Helt underbar tråd, har skrattat så magen krampat =P
Väntar nu mitt andra barn och har BF 6 juni så jag fördriver tiden vid datorn och på familjeliv =)
Tänkte bidra med lite från min första förlossning och naturligtvis använde jag mig utav den underbara lustgasen jag med ;P Jag blev väldigt groggy på lustgasen och pendlade mellan att vara helt borta och bete mig som en fnittrig 14 åring på fyllan men de fick även uppleva lite tjurighet och ilska....
Jag kommer bland annat ihåg hur jag bad BM att fara å flyga och skrek en massa då hon skulle sätta fast elektroderna på dotterns huvud då inte ctg:n på magen kunde mäta längre... Hon gjorde ju illa mig så fruktansvärt så jag sa att nästa gång jag såg henne så skulle det smälla rejält, hon skrattade bara men måttligt pinsamt blev det då jag såg henne en vecka efter förlossningen på Willys när vi var å handla.. Naturligtvis kände hon igen mig och kom fram för att säga grattis och fråga om hon fick kika på bebisen då hon hunnit gå av sitt skift när jag väl fött.
Åter till förlossningen, när hon väl hade fått fast elektroderna sjönk jag in i dimman av den underbara lustgasen igen och vaknade av att något killades så fruktansvärt mellan benen( hade då förträngt att BM varit in tidigare) , fortfarande väääldigt groggy och skrattandes vänder jag mig mot min man och säger att bebisen är på väg ut och att den killas... Jag hade då glömt bort elektroderna och såg framför mig hur hon (bebisen) stuckit ut en hand som hon vinkade med fram och tillbaka och innan min man hade lyckats förklara och övertala mig att så inte var fallet hade han nästan skrattat ihjäl sig....
Väl under krystvärkarna bad jag till gud att jag ville dö, jäklar så ont jag hade, ville bara att hon skulle komma ut nån gång. Huvudet for in och ut X antal gånger å när BM nämner det för femtielfte gången tillägger hon "nu är huvudet ute, va mycket hår, vill du veta vilken hårfärg hon har" får jag nog å skriker "JA SKITER VÄL FÖR F*N I VA HON HA FÖR HÅRFÄRG; HON SKA UT NUUUUU!!!!" å min man höll på å skämmas ihjäl =P
Väl färdig så var lyckan total och mitt skämtsamma och glada jag var tillbaka så när det väl var dags att krysta fram moderkakan gick det på ett kick.... Hon frågade om vi ville se den och eftersom att jag tycker att sånt är så spännande så sa vi naturligtvis ja... Hon höll upp den och visade vart barnet hade legat etc... Jag frågade då vad dom gör med den sen och la skämtsamt in att "den där skulle vi ha tage hem till katterna, perfekt snaks till dem" ... Men ja skulle nog inte ha skämtat så för BM stelnade till och tittade väldigt länge och chockerande på mig men till slut fattade hon att jag skämtade så då började hon skratta med.....
Avslutar med en rolig historia från en kompis förlossning...
Hon hade hållt igång i några timmar och stod och hängde över eva-stödet samtidigt som hon skrek och flämtade vid varje värk.... BM försökte få henne att andas rätt "in genom näsa och ut genom munnen" sa hon vid flera tillfällen...
S skrek tillbaka "det går inte" (vilket det heller inte gjorde då hon var förkyld och var snorig men det hade inte BM uppfattat).... Hennes man som bara ville vara snäll och stöttande sa också till henne "snälla gumman, andas in genom näsan och ut genom munnen, det går mkt bättre då"....
Både BM och mannen försökte vid flera tillfällen att få henne att andas rätt och till slut tänkte hon att nu jäklar ska jag visa dem så hon drog in allt vad hon kunde med näsan vilket resulterade i ett sjujäkla ljud av snorbubbel ( ja ni vet själva hur det kan låta när man har mkt lössnor i näsan) å sen skrek hon "VA VA DE JA SA; JA KAN INTE!!!" Hennes man kunde inte hålla sig för skratt så han rent ut sagt asgarvade och föll ihop på golvet och BM gjorde verkligen sitt allra bästa för att försöka hålla tillbaka sitt skratt medan hon försökte klämma fram "öhh, jag måste.... jag måste gå ut lite, jag kommer strax"..... hahahaha
