rockmassive skrev 2011-12-07 17:23:52 följande:
hej, min flickvän är i vecka 17 och hon är ett Monster med stort M!
skönt att läsa det är mer än jag som har det jobbigt,
men jag och min tjej har ej varit tillsammans så länge innan hon blev gravid så klarar man av denna period lär man klara alla hinder.
det är ofta man känner att man vill ge upp, jag vet inte vad ja ska göra ibland.!
jag förstår min tjej att det är jobbigt och man mår dåligt hela tiden, och i hennes fall så mår hon extremt dåligt och gjort det sen vecka 3-4 typ. så jag är införstådd med att hon inte orkar göra något.
jag gör i stort sett ALLT i hemmet, jag diskar, lagar mat, vill hon ha nått så hämtar jag det, craving så sticker ja å handlar det, har inga problem att göra allt detta men får knappt ett tack för allt jag gör. ingen uppskattning alls.
vet inte vad ja ska göra för det är inte kul att göra allt detta när de känns som hon bara tar mig förgivet.
har självklart försökt prata med henne om detta. men det brukar sluta med hon blir arg på mig och skäller o skriker på mig å det slutar med att jag ber om ursäkt. tar ju väldigt mycket onödig skit ifrån henne.
hur gör ni andra blivande pappor? tips från gravida? kmr aldrig lämna henne men man orkar ju inte hur mycket som helst. Min talan i förhållandet åkte ju med soporna ut och den har inte kommit tillbaka.
Allt hade nog varit lättare om hon verkligen hade visat sina känslor för mig för det gör hon inte,
hon säger ju att hon tkr om mig lite då o då. men inte verkligen att det är mig hon vill ha ett liv med, får nästan tvinga ut sånt ur henne, när ja ifrågasätter henne om detta så får man en utskällning och då förklarar hon att hade hon inte tyckt om mig så hade vi inte skaffat barnet och det är ju sant iofs, men jag känner ju att jag vill ändå få nått tillbaka efter allt jag ger hela tiden. gaah va mycket man skrev nu men det var skönt att få det ur sig även om man kanske inte får något svar. tack för mig :)
Du är underbar tycker din tjej men är tyvärr så fokuserad på sin egen kropp och bebis att det är svårt att tänka på mycket mer än det! Är gravid för 6e gången och har alltid varit "snäll" tycker jag, inga direkta humörsvängningar men just denna grav är jag hemsk!!!! Jag spyr galla över maken, fräser elakheter och känner att jag vill strypa han ibland :) Jag 'r trött som en gnu och när jag är trött blir jag hemskt elak. Vet inte om han förstår det men å andra sidan när man mår som man gör när man är trött och gravid så skiter man i hur andra mår, man blir ganska ego. Håll ut och kämpa på :) Du får stå ut med att ge och ge och inte få så mycket i nuläget...det är ju så det blir med ett litet barn..man ger och ger och ger, visst får man mycket tillbaka från barnen men ändå, man måste finnas där för det lilla livet. 24-7 liksom i många år...så se det som en liten träning :) Med barn i familjen orkar och hinner man inte alltid vosa varandra den uppskattning man förtjänar eller behöver utan får nöja sig med de få gånger man får det :)och leva länge på det :)
