska säga eller ingenting , allt e bara jobbigt just nu
  Det är liksom det man gör som förälder.
  Älskar och hjälper trots misstagen!
  
  Som jag känner idag skulle jag aldrig kunna neka min dotter husrum hur gravid och klantig hon än varit!
  
  Eller sonen om han inte lyckas få ngt eget boende eller så.
  
  JAg kommer alltid finnas där för dem.
  
  Försök med dina föräldrar och var ärlig bara.
  
  Kanske kan du hoppa på skolan igen? Det gör ju att du har färre kurser att läsa upp sen på komvux.
  
  Och en godkänd gymnasieutbildning är ju viktigt för att få jobb i framtiden.
  
  Lycka till!
5. elitepearl
  Visa endast
  
  Lör 13 feb 2010 18:45
  
  #5
  
  Vad modig du är som klarar av att be om hjälp!
  
  Min tanke är lite den att försök att ta det viktigaste först.
  Och jag tänker att det viktigaste borde vara att du får komma i en trygg miljö, både för din och för ditt barns skull.
  
  Så ta mod till dig att prata med dina föräldrar, och ta absolut kontakt med socialen. Du behöver inte veta vad du ska säga, utan det enda du behöver är att förklara din situation och sen är det upp till socialen att ta hand om sitt jobb, vilket är att hjälpa dig.
  
  Så stort lycka till och var rädd om dig!
  
  Kram & Kärlek
6. Annnaa
  Visa endast
  
  Sön 14 feb 2010 10:34
  
  #6
  
  elitepearl skrev 2010-02-13 18:45:06 följande:
  Vad modig du är som klarar av att be om hjälp!Min tanke är lite den att försök att ta det viktigaste först.Och jag tänker att det viktigaste borde vara att du får komma i en trygg miljö, både för din och för ditt barns skull.Så ta mod till dig att prata med dina föräldrar, och ta absolut kontakt med socialen. Du behöver inte veta vad du ska säga, utan det enda du behöver är att förklara din situation och sen är det upp till socialen att ta hand om sitt jobb, vilket är att hjälpa dig.Så stort lycka till och var rädd om dig!Kram & Kärlek
  tack , mår verkligen jätte dåligt och har kännt mig stressad det mesta tiden av graviditeten och nu är det värre , e så Orolig att nånting har hänt eller kmr hända med bebisen =( , jag kan inte prata med mina föräldrar det går bara inte , dom hade endå bara tyckt att jag var en börda ungefär , men jag ska ringa socialen i mogon får hoppas att dom hjälper mig , vill bara komma härifrån så snabbt som möjligt så jag kan försöka börja må bra igen
7. elitepearl
  Visa endast
  
  Sön 14 feb 2010 15:06
  
  #7
  
  Annnaa skrev 2010-02-14 10:34:16 följande:
  tack , mår verkligen jätte dåligt och har kännt mig stressad det mesta tiden av graviditeten och nu är det värre , e så Orolig att nånting har hänt eller kmr hända med bebisen =( , jag kan inte prata med mina föräldrar det går bara inte , dom hade endå bara tyckt att jag var en börda ungefär , men jag ska ringa socialen i mogon får hoppas att dom hjälper mig , vill bara komma härifrån så snabbt som möjligt så jag kan försöka börja må bra igen
  Jag vet ju ingenting om vilken relation du har till dina föräldrar, så jag ska inte säga så mycket om det, men tror du inte att dom förr eller senare iaf kommer att komma underfund med att du är gravid? Om inte annat så när bebisen kommit till världen. Jag lever utan en relation till mina föräldrar trots att dom är i livet och det är tungt. Fast jag är 31 så önskar jag mig en mamma i mitt liv.
  
  Bebisen kommer säkert att klara sig utmärkt, den är ju så skyddad i din mage, men det är ju svårare när hon väl är född, så du gör väldigt klokt i att be om hjälp redan nu och inte minst för din egen skull, du är värd att må bra!
  
  Lycka till imorn när du pratar med soc och hör gärna av dig och berätta hur det går för dig.
  
  Kram
8. Annnaa
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 11:15
  
  #8
  
  elitepearl skrev 2010-02-14 15:06:55 följande:
  Jag vet ju ingenting om vilken relation du har till dina föräldrar, så jag ska inte säga så mycket om det, men tror du inte att dom förr eller senare iaf kommer att komma underfund med att du är gravid? Om inte annat så när bebisen kommit till världen. Jag lever utan en relation till mina föräldrar trots att dom är i livet och det är tungt. Fast jag är 31 så önskar jag mig en mamma i mitt liv.Bebisen kommer säkert att klara sig utmärkt, den är ju så skyddad i din mage, men det är ju svårare när hon väl är född, så du gör väldigt klokt i att be om hjälp redan nu och inte minst för din egen skull, du är värd att må bra!Lycka till imorn när du pratar med soc och hör gärna av dig och berätta hur det går för dig.Kram
  joo dom vet att jag är gravid , men vi får endå inte plats heller och bo därhemma när ja har fött , har pratat med socialen nu i alla fall , fick tid den 3 mars , men det är inte säkert dom kan hjälpa mig eftersom ja bor fort kvar här och han har jobb, men då sa jag att ja har ju förfan ingenstans att ta vägen och vi är ju inte tillsammans , d e precis som om dom tror man ljuger :O, men får se på mötet hur det går .
9. Ansi30
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 11:21
  
  #9
  
  Hej!
  
  Jag tycker först att du ska ge dig själv en stor kram och veta att du är modig och mogen som söker hjälp! Och jag lovar, det finns hjälp att få!
  
  När det gäller kontakten med socialen är det nog jätteviktigt att du verkligen talar om hur du tänker, känner och mår. Spara inte på vad du har att säga. Berätta så mkt du kan!! Förklara för dem varför det är så viktigt för dig att komma ifrån pojkvännens lgh och varför du inte kan flytta till dina föräldrar.
  
  Ge dig inte!
  
  Lycka till!
  
  KRAM!
10. elitepearl
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 11:22
  
  #10
  
  Det bästa du kan göra när du kommer till mötet är att vara ärlig med precis allting, precis hur det ser ut och hur han beter sig och hur du upplever det.
  
  Jag har haft mycket, mycket hjälp utav soc. Och i början så gick jag in och KRÄVDE hjälp och då fick jag lite hjälp, nu har jag varit ärlig med hela min situation och BER om hjälp och jag har fått ett fantastiskt stöd.
  
  Berätta att det är ohållbart för dig att bo där pga av allt hans festande och att det inte är en trygg mijö för dig och barnet.
  
  Lycka till, jag ska hålla alla tummar jag har för dig, saker har en tendens att lösa sig tillslut.
  
  Å du, en sak till, du ska inte skämmas för hans beteenden, det är han själv som skapar dom och inget som du har del i .
  
  Stor kram
11. Birgitta2
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 11:36
  
  #11
  
  Om min dotter trasslat till det så hade jag kanske inte varit så glad, men jag hade ställt upp för henne till 100 procent. Hon hade fått flytta hem omgående och jag hade tagit hand om dem båda, både bebis och dotter, så gott jag kunnat. Föräldrar är till för att hjälpa. Var inte rädd för att fråga dom i första hand.
12. Cia o krabaten
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 19:28
  
  #12
  
  Birgitta2 skrev 2010-02-15 11:36:14 följande:
  Om min dotter trasslat till det så hade jag kanske inte varit så glad, men jag hade ställt upp för henne till 100 procent. Hon hade fått flytta hem omgående och jag hade tagit hand om dem båda, både bebis och dotter, så gott jag kunnat. Föräldrar är till för att hjälpa. Var inte rädd för att fråga dom i första hand.
  Precis som jag resonerar.
  
  Hoppas det går bra TS!
13. Annnaa
  Visa endast
  
  Ons 3 mar 2010 19:01
  
  #13
  
  Cia o krabaten skrev 2010-02-15 19:28:45 följande:
  Precis som jag resonerar. Hoppas det går bra TS!
  Dom vill inte Hjälpa mig eftersom jag är skriven hos min förra pojkvän så har han betalsskyldighet för mig ? fattar ingenting blev så jävla arg när man verkligen behöver hjälp så skiter dom i en , fyfan säger ja bara .
14. Birgitta2
  Visa endast
  
  Tors 4 mar 2010 09:37
  
  #14
  
  Jag tror du skall göra en mellanlandning hos dina föräldrar och därifrån försöka ordna upp ditt liv. Jag har en känsla av att soc blir lite mer förstående om man bor med sitt barn hos mamma och pappa, än om man faktiskt har en sambo (även om det inte är den bästa sambon i världen).
15. Nataliesliv
  Visa endast
  
  Tors 4 mar 2010 09:46
  
  #15
  
  Annnaa skrev 2010-03-03 19:01:16 följande:
  
  Är din "förra pojkvän" pappan till barnet, han som du bor hos nu?
  Jag har väldigt svårt att tro att han är betalningsskyldig för dig!
  Även om du inte kan bå hos dina föräldrar kanske de låter dig skriva dig hos dem? Det kanske gör saken med socialen lättare?
  Har du försökt börja jobba sen du slutade skolan? Att man visar soc att man försöker (även om man kanske inte kan jobba heltid och tjäna tillräckligt med pengar för en egen lägenhet).
  Soc ska hjälpa och råda dig...vad sa de egentligen? Vad tyckte de att du skulle göra? Sa de att du ska söka jobb (man kan ha rätt till mer bidrag om man är aktiv arbetssökande).
  nataliesliv.blogg.se
16. lindosh
  Visa endast
  
  Mån 19 apr 2010 22:50
  
  #16
  
  Hejsan, jag är en tjej på 20 år som är gravid i v 12.
  Blev precis ensamstående och känner mig bara helt förvirrad, deprimerad och ledsen. Har inga vänner och familj kvar.
  Har också mycket problem med soc. Men fortsätt kämpa!
  Om du har lust att prata så kan du höra av dig till min mail, jag själv skulle behöva någon att prata med :(
  
  Lindosh_@hotmail.com
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »