Vi regnbågsföräldrar!

Någon som vet när paraden är under Pride i år?
Kommer det finnas någon familjsektion?

4 aug tror jag, kolla www.stockholmpride.org. Regnbågsfamiljer är väl altid med och sektionen växer sig större för varje år som går! Vi gick med bebis i magen förra året, men i år får barnet vara med på utsidan istället

Hej!

Vet inte om vi hoppade in i den här tråden i höstas, men annars så gör vi det nu.
Vi fick, den 5 mars, en liten Sixten! Han kom till via IVF. Vi bor i Stockholm och C som bar barnet är nyss fyllda 22 och jag som skriver här, A är 26år. Det är helt galet vilken karusell det är med en nyfödd, men helt klart det bästa som hänt!

Vi har en blogg där vi inte är anonyma och man kan se både bilder och läsa om graviditeten och resan dit och så vidare.

Här är charmtrollet

 

Åh vad fin han är! Grattis!

Hänger på, men läser mer än skriver...

Hej ! Nu väntar vi med spänning på vårat lilla knytte. Bf är den 6 juli. Här är det frugan som är gravid. Kändes lite konstigt i början att vara den som stod brevid, men även skönt att förstå vad hon går igenom. Har kommit på mig själv flera gånger att vara lite överbeskyddande ;) 

Kram på er alla 

Till er som undrat och till er andra ändå :)

Nu har allt gått igenom och stora tösen har blivit adopterad av min fru!! Papper kom igår från FK att jag inte har rätt till underhållet längre då hennes pappa inte längre är juridisk vårdnadshavare. Så otroligt skönt att det är klar. Tog ju "bara" drygt ett år fast alla vuxna parter som var inblandade ville ha det så här. Inklusive tösens pappa!

Ibland undrar man hur tingsrätten tänker då du inte går med på en närståendeadoption, trots att familjerätten och socialnämnden anser att det är det bästa för barnet. Så upp i hovrätten gick det och dyrt blev det, men såååå värt varenda krona!!!

Nu ska jag kolla vad vi skall göra för roligt i sommar, då vi åker ner till hennes pappa och hans familj. En tripp till Smögen och Skara sommarland är iaf ett måste :)

Hej jag är inte själv en regnbågsförälder i den betydelsen som ni menar här men har en dotter som är född i fel kropp och lever som en pojke, hon är 10 år.
Jag tänkte höra med er om ni har några tips på hur man underlättar för honom under hanns uppväxt.
Vi pratar en hel del om att vi alla är olika men lika mycket värda ändå, försöker få honom att veta hur älskad han är av många och vilken tillgång han är till våran familj.
Det som jag kan bli orolig för är att vi pratar för mycket om det hela, försöker att ta det lugnt samtidigt som jag kan bli så orolig över att han kommer att uppleva det som att han är mindre värd och att folk är elaka mot honom pga något han själv inte kan rå för.

Jag är så rädd inför att han blir äldre, hitintills så har så gott som alla behandlat honom väl men jag förstår ju att ju äldre han blir ju mer kommer han att råka illa ut pga detta, jag vet att jag inte kan skydda honom mot allt ont men vill förbereda honom så gott jag kan, någon som har något tips på något jag bör tänka på?

Det är bevisat med blodprov att han är transsexuell, han har enbart pojkkromosomer så vi är säkra på att det inte är något som kommer att gå över med tiden )

Vampyria, hur mycket pratar han om det själv? Tror kanske att han ska få styra det lite? Om han har behov av att prata så är det grymt att ni gör det, men om han har behov av att bara få känna sig normal och duglig som den han är så kanske man inte ska prata om det. Man får lyssna in honom? Kanske initierar han inte samtal fast han har behov av det, och då kan man hjälpa honom på traven, men samtidigt kanske han inte upplever det som ett stort problem (för att ni fått honom att känna sig normal som den han är liksom) och då kanske han inte har behov av att prata om det. Gissar på att du är känslig nog att känna av det. Jag tror det som kommer betyda något är hur ni i hans omgivning beter er, dvs att ni visar honom att han är värdefull och bra som han är. Vilket ni ju gör. Hur omgivningen kommer bete sig i framtiden kan man varken veta eller styra. Kanske går det jättebra. Om HAN känner att han är bra så kommer han ju vara mindre mottaglig för kritik från andra. Jag tror inte man kan förebygga sådant, och man kan ju aldrig garantera att ens barn inte kommer bli utsatt för elakheter från andra. Det man kan göra är att ge sina barn en självkänsla som gör att de inte tror på allt andra säger om dem. Och att stötta dem om de blir utsatta för elakheter och visa att folks elakheter aldrig handlar om den som blir utsatt. Det är inte fel på den som har glasögon och blir retad för det, det är inte fel på den som har en kropp som inte stämmer överens med kromosomer.
Typ så kanske?

Om jag försöker omsätta det till mina barns normbrott (att råka ha två mammor) så tänker jag så här:

1) Jag kommer tipsa barnens förskolelärare om böcker med familjer som inte är av standardtyp 1a  (om det inte är så att de har sådana böcker redan). Antingen blir det ett det faktum att Anna med den bortsprungna katten råkar ha två mammor föremål för diskussion - eller så finns det helst bara med där i bakgrunden och hjälper till att göra heteronormativiteten mindre gällande. Längre upp i skolåldern kommer jag vid behov tipsa om t ex Friends bok/arbetssätt 'Normstorm'.
Vad jag inte kommer att göra är att dra ihop till ett extra föräldramöte för att berätta om vår familjesituation.. 

2) Jag kommer att försöka se till att vårt sociala nätverk innehåller några andra regnbågsfamiljer. Har våra barn ett behov att identifiera sig med någon annan i samma situation så ska jag ha försökt att bädda för det! (Dessutom så har vi vuxna emellanåt ett behov av att prata med andra samkönade föräldrapar)

3) I övrigt så är vi och barnen omgivna av fina vänner från olika åldersgrupper, sociala klasser, yrkesgrupper, religioner och kulturer osv som som tycker om oss, precis som de vi är och helt utan fokus på att vi råkar vara två mammor och det tror jag är viktigt. Givetvis för alla barn, men kanske i högre utsträckning för de barn skulle kunna få sin familj ifrågasatt?

Sedan så kommer jag som alla andra föräldrar göra mitt yttersta för att mina knoddar ska  få bra självkänsla och ett gott självförtroende så att de kan sålla vad de ska ta till sig och ta åt sig av, och vad de kan lämna därhän. Kanske behöver vissa barn extra mkt coaching i detta - för att de är de är, eller för att de till hör en 'riskgrupp'? Fast det jag har upplevt i mitt jobb (som högstadielärare) är att det faktiskt handlar om andra faktorer än 'klassikerna' familjeförhållanden, sexualitet, könstillhörighet (har i alla fall haft två elever där den inte varit självklar), begåvning, utseende, handikapp osv  när någon blir utsatt för mobbing eller utanförskap..
 

Vampyria: Så skönt att det är något ni omkring honom förstår och känner till redan! Tycker i övrigt att Miljarden och Gaytjej har gett bra svar så jag ska inte fördjupa mig så mycket. Funderar över om ni har någon ni kan vända er till, ex. RFSL för att prata om tips på vad ni kan tänka på? Har er son möjlighet att träffa andra i samma situation eller läsa böcker/se filmer om andra? Kan tänka mig att det nog inte finns så mycket material riktat till så unga ungdomar, men om du letar kanske det finns något iaf. Vi tittade just på en dokumentär på Kunskapskanalen som nog mest är för vuxna, men ett tips för dig att se även om den kanske är för vuxen för sonen ännu:  Jag är inte bara mitt kön.  urplay.se/keywords/Transpersoner
Här finns en hemsida för ungdomar om trans mm:http://www.transformering.se/

I andra länder får man göra könskorrigeringar tidigare än här, så det finns ett rätt stort utbutd av MtF/FtM-videodagböcker gjorda av tonåringar på Youtube - men det har du nog koll på? Men sånt hittar nog din son på egenhand så småningom?

Tack för alla fina och bra svar jag har fått
Vi pratar inte om det hela tiden men när det uppstår situationer som kan vara besvärande för honom så brukar vi prata om det och hur en del människor inte mår bra själva och därför kan bete sig konstigt.
Ibland kommer han själv med en del frågor eller så kommer vi på frågor vi vill fråga honom om och då kommer samtalet naturligt in på andra saker också.

Är så tacksam över att han är född nu och inte för femtioår sedan, även om det inte är helt accepterat än så är det på god väg som tur är

Glad nyhet: Förra veckan tog Tingsrätten beslut om att frun får adoptera lillasyster! Så skönt att det är klart och det tog mindre än fyra månader. Det har iof varit långa månader när vi tänkt på osäkerheten men nu är det över. Viljeyttringen (brev om vem jag vill ska ta hand om dottern om jag dör eller blir allvarligt sjuk) som jag skrev inför förlossningen och de första månaderna kan nu slängas! Och inte att förglömma: Staten sparar nu pengar då de slipper betala ut underhåll till mig . De hade dock kunnat spara ännu mer om frun setts som förälder från födseln...

Grattis Kronärtskocka!! :) Jag önskar att jag hade nåt lika kul att berätta men igår gjorde vi Kub-test och fick reda på att fostret inte längre levde. Det blev inte mer än tie veckor. Nu hoppas jag att kroppen själv tar hand om d hela så jag slipper ta nåt piller. Tråkig födelsedagspresent t frugan. Jag är iaf glad åt vår älskade lilla Tyra Lynne som växer o frodas. Hon är snart ett år och tre månader.

Tussebus: Vilket tråkigt besked! Beklagar.