Ni 2:a gångsföderskor med rädsla, hur kände ni då det drog igång?

Det enda jag försökt tänka på hela min graviditet är hur min förra förlossning gick i slutändan.
Jag har en skithärlig 2 åring här hemma, och försöker lägga fokus på det istället för den i förhållandevis till hur mycket glädje honger mig, korta stunden det tog för mig att vinna allt det där :)
Skulle ju aldrig bytt ut den smärtan mot det jag har idag:)
Förövrigt har jag redan kraftiga förvärkar. Igår kväll trodde jag att något var riktigt galet, och blev helt förstörd över att något skulle vara fel. Då var jag tacksam efter de 2 minuternas panik jag hade att jag var omföderska, för det där var ju en värk och då kunde jag skratta och bli glad, för den smärtan kommer ju ge mig något, den är ju "bra" :)

Tack för ditt svar! Jag blir ju tårögd flera gånger om dagen här hemma då jag ser min dotter (2,5 år) Och då tänker jag ju såklart att hon var värd varenda värk! Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite vettskrämd då jag känner minsta antydan att det är på G.. Och så tänker jag på min mormor som gjorde det 9 gånger, 9 JOBBIGA gånger. Hon hade bara svåra förlossningar..

Men du, jag är också skit rädd, och det där "JA, nu händer det", det är ju inget konstigt att man är rädd för smärtan, och om man väljer att skjuta upp just det där "JA!", det är ju okej om man skjuter det tills det är över :)
Du ska ju inte klandra dig själv för att du inte ser fram emot att plågas så att säga, var stolt över dig själv som gör om det en andra gång för att få ytterligare en att älska :)

Tack!

Jag var rädd precis som du inför min andra förlossning (två veckor sedan). Min första förlossning var också jättejobbig och jättelång.

Jag har gått på aurorasamtal innan och vi har fokuserat på olika sätt att minska stressen både inför och under förlossningen. T.ex. hade min man tränat lite taktil massage + att BM på förlossningen skulle ge det. Jag skulle även testa att bada m.m. Profylaxandning är väl också en sådan sak?

När min förlossning drog igång på riktigt (öppningsfasen) blev jag bara fokuserad och rädslan försvann. Försökte bara fokusera på att göra allt för att det skulle gå så snabbt och smidigt som möjligt. Lite ångest hade jag precis vid övergångsskedet och skrek i lustgasmasken att jag ångrat mig och ville åka hem, men så känner kanske de flesta? Den aktiva delen av förlossningen gick dock jättesnabbt för mig den andra gången (1,5 tim från vi kom in till förlossningen) så jag hann inte med vare sig massage eller bad... Men det gjorde ingenting då!

Massagen och att min man var hemma under hela latensfasen hjälpte mig mycket att behålla lugnet och fokus då även om jag fick några sammanbrott...

Det kommer gå jättebra! Andra förlossningen går ju i de allra flesta fall smidigare än den första om det är någon tröst. Men jag tycker det hjälpte mycket att berätta för min man + alla BM vi träffade att jag var rädd och hur jag ville ha det. Så var inte rädd att be om hjälp!

LYCKA TILL!!!! Om du inte bebisen redan anlänt?