Plussade igår. Nu börjar redan den stora ångesten och oron att det ska gå fel..
För några år sedan fick jag veta att jag har ett genfel (translokation av gen 7 och 13) som kan orsaka missbildningar och därmed missfall. Man sa till mig att jag lär få räkna med ett par missfall i värsta fall. Min mamma som har samma genfel hade två missfall innan hon fick mig vid 44 års ålder. På hennes sida är det relativt barnlöst..jag är enda släktingen kvar på hennes sida!
Jag känner att jag nog kommer att få bra stöd kring detta av sjukvården, men man kan ju inte börja testa förren tidigast vecka 10-12. Innan dess är jag..ensam med min oro. Det är många tankar som väcks, när ska man våga berätta? vad ska vi ta för beslut om det visar sig i vecka 15 att barnet är allvarligt skadat..
I min värsta mardröm målar jag upp ett senario att det går några månader, man får missfall, måste vänta några månader med att försöka igen. Sen tar det flera månader att bli gravid, sen får man vänta, sen får man missfall..och vips är man så gammal att åldern gör det hela ännu mer komplicerat (blir 33 i år.) Suck, många tankar och känslor.
Till saken hör att jag har sjukhusskräck så bara tanken på moderkaksprov, fostervattensprov, sen abort eller även förlossning skrämmer skiten ur mig. Varför skulle just jag få det här genfelet!
Finns det några fler här inne med samma eller liknande problematik?
