Bröstförminskning och amning

Jag har tyvärr inte kunnat amma mina barn. Gjorde operationen för 16 år sedan när jag var 21. Fick barn för 8 och 9 år sedan. Men de tog bort väldigt mycket på mej. 1,2 kilo i ena och 1,4 kilo i andra. Dessutom så blev min ena vårtgårt och bröstvårta förstörda, testade dock med amnings napp men det gick inte heller. Nu är jag gravid igen och vet ju om läget.

Min syster är också bröstopererad. Hon tog bort ca ett halv kilo i varje. Hon kunde amma sitt första barn. Men det funkade inte med andra.

Försök att inte ha för stora förhoppningar om att det ska lyckas. Då blir du kanske inte så ledsen om det inte fungerar. Det är jobbigt att känna att det inte fungerar, jag blev väldigt ledsen. Men nu har jag accepterat läget.

Håller tummarna för att det ska fungera för dej.

Tack för svaret. Jag har inte så stora förhoppningar och eftersom jag ändå inte kunde amma min dotter så har jag hela tiden varit inställd på att det kanske inte går. Men det hade ju varit underbart om det gick. Jag tog bort ca 650 g i varje.

Jag är opererad för 18 år sedan och fick barn för 2 år sedan. Jag ammade inte men å andra sidan försökte jag inte heller. Jag fick aldrig igång någon mjölkproduktion vad jag märkte av, behövde inte äta tabletter för att stoppa mjölken. Denna gång (har BF 30/3) har jag inte heller märkt av någon mjölkproduktion och jag tror inte att jag kommer att amma nu heller.

Jag minns inte riktigt men jag tror att man tog bort ca 500 g från varje bröst på mig och jag tror att mycket av vad de tog bort var bröstkörtel. När jag opererade mig sade de att jag troligtvis inte skulle kunna amma så jag har alltid varit inställd på det. Men idag har de väl en skonsammare teknik vid operationerna än när jag opererades. Jag har till exempel fortfarande nästan ingen känsel i bröstvårtorna pga att de är flyttade. Dock har jag aldrig ångrat min operation, det är en av de bästa sakerna jag har gjort!

Lycka till, jag hoppas att det går bra att amma för dig, och skulle det inte gå så blir det bra i alla fall!

Vad tråkigt att läsa att era erfarenheter visar på att det är så stor risk med att inte kunna amma efter en bröstförminskning. Jag är gravid med mitt  första barn nu, skulle egentligen gjoirt en bröstförminskning nu i år, men det får vänta nu. Men har varit orolig för att inte kunna amma, och jag har ju tänkt ha ett barn till så det låter ju inte så positivt då....

Jag är bröstreducerad för 18 år sedan. Med mitt första barn så fick jag råmjölk i v 28. Jag fick då upp förhoppningarna att jag kunde amma då jag hade fått höra att jag antagligen inte kommer att kunna amma. Jag var inställd på flaskmatning.

Jag gjorde ett försök att amma min son men det gick inte så bra...men det tror jag berodde på andra omständigheter där jag var otroligt stressad.

Nu är jag gravid igen i v 34 och fick även nu råmjölk i v 28. Jag läcker bröstmjölk nästan varje natt. Jag tror att jag har bättre förutsättningar denna gång att kunna amma genom att jag har mer erfarenhet.

Jag har hört dock att det är ovanligt att kunna helamma när man är bröstopererad, man kan oftast amma delvis och sen får man ge tillägg. Vilket jag planerar denna gång. Om inte det går så ska jag försöka pumpa ut det som finns och sen flaskmata.

När jag opererades fick jag höra att av de som "min" kirurg hade opererat kunde hela 70 % amma efter. Det väcker ju lite hopp. Men som sagt jag kunde ju inte amma min dotter (hon fick inget tag om mina stora bröst) så vet jag ju inte vad jag missar. Men det är klart att jag vill kunna ge mitt barn det bästa och det är ju så mycket enklare också.

Vill ge en kommentar till... fast att jag inte kunnat amma mina barn pga bröstförminskning har jag haft mjölk i brösten från vecka 28 ungefär. Jag har alltså fått fram mjölk i gångarna men antagligen inte tillräckligt mycket för att kunna amma ett barn. Jag har även testat batteridriven bröstpump och vanlig handpump.

Vet att den första tiden, dagarna, veckorna ska man amma ett spädbarn mycket. Och när jag fick mitt första barn ville/hoppades jag verkligen att det skulle fungera. Jag satt och ammade konstant alla vakna timmar(skämtar inte), La bara ifrån mej mitt barn för att gå på toa osv. Och då skrek mitt barn. Mina bröst var till slut som helt tomma påsar, det hann ju inte fyllas på något nytt. Jag var jätteledsen men testade ersättning efter ca 1 ½ vecka och jösses vilken skillnad! Mätt och nöjd  bebis och gladare mamma! Så jag har verkligen försökt.....

gjorde förminskning för ca 16 år sedan. kirurgen, som var kvinna, var mycket noga med att ta största möjliga hänsyn till ev framtida amning.

när första barnet kom för några år sedan försökte jag på alla sätt att få amning att funka. mjölken verkade dock inte räcka.
koppmatade med ersättning för att bebin ej gick upp i vikt ordentligt och jag inte ville störa amningen (var ett h-vete), drack amningsté för att öka mjölkproduktion, ammade jätteofta, pumpade (vid pumpning fick jag som mest ut 45 ml på typ 1 timme, kom kontinuerligt mjölk men bara några tunna strålar per bröst) osv. hade kontakt med barnmorskor ang amningen.  kämpade mig blå helt enkelt.

barnmorskorna jag talade med var noga med att jag inte skulle amma för långa pass åt gången, max 30 min, då förutsättningarna gjorde att bebin snarare förbrände näring än tillgodogjorde sig pga att den fick kämpa. efter 6 veckor av ökande frustration, svett och tårar gav jag upp amningsförsöket och körde enbart på ersättning. att fatta det beslutet var på sätt och vis en lättnad (ångrade mig dock en gång och skrämde igång brösten igen vilket bara ledde till mjölkstockningsproblem då bebin hellre tog flaskan vid den tiden), att acceptera nederlaget gav i alla fall en nöjdare bebi och en mindre trött och ledsen mamma.

snart kommer bebi nr 2, kan inte låta bli att känna revanschlusta. kommer försöka att amma igen men inte till vilket pris som helst. har i allafall lite bättre koll på mina begränsningar nu och kanske kan låta det stanna vid "hobbyamning" för immunförsvaret...