Vanligt att hata sin Sambo och blivande pappa?

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Vantar barn
Forum
Gravid
Pappagrupp
Vanligt att hata sin Sambo och blivande pappa?

Pappagrupp - Gravid

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Vanligt att hata sin Sambo och blivande pappa?

Ons 21 dec 2005 17:01 Läst 4389 gånger Totalt 8 svar

Bloos
Visa endast

Hallå människor!
Undrar hur vanligt det är bland gravida att bete sig näst intill hatiskt mot den blivande pappan? Jag och min sambo väntar vårt första gemensamma barn som kommer i Maj. (Efter hennes idoga övertalning av mig) Hon har en 7-åring och jag en 7-åring och en 10-åring sedan tidigare. Vi har haft det lite stormigt då och då, även en kort separation, abort och missfall och en del annat som hör livet till,..(dock inga vänsterprassel) men men, här är vi i dag efter 4 år tillsammans. Graviditeten fortskrider helt ok, men vad jag inte för mitt liv kan begripa är hennes hat mot mig... Absolut inget jag gör eller inte gör är bra. Hon har slutat prata med mig, och vill knappt befinna sig i samma rum. Trodde ju att det skulle lugna sig efter de första graviditetsmånaderna, men icke så. Det har nu gått 4 månader och det verkar inte bli bättre. Till saken hör att jag försökt med allt och inget. D.v.s. att tillmötesgå hennes vilja på alla sätt, men antingen så är jag en "toffel", eller så "säger jag emot", ja ni förstår. Moment 22....
Man börjar ju undra hur detta skall sluta...? Jag försöker hålla humöret uppe och tro att det går över, men jävlar vad det konsumerar en att dag efter dag i månader i sträck få höra hur lite man är värd! Jag är snart 40 år (hon snart 30), och jag känner inte igen detta från vare sig mina egna tidigare erfarenheter eller från mina vänners. Så, finns det någon därute som kan ge lite feedback. Hoppet och orken börjar ju tryta. Hon har förklarat för mig att hon inte är kär i mig på något vis, och bara irriterar sig på mig...
Framtidstron är noll säger hon, vi har ingen framtid ihop etc etc.
Hur ska man försöka tro att detta bara är hormoner? Tappar kvinnorna all logik och respekt för den man så hårt viljat skaffa barn med, när man väl är gravid?
Giv mig styrka!

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. jojjo113
  Visa endast
  
  Ons 21 dec 2005 17:05
  
  #1
  
  Jag tycker absolut att du ska prata med henne om det... Visst hormoner i all ära som kan göra en galen Men ingen ska må dåligt! Det ska vara en bra upplevelse för dig också och jag tror att hon är instängd med det som lever i magen... Det är lätt hänt, hände mig flera gånger att man glömde omvärlden osv Men man kan inte glömma/vara elak osv mot sin sambo..
  
  Hjälper det inte att tala med henne så försök få hjälp genom mvc.. Jag hoppas det löser sig för er!
2. Knådd till våren
  Visa endast
  
  Ons 21 dec 2005 17:08
  
  #2
  
  Försök prata med henne och fråga vad det är som du gör NU som gör att hon intet längre vill ha dej...Hon ville ju vara med dej innan hon blev gravid, annars skulle hon väl förhoppningsvis inte vilja ha barn med dej?!
  Det kanske bara behövs en räjäl "utrensning av luften mellan er" för att det ska bli bra?
  Och var ärlig i det du säjer....óch vad hon än kläcker ur sej...så lyssna utan att bjäbba emot eller försvara dej....lämna det till sedan och förklara dej ur din synvinkel och be henne att just LYSSNA!!!
  Skulle funka på mej om jag var i den situationen!
3. Mej 70
  Visa endast
  
  Ons 21 dec 2005 18:27
  
  #3
  
  Åh..hua, stackars dig.....Jag förstod inte riktigt när jag läste om det var hon som övertalat dig eller du henne till att skaffa barn...?? För det första är det ju inte bra att ens behöva övertala....
  Jag blir ledsen för din skull när jag läser din berättelse, det känns INTE som om det bara är graviditetshormoner..Man kan väl bli lite extra känslig och lite extra irriterad ibland, men absolut inte sådär. Jag och min sambo har BF på julafton, och jag tycker nog bara att jag har uppskattat honom mer och blivit äääännu mer kär ihonom. Vi har varit ett par i snart 5 år och vi har nog i o f sig alltid varit väldigt kärleksfulla mot varann, men såklart haft våra kriser oxå! Men det hon säger till dig låter märkligt och grymt. Jag tycker du ska prata med henne och LYSSNA på henne. Ni kanske behöver hjälp av någon utomstående...Ta tag i det! Lycka till..varm kram
4. Collica
  Visa endast
  
  Fre 23 dec 2005 14:01
  
  #4
  
  Hej!
  Jag har en kompis som fick extrema utfall på sin sambo (som hon egentligen älskar mer än något annat).
  Hon kastade grejer på honom, skrek att hon aldrig mer ville se honom än mindre ha barn med honom, slog i dörrar å var rent å skärt ELAK!
  Hon som verkligen är lugn å mysig annars. De har varit tillsammans i ca 8 år å verkligen längtat efter barn men hennes hormoner var sjukt jobbiga för båda.
  
  Själv är jag otroligt nojjig, känslig å less ibland å jätte kär andra dagar. Det går upp å ner å jag vill ofta bara vara själv. Har alltid varit en väldigt social person å inte riktigt gillat ensamhet men nu....gu´så skönt det kan vara.
  
  Jag tror med andra ord att även om det inte är acceptabelt att bete sig hur som helst så är detta något som går över.
  Prata med henne å säg att det verkligen påverkar dig men ha hela tiden i bakhuvudet att det kommer att bli bra oavsett vad hon svarar när du försöker hålla en normal konversation.
  
  Stor kram på er båda för jag kan lova att hon inte heller har det så kul just nu.
5. simi
  Visa endast
  
  Tis 27 dec 2005 19:47
  
  #5
  
  Detta måste vara skitjobbigt. Man har ju läst på ställen att vissa kvinnor kan reagera med att bli väldigt anti sina män men det har väl mer gällt sex än partnern i allmänhet. Kan det vara så att hon förknippar sina krämpor med dig? Jag kan ibland bli småirriterad på att jag måste gå igenom det här för oss och min sambo kan bara sitta där och vara som vanligt och få en egen avkomma på köpet... Och ibland när jag är på som sämst humör kan det flyga genom mitt huvud vem det är som har försatt mig i det här jobbiga tillståndet... Vi är fö väldigt kära och gulliga mot varandra så för oss har det blivit tvärtom, men detta är de vibbar jag har fått åt det hållet du beskriver.
  
  Graviditeten är en ursäkt för att hemmet ska bli ett mentalt slagfält. Jag tycker att du ska fundera på vilka alternativ du har för att visa att du inte accepterar att bli så dåligt behandlad som du blir. Jag utgår från att du redan har kommenterat/diskuterat att stämningen är dålig hemma? Man kan ställa kravet på en vuxen att h*n meddelar vad som är problemet och att man tillsammans försöker göra något åt det. Du kan ju inte hålla på att gissa dig till vad hon behöver. Kan hon inte artikulera vad hon vill föreslår jag att ni tar hjälp av familjerådgivningen så att det sker nåt konstruktivt. Jag har en känsla av att man behöver ladda med kraft så mycket det går innan barnet kommer, sen är det inte rätt läge att börja nysta i konflikter. Lycka till!
6. simi
  Visa endast
  
  Tis 27 dec 2005 19:49
  
  #6
  
  Liten korrigering Graviditeten är INTE en ursäkt för att hemmet ska bli ett mentalt slagfält. Såklart.
7. Pallas
  Visa endast
  
  Tis 27 dec 2005 19:51
  
  #7
  
  Kan hon ha drabbats av en depression tror du? Det låter som att hon inte uppför sig sjysst mot dig och det är inte okej på något vis, däremot är det inte helt ovanligt att gravida kvinnor uppför sig och känner på det där viset.
8. Nettan73
  Visa endast
  
  Sön 19 mar 2006 20:29
  
  #8
  
  Usch, vad jag kan känna igen mig i din sambo.. =/
  
  Hur har ni det nu, fortfarande lika...? Jag hoppas att det vänt och att hennes aversion gått över och att ni hittat tillbaka till varandra! (För jag hoppas ju så mycket att det ska bli så för oss oxå.. )
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »