Placentaavlossning (moderkaksavlossning) - jag söker andra mammor som drabbats.

Jag fick en placentaavlossning (50%) i vecka 27, sonen är född med akutsnitt. Han var ordentligt tillväxthämmad när han föddes, vilket innebär att moderkakan inte fungerat som den skulle på ett bra tag innan den lossnade. Är nu gravid i vecka 25, och under den här graviditeten har jag fått Trombyl, som tydligen kan förebygga underfunktion och avlossning av moderkakan, sedan vecka 10 ungefär. Dessutom ska jag göra tillväxtultraljud och flödesmätning i nästa vecka, och därefter i vecka 28, 30 och 32. Ska dessutom kolla blodtrycket extra noga, även om jag inte hade jättehögt förra gången. Det känns skönt att vara så noga övervakad, fast lite läskigt är det såklart ändå...

Jag fick en 70%-ig avlossning i vecka 32+2 med min dotter.Hela graviditeten var mkt jobbig,började med underfunktion av sköldkörteln i vecka 10.Högt blodtryck redan från början av graviditeten som stegrade.From vecka 28 slutade magen/barnet att växa det konstaterades att hon var tillväxthämmad.En morgon i v 32+2 kände jag lite molvärk på högra sidan i magen sedan blev magen som en spänd fotboll som aldrig "vilade" efter tre timmar av spänd livmoder och känslan av värkar som aldrig avtog började jag plötsligt störtblöda.De gjorde katastrofsnitt på mig,när hon kom ut andades hon inte själv de fick massera henne till att börja andas.Hon lades i en kuvös med C-pap hon hade RDS i lungorna dvs underutvecklade lungor med alveoler som inte kunde förse hennes kropp med syre,vilket resulterade i att hon samlade vätska i lungorna och hela hon svällde upp som en ballong och det blev oerhört dramatiskt.Hon lades in direkt på Neo IVA-vårdavdelning. Det tog 5 timmar innan jag fick se henne på ett kort första gången.Jag var i chock totalt!!

Resultatet blev två månader på IVA med 3olika bakteriella infektioner,7 st blodtransfusioner samt 3 upplivningsförsök.Hemsjukvård i 4månader efter detta. Jag halkade efter rent känslomässigt efter alla upp o nergångar på IVA så när hon väl var hemma ,kom en stark depression där jag i  princip tyckte det var omöjligt att närma mig henne. Jag tappade vikt och kollapsade tillslut så jag blev inlagd på sjukhus en tid.Sedan dess 1,5år har jag gått till psykolog.
Orsaken i mitt fall vet de ej,de svarade mig att de tyvärr glömde ta prover om jag ev hade haft en toxikos.Jag hade i alla fall stora koagel(klumpar) av blod i moderkakan och 70%-ig avlossning med blodet i buken.
Nu är jag gravid i vecka 27 och denna graviditet äter jag blodtrycksmedicin samt Trombyl 75mg sedan vecka 8.Jag mår bra men är så otroligt oroad över att detta skall hända igen.De har gjort NOTCH-test dvs kollat flödena till barnet i bukartärerna samt navelsträngen och dessa såg bra ut denna gång.Skall be min BM om tillväxtultraljud i vecka 32 denna gång.

Jag tycker mest att jag hela tiden får hävda mig och be om alla kontroller denna gång eftersom jag är så oroad.Försöker att inte låta oron ta överhand utan ta kontroll över oron och njuta av att vara gravid denna gång.
Jag har heller inte upplevt att ngn riktigt förstår hur man som mamma kan känna efter ngt sådant här Trauma som det verkligen är.Många har svarat mig när jag sagt att jag fortfarande mår dåligt av det som hände,att du skall väl vara glad att hon överlevde.Det är jag ju,men tänk....tänk om ngn hade kunat fråga Hur mår du mitt i all oro över Angelina på  IVA-avd....Ngn som kunde ha kramat en och bara funnits där (min man fanns ju såklart men han var ju i sin chock så att säga)..

Min man ville absolut inte ha fler barn pga detta men jag ville det och fick som jag ville tillslut,beräknad nedkomst är 30/6 och jag vill sikta på att föda vaginalt...
Känner sån stolthet om min kropp vill fixa detta denna gång..

Stor kram
EmVic