Klart det är skönare att få veta vad som är på gång, om man ska förbereda sig på missfall eller om man kan vara lugn. Men rent krasst så har jag läkarna och sköterskorna rätt i det de säger, de KAN ju inte göra något om det är missfall på gång. Och så länge det inte gör ont så är det ju sällan en infektion som behöver behandlas heller. Dessutom förstår jag faktiskt att man kan bli trött på tjejer som ringer och vill komma in till akuten vid minsta lilla blodstrimma när det inte finns några tecken som tyder på att det skulle vara fara å färde, i stället för att ringa och beställa en tid hos "vanliga" gyn.
Om man trots allt får missfall och får ont och börjar blöda som en tok så är det ju SJÄLVKLART att man ska åka in, det blir man ju inte nekad.
Jag har också velat komma in och kolla, bara för att jag själv skulle bli mindre orolig, men sist var det en sköterska som sa att "i dagsläget finns det inga rekommendationer för hur många ultraljud man kan göra, men det kan ändras i framtiden. Jag tycker inte du ska utsätta bebisen för ett ultraljud om du inte är verkligt orolig.". Och hon har ju rätt. Jag gissar att den största delen av de tidiga ultraljuden som görs är enbart till för att lugna en orolig mamma.
Så, jag förstår varför man ibland kan uppfatta det som att man blir nekad att komma in.
