Fördelar med ensam gravid/ensam förälder

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Vantar barn
Forum
Gravid
Ensam gravid
Fördelar med ensam gravid/ensam förälder

Ensam gravid - Gravid

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Fördelar med ensam gravid/ensam förälder

Sön 14 feb 2010 14:28 Läst 2796 gånger Totalt 14 svar

Chewbacca
Visa endast

Hej!
Tänkte öppna en tråd för er som funderar på vägval, och ni som känner er ensamma och rädda!

Är själv ensam mamma till en underbar liten kille, jag var ensam i stort sett hela graviditeten, jag var ensam på förlossningen som tog över ett dygn, och jag var ensam månaderna som följde,
Oftast framhålls ensamma mammors rädsla, ensamhet och sorg... jag börjar bli trött på det. Inte för att jag själv någonsin känt mig så, självklart är min sårbarhet stundtals lika tärande, men... så är det för alla, oavsett relation eller inte. Vi ensamma föräldrar tverkar, oroar oss och räds för ungefär samma som de i mamma-pappa-barn-familjer.

Så jag tänkte ge lite fördelar m ensamheten för en gångs skull =)

- Ingen lägger sig i skötseln av din bäbis
- Ingen ifrågasätter namnvalet
- Ingen att bråka med om vem som bytte blöja sist
- Ingen att störa om natten när skrikperioderna sätter igång
- Lättare att ge bäbisen all fokus
- Ur ensamheten växer bandet till barnet starkare

...ja, fyll gärna på ni som känner som jag =)

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Centrumhets
  Visa endast
  
  Sön 14 feb 2010 14:31
  
  #1
  
  Jag kan oxå intyga att det finns många fördelar med att vara ensam. Man slipper som sagt ha någon att bråka med om precis ALLT som bara går att bråka om.
  
  Dessutom behöver man aldrig lämna bort barnet mot sin vilja heller, det är nog det bästa med att vara ensam
2. Amelie av Paris
  Visa endast
  
  Tors 18 feb 2010 15:09
  
  #2
  
  Egentid när barnet sover!
3. Lilla JJ
  Visa endast
  
  Ons 3 mar 2010 18:19
  
  #3
  
  Jag är fortfarande ensam gravid. Men en fördel som jag känner nu under graviditeten är att jag har ingen att gnälla på när jag har en jobbig dag. Alltså slipper jag bråk. Jag känner också att det är skönt att inte behöva ta hänsyn till någon när jag är trött utan jag kan gå och lägga mig när jag vill.
4. Mia f
  Visa endast
  
  Mån 5 jul 2010 18:07
  
  #4
  
  Är ensam med en liten tös på 5 år o nu oplanerat gravid i v 6.. Har NOG bestämt mig för att behålla barnet. Men den enda oro ja känner för det är att mina föräldrar kommer idiotförklara mig den dag jag berättar. Är helt införstådd med att ja kommer få ta mig igenom allt väldigt ensam. Har visserligen en syster som kommer stötta mig oavsett hur jag gör. Hon har till o med lovat o va med på förlossningen:) Men den värsta känslan är dock att veta ett mina föräldrar kommer tycka allt är helt fel. Annars oroar ja mig inte för något som har med barnet o göra:)
5. smärta
  Visa endast
  
  Ons 7 jul 2010 16:41
  
  #5
  
  Lilla JJ skrev 2010-03-03 18:19:10 följande:
  Jag är fortfarande ensam gravid. Men en fördel som jag känner nu under graviditeten är att jag har ingen att gnälla på när jag har en jobbig dag. Alltså slipper jag bråk. Jag känner också att det är skönt att inte behöva ta hänsyn till någon när jag är trött utan jag kan gå och lägga mig när jag vill.
  
  Håller med dej fullt ut :D!!!!! fast det e lite tråkigt att inte ha nån att gnälla på. men som sagt bråket nä usch!!!
6. smärta
  Visa endast
  
  Ons 7 jul 2010 16:44
  
  #6
  
  Mia f skrev 2010-07-05 18:07:47 följande:
  Är ensam med en liten tös på 5 år o nu oplanerat gravid i v 6.. Har NOG bestämt mig för att behålla barnet. Men den enda oro ja känner för det är att mina föräldrar kommer idiotförklara mig den dag jag berättar. Är helt införstådd med att ja kommer få ta mig igenom allt väldigt ensam. Har visserligen en syster som kommer stötta mig oavsett hur jag gör. Hon har till o med lovat o va med på förlossningen:) Men den värsta känslan är dock att veta ett mina föräldrar kommer tycka allt är helt fel. Annars oroar ja mig inte för något som har med barnet o göra:)
  
  Min bebis imagen var oxå oplanerad, å det var mkt om och men i början. Rådfråga min mamma å hon sa att hon inte vill säga det ena eller andra men man märkte på henne att hon tyckte jag skulle gjort abort. jag å pappan bebstämde sen för att behålla å bli tsm men det sprack jag lämnade honom. Nu e jag ensam iallafall å min mamma börjar väl ändra sej lite nu när hon ser att magen växt å det bara e 6 veckor kvar =). Så gå på dina känslor inte dina föräldrars å jag har oxå en dotter sen tidigare.
7. mammamaria1981
  Visa endast
  
  Sön 8 aug 2010 20:30
  
  #7
  
  Håller med, men tyvärr kommer jag nog inte vara så jätte ensam med bebisen som är beräknad till dec men man får se...
8. Rosahjärta
  Visa endast
  
  Ons 13 okt 2010 13:24
  
  #8
  
  Jag är gravid i vecka 23 nu . 19 år .
  har tänkt noga och länge över detta nu , även innan graviditeten på mig och min sambos relation. Och nu har jag tänkt klart . . Kommer göra slut nästa vecka och då är det för gott .
  Kommer sen flytta ett antal mil bort , till min hemort bestämt . Ja kommer bli ensamstående mamma .
  Men jag känner mig inte rädd , ja känner mig ganska lättad.Känns som en sten som släppts från min hals. Har verkligen inte mått bra med han under ett antal månader nu . Ja har länge tänkt igenom detta beslut och ja kan nu se klart och är säker på vad jag vill .
  Min fråga är om ja automtiskt kommer få ensam vårdnad om barnet när det väl kommit ? ..
  Vi är inte gifta ,. bara bott tillsammans .
  
  Någon som kanske vet ? .
  kram
9. majbebis1
  Visa endast
  
  Mån 25 okt 2010 09:04
  
  #9
  
  Svar till:Sajne
  Du kommer automatiskt få ensam vårdnad om du är uppmärksam på det när ni skriver papper.
  Enligt lag ska den tillfalla mamman om ni inte är gifta (föräldrabalken paragraf 3)
  Sen kan ju pappan gå till rätten och yrka på gemensam vårdnad, när barnet är något år men det får ni ta då.
  Sitter själv i en liknande sits.
  Lycka till!
10. Rosahjärta
  Visa endast
  
  Mån 25 okt 2010 12:36
  
  #10
  
  majbebis1 skrev 2010-10-25 09:04:52 följande:
  Svar till:Sajne
  Du kommer automatiskt få ensam vårdnad om du är uppmärksam på det när ni skriver papper.
  Enligt lag ska den tillfalla mamman om ni inte är gifta (föräldrabalken paragraf 3)
  Sen kan ju pappan gå till rätten och yrka på gemensam vårdnad, när barnet är något år men det får ni ta då.
  Sitter själv i en liknande sits.
  Lycka till!
  
  Tack för informationen majebebis1 . !
  
  Jag och min sambo har pratat väldigt mycket nu om våran relation och ja har nämnt saker som ja vill att han ska tänka på och han nämnt saker som ja ska tänka på i efter hand . De känns som vi har kommit varann närmre och ja har helt ändrat beslut och vill faktist fortsätta bygga ett liv/kämpa tillsammans med han .
  
  :)
11. stoltcissi
  Visa endast
  
  Mån 14 feb 2011 21:38
  
  #11
  
  Mia f skrev 2010-07-05 18:07:47 följande:
  Är ensam med en liten tös på 5 år o nu oplanerat gravid i v 6.. Har NOG bestämt mig för att behålla barnet. Men den enda oro ja känner för det är att mina föräldrar kommer idiotförklara mig den dag jag berättar. Är helt införstådd med att ja kommer få ta mig igenom allt väldigt ensam. Har visserligen en syster som kommer stötta mig oavsett hur jag gör. Hon har till o med lovat o va med på förlossningen:) Men den värsta känslan är dock att veta ett mina föräldrar kommer tycka allt är helt fel. Annars oroar ja mig inte för något som har med barnet o göra:)
  
  hejsan är mamma till en snart 2,5 åring som är hos sin pappa varannan helg.. är åxå oplanerat gravid igen fast i v16 idag
  mamma som är emot abort sa när ja äntligen vågade prata med henne föreslog abort..
  hon dumförklarade mig o skäller o har sig..
  vet att detta val ja gjorde var det rätta
  och killar ja de kommer alltid o går men barnets kärlek till oss kommer alltid vara där
12. glit
  Visa endast
  
  Mån 14 feb 2011 21:55
  
  #12
  
  Hej! Va fint med en styrketråd för oss ensama gravid/ mammor.
  Är gravid singel i vecka 26 med noll intresse från fadern, vilket jag tycker är väldigt skönt pga. att han inte är en så bra kille.
  
  Har en fråga till er mammor:
  Hur är det den allra första tiden med bebis, när man direkt kommit hem från BB? Suttit och läst i trådar som "saker du inte visste om att föda" eller vad dom heter och där låter det som det är väldigt väldigt jobbig tid första dagarna, veckorna med alla möjliga problem och åkommor. Hur pallar man det som helt själv med en nyfödd som kräver massor? Eller har ni försökt ha någon med er första tiden? Skulle ni rekommendera att få hjälp?
  
  Kommer eventuellt vara dom första dagarna hos min bror och hans familj då dom erbjudit sig att hjälpa mig i början men jag vet inte riktigt..Tänker mig att det är skönast att vara hemma. Kan säkert be att dom kommer hem till mig istället.
  
  Fyller på listan lite:
  * Du förlitar dig inte på någon annan, finner verkligen styrkan i sig själv.
  * Inget tjafs om uppfostran (iaf för min del där fadern är helt ute ur bilden)
13. Cajsa 01
  Visa endast
  
  Tis 15 feb 2011 10:06
  
  #13
  
  Hej alla!
  
  Är i gravid i 30 v och nyss lämnad av min pojkvän.
  Jag kommer bli dumförklarad av min familj, är studerande och ska nu bli ensamstående.
  Vet inte vart jag ska ta vägen, har läst väldigt mkt här på familjeliv för att få mig en bild om hur det kommer gå.
  
  Är så ofattbart rädd. Vet att jag måste fortsätta vara stark för att klara av att föda henne och allt men jag kan inte se ljuset i tunneln!
  
  Tips, råd och lite j*vlar anamma önskas ;)
14. stoltcissi
  Visa endast
  
  Ons 16 feb 2011 10:49
  
  #14
  
  glit skrev 2011-02-14 21:55:47 följande:
  Hej! Va fint med en styrketråd för oss ensama gravid/ mammor.
  Är gravid singel i vecka 26 med noll intresse från fadern, vilket jag tycker är väldigt skönt pga. att han inte är en så bra kille.
  
  Har en fråga till er mammor:
  Hur är det den allra första tiden med bebis, när man direkt kommit hem från BB? Suttit och läst i trådar som "saker du inte visste om att föda" eller vad dom heter och där låter det som det är väldigt väldigt jobbig tid första dagarna, veckorna med alla möjliga problem och åkommor. Hur pallar man det som helt själv med en nyfödd som kräver massor? Eller har ni försökt ha någon med er första tiden? Skulle ni rekommendera att få hjälp?
  
  Kommer eventuellt vara dom första dagarna hos min bror och hans familj då dom erbjudit sig att hjälpa mig i början men jag vet inte riktigt..Tänker mig att det är skönast att vara hemma. Kan säkert be att dom kommer hem till mig istället.
  
  Fyller på listan lite:
  * Du förlitar dig inte på någon annan, finner verkligen styrkan i sig själv.
  * Inget tjafs om uppfostran (iaf för min del där fadern är helt ute ur bilden)
  
  ja kan berätta lite hur det var för mig.
  ja födde min son i v34+5 på östra.. då min sån föddes för tidigt fick vi sedan förflyttas till neontalen i mölndal
  där fick vi bo om ja minns rätt 3 el 4 veckor då var han var så liten.
  första tiden va enormt jobbig då han ej ville äta för han var så liten o svag ville han ej äta..
  fick kämpa ett bra tag med han.. dock slutade det fungera med ammningen för mig så ja kunde ej amma han så länge.
  kan säga så här nätterna var för mig jobbigast o gå upp,men man kommer in i rutinerna även om man är som en död zombie sen hehe
  eftersom jag var ensam mamma så åkte ja in på familjehem då min soc ansåg ja behövde hjlp.
  så de första månaderna var jag där o fick hjälp men de totalt ignorerade mig hur ja tyckte ja klarade av min son.fick komma hem efter 8 månader:(
  tycker det är mkt bra du ber dem komma hem till dig istället så din bebis o du får vänja er vara ensamma ihop i ert hem.
  lycka till du kommer klara det toppen styrkekramar
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »