Fostervattensprov

Jag skulle nog göra det om Ultraljudet visade tecken på att något är fel, annars skulle jag inte våga.

Jag tänker som såhär: Vet man vad man ska göra med beskedet så visst kan man göra provet...
Men jag hade nog ändå inte gjort det om jag är tveksam till vad jag ska göra om beskedet visar att något inte är som det ska.
Har hört att missfallsrisken är 1/100. Högt, tycker jag.
Men känner man att man inte kan/vill/klarar att ta hand om ett sjukt barn ska man göra det. Fast sen kan det ju hända saker senare i grav. och förlossningen...
Svårt.
Som du läser så är jag velig i denna fråga
Hej förresten och ett stort grattis till er!

Jag har gjort fostervattenprov, jag visste vad jag skulle göra med resultatet och jag kände att jag inte skulle orka med en hel graviditet i ovisshet och oro.
Självklart var jag orolig inför provet och för missfallsrisken efteråt och väntan på svar var en plåga, men nu har jag iaf en sak mindre att oroa mig för.

Jag gjorde fostervattenprov igår efter många grubblerier. Vi resonerade oss fram. Först pratade jag och sambon igenom om vi kunde tänka oss ett handikappat barn och det kan vi inte. Då finns det ju bara en sak och det är att göra det. Man får tänka vilket som är värst för en, missfall eller ett barn med Down Syndrom. Det låter lite drastiskt för det går ju oftast bra för dom flesta. Alla är olika och måste ta beslut efter hur man känner. Det var det svåraste beslutet jag har tagit i mitt liv, tycker jag! Jag var både livrädd för sticket och missfallsrisken. Sticket var inte alls farligt. Det gör ondare att bli stucken av en broms. Missfallsrisken varar nu i 7-10 dagar. Man vill inte röra sig i onödan! Nu är det gjort och det känns som rätt beslut just nu, men det vet man ju inte helt säkert förrän senare.
Knickan

Jag och sambon diskuterade fram och tillbaka och enades till sist om att göra ett NUPP-test. OM NUPP-testet inte var ok så skulle vi gå vidare med FVP.
Detta bla beroende på att jag inte ville stickas i magen då det ökar risken för MF en (liten) del.
Nu var NUPP helt okej så det behövdes inte men det var skönt att ha bestämt iaf.

problemet för mig är att jag hade velat göra ett NUPP-test, men dessa görs bara inom den privata sektorn i Malmö och ej inom landstinget.
Jag har försökt få en tid inom denprivata sektorn men det ät helt kört.
Känns faktiskt jätte jobbigt, vet inte hur jag ska göra ännu.

Antigone - vad tråkigt! Jag har ju passerat åldersstrecket 35 och blir ju därmed erbjuden Fosterdiagnostik, antingen FVP och/eller NUPP. Bor i Stockholm.
Men att det bara görs privat i Malmö landsting - dåligt!

Jag ska göra fostervattensprov, och tänker ungefär som Knickan. Att få ett barn med kromosomskador är en risk, att få missfall är en annan. Jag väger dem mot varandra och tänker att får jag missfall av FVp så är det fördjävligt, och får jag veta att det är ett skadat barn och måste göra abort är det också fördjävligt, men jag väljer ändå det första fördjävliga alternativet!

Jag har nyss varit och gjort ett fvp i dag. Valet var inte svårt, resonerar som idahpida. Av två dåliga ting så valde jag detta. Mest för att få svar och slippa oron att något ska vara fel. Nu mår jag ganska bra, men det stramar lite där dom stack. Nu är det bara att hoppas att själva fvp inte ställer till med något.

HEJ
Jag och min man bestämde oss för FVP för ett år sedan. Svaret var inte positivt och vi hade beslutat att avbryta graviditeten om allt inte stod rätt till. Det värsta jag gjort i mitt liv. Vår doktor sa att man inte ens hade kunnat upptäcka felet på NUPP-test eller vanligt ultraljud på vår lilla tös. Det finns, trots allt, bebisar som slinker igenom, fast inte FVP.

Har nu BF 24 juli och fick göra ett moderkaksprov tidigare den här gången. Allt ser bra ut. Mer finns att läsa i min presentation.

//Ulla

Vi har varit hos en jättebra läkare idag på morgonen och diskuterat FVP. Hon hade forskat kring FVP och missfall i 20 år och verkade oerhört kompetent. Hon var med när dom startade med testet här i Göteborg någon gång under 70-talet och då var missfallsrisken 2%, alltså 2/100 men idag är man nere på 0,5% (5/1000). Risken är alltså låg men den finns ju trots allt där.
Däremot så sa hon att det är lite olyckligt att man erbjuds provet redan vid 35 år eftersom det inte finns någon ökad risk förrän efter 36 år.
Upp till och med 36 år (oavsett om man är 20 eller 35 år) så är risken för kromosomfel 0,5% varav 0,3% är Downs syndrom.
Vid 37 år är risken 0,7%
Vid 40 år 1% och
vid 42 år 2%...
Den kraftiga ökningen kommer runt 40 års åldern alltså.
Att erbjudas provet kan innebära att man tror att det innebär större risk än det gör...

Ett eventuellt missfall startar med att man märker att det sipprar fostervatten. Detta gör att värkarbetet startar och fostret "föds" utan att man kan göra något för att stoppa det. Oftast bör man märka att något är fel inom 4 dygn efter provtagningen men man är tydligen inte helt säker förrän efter 4 veckor.

Vi har helgen på oss att bestämma oss för hur vi vill göra men vi velar fram och tillbaka. Vi fick se vår lilla sprattelgubbe på VUL när vi var där i morse och det känns svårt att tänka sig att avbryta graviditeten när man sett hur full av liv den lille var...

Känns bra att så många respinderar p mitt inlägg, man får trots allt flera olika infallsvinklar......hemskt tacksam för att ni delar med er!

Hej!

Jag gjorde ett FVP i v. 14+0 men var tveksam in i det sista. Var tvungen att överväga noga, risken för missfall och vad vi skulle göra med provsvaret. Vi kom fram till att provsvaret var viktigare då vi vet vad vi ville göra vid eventuellt negativt besked. Om man inte vet vad man ska göra med ett negativt provresultat kanske det är onödigt att utsätta sig själv och fostret för missfallsrisk.

Jag tyckte att det gjorde ont men jag har också sprutfobi så jag spände mig väldigt mycket. De gjorde ett UL för att hitta ett lämpligt ställe att sticka på vilket kan ta längre tid än själva provtagningen. Läkare frågade oss om vi ville veta könet, så vi fick välja.

Vi har fått provsvaret och allt gick bra, det blir en flicka! Det tog 2v. och 2 dagar att få svaret från den dagen provet togs. Det känns i efterhand jätteskönt att ha gjort det. Det var inget lätt beslut.

Har vait på UL idag och allt såg jättebra ut! Så glad att jag gjorde FVP annars skulle jag oroat mig hela graviditeten.

Lycka till!

Någon som vet om man kan få redan på könet i efterhand? Gjorde fvp i går och då undrade dom om vi ville veta vilket kön det var.. men valde då att inte ta reda på. Tänkt om jag blir så nyfiken att jag ändrar mig. Går det då att få reda på i efterhand?

Jag har haft lite spännigar i magen efter sticket. Inte så att jag har ont eller så men en lite obehaglig känsla. Borde jag vara orolig?

Akva:
Är du också spruträdd? Är själv det och undrar om det kan ha påverkan ifall man väljer FVP vid kommande graviditet. Sa läkarna något om det till dig?

Jag skulle inte göra det - tycker att selektiv abort är fel (tycker att abort ö.h.t. är fel, men att selektiv abort är ännu värre).

Alla ni som "inte skulle orka med ett handikappat barn" måste väl vara väl medvetna att DS, ryggmärgsbråck och annat som man kan upptäcka via fvp drabbar betydligt färre barn än andra funktionshinder som inte går att upptäcka.

De flesta med t.ex. ryggmärgsbråck lever ju vanliga liv - enda skillnaden är att de flesta av dem sitter i stol, men så begränsande är det ju inte.
"De får inget värdigt liv" eller "Vi orkar inte ett barn med ryggmärgsbråck" måste ju vara hemstkt att få höra om man tillhör denna grupp.

Jag har alltid blivit erbjuden fvp (trots att jag legat långt under åldersstrecket) men har aldrig gjort det - av den enkla anledningen att jag inte kan välja/välja bort mina barn.

Jag vill hoppa över KUB och göra FVP direkt, ska bara försöka få BM/läkare att godkänna det så att jag slipper göra det privat. Jag råkar vara 34 inte 35, lite smått snarstucket att ha en så strikt gräns, ett KUB borde ju också kosta en slant, och det är jag erbjuden...