min kille förstår ingenting

Jag är inte kille men vill ändå svara..

Ta med honom till BM-besöken så han får höra hur det kan vara som gravid.....

vi har än så länge bara varit på inskrivningen. Nästa besök är 30 november, så det är ett tag till. Det är absolut något jag har tänkt iaf! =)
Tack för tipset! Är tacksam för alla råd i detta nu faktiskt!

Hej! Vet ej hur långt du är, men jag hade de första veckorna lite liknande svårigheter...
Själv är jag också blivande pappa (i Maj 2010) och jag har erfarenhet av liknande problem:
När jag fick höra om att min tjej och jag var gravida kom detta som en chock. Ingen av oss var beredd på det och det tog tid att smälta och klura ut sina tankar runt saken. Till slut, efter att chocken lagt sig, bestämde vi oss för att vi ville ha barnet.

I början var allt som vanligt, men snart började man märka (helt normalt) på min tjej att hon blev tröttare, brösten började ömma och hon började må illa. På något sätt (vet fan ej hur?) tog jag alla dessa symptom som om hon bara var lat och inte orkade göra något tillsammans med mig. Jag började tycka att hon ignorerade mig och mina intressen och bara brydde sig om att ligga på soffan, klaga och lata sig. Tror att detta berodde på att det för mig var väldigt svårt att förstå att hon verkligen var gravid och att vi verkligen skulle få en baby! Det är ju mycket mer konkret för tjejen än vad det är för killen! (I början trodde jag att jag fattade, fast jag nog inte riktigt gjorde det)

Som tur var blev jag efter en tid själv intresserad av att följa graviditeten och köpte en bok till oss (Gravid -Kroppen, Känslorna, Förlossningen, Barnet. REKOMMENDERAS!) I boken stod alla symptom min flickvän lidigt av och jag kände mig verkligen som en idiot!!!! Just nu försöker jag följa och vara delaktig i graviditeten så mycket som möjligt. Skulle aldrig missa ett bm-besök och försöker sätta mig in i allt som händer under graviditeten. :) Och min tjej har fått otaliga ursäkter för mitt jävliga beteénde!!!

Din kille kommer troligtvis också att fatta detta, bara det blir verklighet för honom! Det som jag skulle rekommendera är att förutom att ta med honom till BM även köpa en bok till honom, där han kan läsa om vad som händer med barnet och mamman i den månaden du är i just nu, symptom en gravid kvinna kan ha etc. På internet finns det också riktigt bra sidor, du kan slå upp alltid när du vill "bevisa" ngt. Allt detta gjorde min tjej (mer eller mindre) och tillslut förstod även min tröga hjärna att hon verkligen är gravid och att det inte kommer helt utan symptom!!!

Vad glad du gör mej när du skriver så. Det är inte bara min kille som är "dum i huvudet"då. haha.

Jag förstår också att det är svårt för er att förstå, ni märker ju egentligen ingenting eftersom ingenting sker ju med er. Psykiskt eller fysiskt.

Vill därför att de lille pyret ska börja sparka så att det känns, förhoppningsvis så kan min sambo då förstå att det faktiskt kommer en bebis i mars och att han då kanske känner sig mer delaktig.

Är i v 20 nu, så halvvägs!

Tack iaf för ditt inlägg!

Tror nästan att i vårt fall är det omvända roller, jag är den som tycks ha större insikt än min gravida tjej. Åtminstone vill jag uppfatta det så ibland...

Men detta med gravid böcker är ett hett tips, det gav mig mycket insikt i vad som faktiskt händer!

Sedorika, vill bara säga att psykiskt är det en jävla omställning för killen. Även om det inte verkar så :) Man kan nästan känna lite ångest, hur ska jag klara av att bli farsa? En fullfjädrad familjefar är inget "bara" att uppnå... Senare hur man ska vara och inte vara för att faktiskt möta upp sin hormonstinna partner, som inte alls råder över humörsvängningar, kort stubin, illamående, plötsligt börjar gråta osv. Vi killar får dra ett stort lass genom att vara grymt förstående och hålla humöret uppe, trots att man inte får så mycket uppmärksamhet själv. Jag kan tänka mig att det långt ifrån är alla som hanterar detta, för det är faktiskt så att i sverige förstoras mamman upp VÄLDIGT. Pappan blir liksom lite i skymundan, det tas för givet att vi ska fixa det bara. Men det är en lika stor omställning för oss män, som för kvinnan även om det är kvinnan som bär barnet, är det bådas ansvar!

Vi fick ju trots allt göra grovjobbet när vi befruktade kvinnan ;)

haha metalJ, den va rolig! Grovjobbet? =)

Jag förstår också det, men det känns bara som att han inte bryr sig. Lite försök till att låta engagerad iaf hade uppskattats. men så här är det ju alltid. Vi tänker olika och vi känner olika båda parterna.

Men hoppas på lite mer försök till engagemang längre fram! =)

Ett tips är att lägga in en bok lite lägligt på toaletten. Man kan ju inte tvinga killen att läsa men ligger den på muggen blir den sönderbläddrad:)

haha det var ju en jätte bra ide!

Generalisera inte nu. Många män förstår precis vad som händer väldigt tidigt. Jag är en av dessa. Att säga att inga män förstår något som sker i graviditeten är som att säga att inga kvinnor kan köra bil. Själv blev jag dessutom skengravid. Till ditt problem vet jag inte om jag har så mycket att tillföra. Men du har valt en man med hett temperament. Trodde du temperamentet och sättet att vara skulle försvinna när du blev gravid? Tror du nu att det försvinner när bebisen kommer?

haha ja, å ta bort allt annat läsbart som finns därinne =)


X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)

jag hade förhoppningar på detta. Iaf att det kunde dyka upp någon gång ibland. Det går inte att lära en gammal hund att sitta som man brukar säga.

Men min kille ÄLSKAR barn. Han blir en helt annan kille och jag trodde ändå att han skulle bry sig lite mer när han själv ska få ett eget.