Ni som velat bli snittade - fick ni det?

Tack alla för uppmuntran!

Tiii. Vad skönt att du fick snittet beviljat.

Det är på pricken det du beskrev jag är rädd för. Jag tror nämligen väldigt mycket på att ävan mitt nästa barn kommer ligga i säte. Mitt förra barn gjorde det. Och både jag och min bror gjorde det så min mamma blev snittad båda gångerna. Trodde förra gången att det skulle bli säte och snitt och det blev det. Jag kommer aldrig att kunna ställa in mig på en vaginal förlossning eftersom jag inte på allvar tror på att det blir det. Ligger den sedan med huvudet neråt kommer jag att drabbas av svår panik.

Har pratat med BM om min rädsla och ska på ett extra besök hos henne i v 20, om ca 3 v, för att därefter förmodligen få gå på ett besök på Aurora.

Vet de att du kommer att föda tidigare än beräknat?!
Stod du på dig tokmycket, men de bara totalvägrar?

Jag blev utsatt för övergrepp som liten och har genomgått tre missfall. Som följd av det hade jag en väldig frlossningsrädsla. Jag fick ingen läkartid förrän i vecka 35+ och läkaren nekade mig snitt pga att min rädsla inte var stark nog enligt henne. Jag förklarade att jag var rädd att hamna i paniktillstånd som jag gjort tidigare (slåss och flyr för livet) men hennes svar på det var "so what om du får panik då? barnet måste ju ut"
Började gråta och sa att om jag inte får snitt så ångrar jag att jag ens blev gravid, då vill jag inte ha barnet. Men det struntade hon i.

Pratade med BM nästa koll och hon försökte ringa upp läkaren som gått på semester och det var för knappt om tid för att boka en tid med en ny läkare. Så där stod jag med 3 veckor kvar till förlossning, inget snitt och livrädd!

Förlossningen satte igång och på 66 timmar så öppnade jag mig endast 5cm, kroppen strejkade och stoppade upp det hela eftersom jag var så rädd. Till slut fick jag i alla fall in en läkare som sa att det var bättre att vi snittade istället. Jag var så trött, hade värkar varannan minut och hann somna där imellan. Jag hade aldrig fixat 5cm till och sen att krysta..

Det blev akutsnitt som gick bra, men dom hade svårt att få upp henne eftersom hon hunnit sjunka så långt ner i bäckenet.

Nu är jag gravid med barn nummer två, jag har precis varit på rul och bm ska boka in en läkartid åt mig på en gång nu så att jag hinner bråka den här gången, om det är det som krävs!

Jag fick snitt beviljat. Tog dock rätt lång tid innan beslutet togs... Pratade med en kvinna på Aurora som var emot snitt för mig, men jag hade sinnesnärvaro nog att skriva ett låååångt brev till läkaren som skulle ta beslutet, och läkaren sa själv att hon bestämde sig direkt när hon läst mitt brev.

GÖR det. Se till att det finns dokumentation på att du är förlossningsrädd.
Jag tog upp det med min BM redan i vecka 18, eftersom det var då jag började bli rädd på "allvar".

I brevet skrev jag om att jag alltid varit förlossningsrädd, att det är så länge jag kan minnas, redan då när man själv som tjej började tänka att "någon gång kanske jag får egna barn".
Jag skrev om hur min rädsla under graviditeten påverkade min hälsa, och mitt tänkande om mitt eget barn. Jag var alltså så rädd att jag inte ens ville ha mitt eget barn........

Sedan var resten av mitt brev ett öppet rop på hjälp. Jag ville ha hjälp med att få avsluta graviditeten på ett bra sätt, få hjälp med att kunna få slappna av, få känna glädje igen över att jag skulle bli mamma.

Skriv om dina tankar, dina funderingar. Skriv öppenhjärtligt.

Berätta gärna hur det går.

Kram

LINDA

Det där påståendet är så FEEEL det bara kan bli. Du har förmodligen bara haft en väldig tur... Jag är på väg att träffa den FEMTE läkaren efter att ha blivit nekad snitt av fyra innan !!!  Jag lovar att jag har både goda skäl och är påläst om snitt........ Jag är definitivt säker på min "sak", men det har inte hjälpt hittills iallafall

Jag är inte ens gravid men min första förlossning slutade en med hel del elände, akutsnitt och att jag mådde mycket psykiskt dåligt. Vi fick komma på uppföljningsmöte på sjukhuset och prata med en läkare och kurator. Läkare sade (utan att jag förde det på tal) att jag alltid kan få ett planerat kejsarsnitt om jag skulle bli gravid igen. Jag blev paff, för jag trodde att det var krångligt och vill helst inte ha kejsarsnitt, i det läget skulle jag inte ens kunna tänkt mig att få fler barn. Men det kanske bara var något som hon sa i stunden.

Eller du som haft otur med idioter. Säg att du anmäler dom för övergrepp...

Jag litar i allafall på min gyn.specialist, chefsöverläkaren, BM och aurora på deras ord..

Snittades på karolinska/solna

Jaa du.... Men som sagt, 4 stycken läkare..... Nästa vecka träffar jag en femte... (Hoppas fortfarande att jag ska träffa "rätt" människa, men det börjar ju bli bråttom)  INGEN har på något sätt antytt att det skulle vara min rätt att inte tvingas till en vag. förlossning, snarare tvärtom   Jag menar, vad har man egentligen att sätta emot en överlägsen läkare som hävdar att man ska föda vaginalt ??  " Nää, jag vägrar" " " jaha du, men barnet kommer ut oavsett du vill eller inte"   Osv....   Anmäla dem ?  Javisst, gärna om jag inte lyckas få snitt !  Hur gör man ?? 

Fråga bara läkaren vart du ska anmäla honom/henne för övergrepp och att du vill ha hela Hans/hennes namn och gärna anställningsnummer. Ring socialstyrelsen/HSAN och berätta att du känner det som ett övergrepp och att du vill ha blanketter hemskickade så du kan göra din anmälan.. Eller tryck ut dom på HSAN och ta med dig dom. OM läkaren säger nej, tar du fram dom och frågar vad läkaren heter i efternamn då du vill anteckna det för att anmäla det...

eller så byter du till ett annat sjukhus. Du har rätt att välja vilket sjukhus du vill i hela sverige

Fast jag har försökt ringa till andra sjukhus för att få komma och prata med andra läkare. De kräver remiss allihopa .

Det är bara att begära s.k. "valfrihetsremiss". Då får man byta.