Min äldsta dotter som är 11 år har ett väldigt hetsigt humör. Hon kan kliva upp strax för 7 på morgonen sätta på sig kläder och sen sätta sig i soffan o titta på TV, när jag säger åt henne att du måste äta frukost innan skolan går hon ut i köket och förväntar sig kunna ta en rostmacka, men så finns det bara limpa hemma.
Då skriker hon, "Ni är dumma i huvet, ni vill att jag ska svälta, inget barn ska behöva äta den här skiten, börjar ni inte ge mig riktig mat så rymmer jag hemmifrån och kommer aldrig mer hem" osv osv osv, Hon skriker HÖGT och gärna länge, hon smäller i dörrar, kastar saker omkring sig, en gång svischade en sko förbi hennes 1 åriga lillasysters huvud när jag sagt att hennes skor ska vara i hallen inte på hennes rum.
Dessa utbrott kan komma av vad som helst som hon tycker är fel, att hon måste göra klart sitt skolarbete innan hon går ut, att hon inte hittar sin laddare till mobilen, att hennes lillasyster 6 år kommer in på rummet och frågar om hon får klappa marsvinet osv, dock är det oftast vid matsituationer som hon blir riktigt arg. Att hon får mat hon inte tycker om, att hon inte får godis mitt i veckan, att hon inte får äta upp en hel limpa själv utan måste dela med sig till sina små syskon vid mellis. Det har hänt att hon bett om tex köttbullar och mackaroner och fått det, sen vid bordet kommer ett utbrott för att hon hatar köttbullar, och vi är ididoter som påstår att det var hennes eget förslag att äta köttbullar.
Detta hetsiga humör har hon haft nästan hela sin uppväxt, som spädbarn var hon ett "mönsterbarn" skrek aldrig och lärde sig både prata och gå osv väldigt fort, hon satt på pottan innan hon var ett år, men föll ifrån det av nån anledning och nu händer det fortfarande att hon bajsar på sig, gärna i samband , med utbrotten.
För att hjälpa henne har vi varit hos bup många många ggr, efter ett besök fick dom för sig att det var våran anknytning det var fel på och arbetade utefter det, då hade jag försökt få en kontakt där från att hon var 6 år och detta var när hon var 8.
För att bygga upp anknytningen och för att se vilken typ av mamma jag var så fick vi komma två ggr i veckan och leka i en sandlåda. Dom filmade dessa besök och kom fram till att det var inget fel på våran mor/dotter relation. Dottern tröttnade på att åka dit eftersom hon inte ansåg sig få nån hjälp av att leka i sandlådan. Hon informerade psykologerna om det och dom tyckte då att vi inte behövde komma dit nå mer.
Jag har även gått en kbt utbildning med inrikting på barn för att kunna hantera henne så mycket som möjligt, vi är positiva i bemötandet med henne, uppmuntrar allt hon gör som kan ses som bra, försöker att vara så pedagogiska vi kan mot henne.
Men när det kommer till utbrotten är det ingenting som hjälper, hon kan skrika konstant i 4 timmar om man låter henne vara, det enda sättet att få henne att vara tyst är att sätta sig i hennes höjd, hålla i hennes armar så hon inte springer iväg och "skrika" Nu är du tyst, du får vara hur arg du vill men du skriker inte på det där viset. Att bara säga åt henne att vara tyst hjälper inte eftersom hon hör ju ingenting alls genom sitt eget skrikande.
Vi flyttade i somras, innan dess är det ingen som reagerat på hennes utbrott i hemmet, vi har då på ett ställe bott granne med fridits personal från hennes skola och skolsystern från hennes skola, vi har alltså känt grannarna och dom har känt till hennes "problem" från skolan, på ett annat ställe hade vi grannar med liknande problem med deras äldsta dotter. Nu har vi inte samma kontakt med grannarna och dom hör ju naturligtvis hur det låter från våran lägenhet när flickan sätter igång, utan att överdriva så låter det som att vi misshandlar barnet på hennes skrik. Så nu är det en ganne som, med all rätt, ringt socialen och vi ska dit på ett första samtal idag.
Men vad kommer att hända när vi är där? Kommer dom be mig gå samma utbildningar jag redan gått? Kommer dom be oss åka till bup med flickan? Kommer dom starta en utredning? Kommer dom skicka mig till psyk?
Jag måste ju vara världens sämsta mamma som inte ens kan hålla mitt barn från att skrika som besatt :(
