Förmågan att lura sig själv! (förlossningsrädsla)

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Vantar barn
Forum
Gravid
Förlossningsrädsla
Förmågan att lura sig själv! (förlossningsrädsla)

Förlossningsrädsla - Gravid

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Förmågan att lura sig själv! (förlossningsrädsla)

Ons 10 feb 2010 20:04 Läst 1002 gånger Totalt 6 svar

Didaj
Visa endast

Jag förstår att man blir rädd, verkligen, det har jag själv varit! Somligt folk är ju riktigt oförskämda med detaljerna dom tror väntar än. Jag tänker INTE göra det.

Jag har varit riktigt rädd, framför allt innan jag blev gravid! Jag skulle aldrig klarat av en förlossning om en närma mig den om det inte vore för övertalningstekniker!

Jag har haft det skit jobbigt och om jag har vikt mig vid något tillfälle har elaka personer i min omgivning utnyttjat detta... Så jag bestämde mig kort och tvärt för att jag helt enkelt ÄR för jävla stark för att vika mig för rädslor och allt det dom sa att jag skulle vara/bli eller är.
Varje gång jag oroar mig inför något som har med förlossningen att göra så som;

Rädd för smärta - då sätter jag på datorn och kollar, vad kan jag få för hjälp mot smärta på förlossningen. PANG! Säkert 7-9 alternativ! Intala dig själv att du är i trygga händer både hos dig själv och på sjukhuset!

Rädd för att mista kontrollen - då intalar jag mig själv att det inte finns något mer naturligt än att föda och att jag TAR kontrollen bäst jag vill. Jag får ju faktiskt välja det mesta som har med min förlossning att göra, det finns många alternativ.

Varje dag eller åtminstone ofta bör du som blivande eller redan är mor ställa dig framför spegeln och säga till dig själv att JAG ÄR STARK och riktigt TRO på när du säger det! Om du inte gör det, så får du helt enkelt stå där timme ut och in tills du TROR på dig själv. För det finns inte något viktigare än tron på sig själv.

"JAG ÄR BÄST! JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV! JAG ÄR STARK!"
Nästa gång någon frågar dig hur du känner inför, som inte är din BM, säg då: Jag är stark och jag kommer klara det, det är jag övertygad om. Tillslut tror du faktiskt på dig själv, konstigt va? Det fungerar för 2 av mina havande väninnor och för mig själv! Ge det ett försök!

För det är jag övertygad om att ni gör, alla kvinnor där ute.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. mormia
  Visa endast
  
  Mån 22 feb 2010 21:41
  
  #1
  
  Det var min inställning med första barnet och är fortfarande min inställning men jag är livrädd för en lång förlossning. Det pratas alltid om rädsla att förlora kontrollen och smärta. Men jag är livrädd för en lång förlossning.
  
  Vid min första förlossning sovde jag inte på 45h och dygnet innan sovde jag nog bara 6 h. Det var ren sömntortyr och det slutade med att jag knappt kunde krysta och sedan skulle man amma på det och barnet fick kolik.
  
  Märker jag att förlossningen blir utdragen denhär gången så kommer jag att kräva snitt för man ska orka med barnet sedan också.
2. Ninnis75
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 00:29
  
  #2
  
  Vilken bra inställning!!!
  
  TA kontroll över din egen situation.
  Var inte rädd för att tappa kontrollen.
  Lita på din kropp.
  Träna andning & avslappning.
  Inse att smärtan inte är farlig MEN den kan framkalla panik och rädsla.
  Be om stöd och råd om du behöver smärtlindring och underskatta INTE lustgas.
  
  Alla har inte samma förutsättning för en positiv och bra förlossning pga olika faktorer t.ex rädsla,en negativ tidigare förlossning,kanske sexuella övergrepp,onormal smärtfenomen om bebisen t.ex är stor,trångt bäcken el om barnet föds med en bjudning som bidrar till att det krävs stor passage.
  
  Se inte nederlag i att ta hjälp av smärtlindring men försök att VÅGA möta smärtan och se hur långt du kan klara dig. Försök se förlossningen som en fantastisk upplevelse istället för en enda hemsk mardröm.
  
  Jag beklagar din tidigare erfarenhet av långdragen förlossning. SÅ hemskt.
  Jag föredrar då också en snabb förlossning som blir jobbig och intenvis på sitt sätt.
  Försök att röra på dig under öppningsfasen,stå,gå,MEN vila också,så att du orkar i slutet då dina krafter behövs för att barnet ska komma ut.
  
  Jag har fött 1 barn och väntar nu andra barnet och är i vecka 38.
  Jag hade en relativt snabb förlossning,som gick ganska lätt och mådde jättebra efteråt. Nu väntar en ny förlossning och jag försöker ha samma inställning som jag själv beskrivit. Inser att det blir smärtsamt men hoppas den ska gå snabbare än förra.
  
  stort lycka till önskar jag er:)
3. Didaj
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 12:42
  
  #3
  
  Härligt med positivt bemötande! Fick jätte arga mejl för en tid sedan där en mor total kuggade min teori om tron på sig själv! Hon förklarade dock i sitt mejl att hon istortsätt helt och håller förlitat sig på människorna runt omkring och sin bedövningsrätt.
  
  Det jag menar är att tiden fram till förlossningen ska vara mer njutbar och trevlig och att man får någolunda frid i sinne. Det måste vara hemskt att se varje dag som ett steg närmre "det hemska" än "det sköna".
  
  Kram
4. Rangoli
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 15:52
  
  #4
  
  Jag väntar mitt första bran och har tidigare inte varit så orolig för förlossningen, men oron börjar komma krypande nu, jag har ju inte vart med om det tidigare och vet ju inte vad som ska hända... Men ditt inlägg gör mig lite mer avslappnad för innerst inne vet jag att varför skulle inte jag klara det när det har fötts barn i alla tider och precis som du skriver så är man ju väl omhändertagen och alla dessa människor är där för min skull. Så det jag måste tänka på är nog att våga fråa efter/kräva det som jag tycker känns bäst just då och inte tänka att jag är jobbig eller något sådant =) Har ju som sagt inte upplevt en förlossning tidigare, så jag undrar om man föder som i gynställningen eller om man får välja? vilket är vanligast?
5. Didaj
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 16:32
  
  #5
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Jag väntar mitt första bran och har tidigare inte varit så orolig för förlossningen, men oron börjar komma krypande nu, jag har ju inte vart med om det tidigare och vet ju inte vad som ska hända... Men ditt inlägg gör mig lite mer avslappnad för innerst inne vet jag att varför skulle inte jag klara det när det har fötts barn i alla tider och precis som du skriver så är man ju väl omhändertagen och alla dessa människor är där för min skull. Så det jag måste tänka på är nog att våga fråa efter/kräva det som jag tycker känns bäst just då och inte tänka att jag är jobbig eller något sådant =) Har ju som sagt inte upplevt en förlossning tidigare, så jag undrar om man föder som i gynställningen eller om man får välja? vilket är vanligast?
  Precis, jag känner igen mig i det du berättar om, det var just då dessa tankar hjälpte mig. :)
  Man föder stående om man så vill, sålänge allt ser ut som det ska! Liggandes på sidan, ståendes, hukandes, på alla 4... Jag har hört mycket tokigt folk haft för sig när de ska föda, så jag tror du får välja. Vet inte vad som är vanligast, skulle väl tro gynställningen? Men det vet jag verkligen inte :P
6. Sally09
  Visa endast
  
  Mån 1 mar 2010 11:30
  
  #6
  
  förutsättningen för att få en bra förlossning är precis den inställningen du har!
  
  fortsätt så, längta, se fram emot, det är i första hand en otrolig och fantastisk upplevelse vi tyvärr inte får vara med om så många gånger. jag är avundsjuk på alla som har det i nära framtid, önskar det blir en tvåa snart så jag också får igen! ska bli så himla roligt
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »