16 år och gravid..

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Graviditet - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

16 år och gravid..

Tis 16 mar 2010 23:05 Läst 20256 gånger Totalt 322 svar

Anonym (dödsrädd)
Visa endast

Jag vet inte vart eller vem jag ska vända mig till. Just nu har jag satt mig i en hemsk situation. Jag fyller alltså sexton år om cirka en månad, och är nu gravid.
Jag har inte alls någon aning om hur långt gången jag är, utan fick reda på det för några dagar sedan. Eftersom jag går på p-piller sedan 3 månader tillbaka (Skyddade med kondom innan dess) I andra kartan så fick jag maginfluensa, och kräktes i ungefär en vecka, men tog mina piller som vanligt, tänkte dock aldrig på att skyddet försvann/försämrades.
Jag och min pojkvän har varit tillsammans tillochfrån i ett år. Jag blev gravid i oktober 2009 med honom, men det slutade i missfall. Jag gick då också på p-piller. Hans åsikter då var att han inte ville ha barn, att han skulle lämna mig, att jag förstörde hans liv om jag behöll barnet, eftersom jag skarpt funderade på att behålla barnet. Men han fick som han ville, och jag blev förkrossad när jag fick missfall. Dock stod mamma och pappa hela tiden på min sida, och sa att det var mitt val och att dem stöttade mig i vilket val jag än gjorde.
Nu sitter jag här, i samma sits igen, jag har dock inte vågat prata med honom om det än, är rädd att jag ska bli lämnad igen.
Men min vilja och tankar är detsamma som förra gången, att behålla mitt barn.
Men jag känner att det är inte rättvist mot mitt barn, att inte få växa upp med någon pappa isåfall, och just nu bor jag bara med min mamma, eftersom mina föräldrar skildes i slutet av 2009.
Har ni några åsikter, tankar, råd så är jag väldigt tacksam, eftersom jag är så himla osäker, rädd och ledsen.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
5. 3
6. 4
7. 5
8. 6
9. 7
10. ›
11. »
1. Bradbury
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:08
  
  #1
  
  Lilla gumman... du behöver någon att prata med, någon att få stöd av. Finns det någon i din omgivning som du känner förtroende för du kan berätta för? Någon i familjen/släkten? Någon skolsköterska/kurator? Ungdomsmottagning? Du ska inte behöva vara ensam i den svåra situation du nu befinner dig i.
  Kramar,
  
  Hanna
2. Anonym
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:11
  
  #2
  
  Jag tycker att du ska ta kontakt med ungdomsmottagningen så kan de hjälpa dig. Dels att ta reda på hur långt gången du är och dels för att de har en kurator som du kan prata med.
  
  Vill du behålla ditt barn ska du givetvis göra det. "inte rättvist utan pappa" är ju inte något du kan göra åt. Du är mamman, det är inte ditt fel om pappan inte finns där för det är endast hans val. det finns fall där pappan ville ha barnet men stack efter några år iallafall. inget i livet är givet.
  
  Du ska nog prata med din kille så fort du kan. särskilt om du ska behålla barnet.
  
  lycka till!
3. Inez111
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:12
  
  #3
  
  (((((Kramar om))))))
  
  Ta kontakt med en ungdoms mottagning. De kan hjälpa dig.
4. Anonym
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:13
  
  #4
  
  Jobbig sits....
  
  Att få barn ÄR en väldigt stor omställning och kommer att kräva att man "ger upp" sitt liv lite, låter kanske hårt men ett barn är ett livslångt ansvar.
  Jag var 28 när jag fick mitt första barn...trots den åldern så var det en stor omställning.
  Men det är samtidigt underbart med barn. Jag bor med pappan till mina barn och har hans hjälp osv, att vara ensamstående ÄR tufft.
  
  Du ska självklart göra som du känner o tror är bäst för dig/er. Att din kille hotar med att lämna dig känns ju inte så moget..
  
  Jag vill inte råda någon att göra abort bara sådär, men det är ju ett alternativ när tillfället inte är rätt.
  Väljer du att inte gå vidare i din graviditet så bör du nog se över dina preventilmedel så att det inte händer igen.
  
  Hoppas att det ordnar sig!!
5. Anonym (dödsrädd) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:16
  
  #5
  
  Jag vet inte någon som jag kan snacka med just nu, jag har ingen kontakt med min pappa längre, och mamma och jag lever tufft just nu, känner att jag inte vill göra henne besviken och göra allt svårare..
  Men jag kommer ihåg känslan när jag fick reda på att jag var gravid förra året, att behålla barnet var egentligen en självklarhet för mig, men jag drogs åt både att göra en abort och att behålla, men naturen tog hand om den saken åt mig istället.. och jag vet hur ledsen jag blev. Gick inte till skolan på över 2 månader, mitt liv kändes totalt meningslöst. Mitt i all röra skilde mina föräldrar sig, och pappa hittade en ny kvinna.
  Jag är så rädd att jag ska ge upp om jag behåller barnet, eftersom jag har gått igenom ganska mycket i mitt liv, varit deprimerad 2 gånger, men klättrat och kämpat mig upp igen. Men nu är jag så rädd att jag inte kommer orka kämpa om jag behåller barnet.
  Samtidigt som det är min största vilja.
6. Lena
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:18
  
  #6
  
  P-piller fungerar uppenbarligen inte som preventivmedel för dig så använd något annat i fortsättningen.
  
  Hur du ska göra med den här graviditeten (som troligtivs är ca 8 veckor gången) kan bara du besluta.
7. Anonym (dödsrädd) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:21
  
  #7
  
  Känns som om jag inte riktigt kan tänka klart just nu.
  Har väldigt svårt att räkna ut hur det blir med skolan (Börjar i gymnasiet till hösten)
  och hur det kommer bli med livet, ekonomin och allt som hör till.
  
  Jag vill så gärna behaga alla.. Men det är omöjligt
8. Anonym
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:23
  
  #8
  
  Anonym (dödsrädd) skrev 2010-03-16 23:16:57 följande:
  Jag vet inte någon som jag kan snacka med just nu, jag har ingen kontakt med min pappa längre, och mamma och jag lever tufft just nu, känner att jag inte vill göra henne besviken och göra allt svårare.. Men jag kommer ihåg känslan när jag fick reda på att jag var gravid förra året, att behålla barnet var egentligen en självklarhet för mig, men jag drogs åt både att göra en abort och att behålla, men naturen tog hand om den saken åt mig istället.. och jag vet hur ledsen jag blev. Gick inte till skolan på över 2 månader, mitt liv kändes totalt meningslöst. Mitt i all röra skilde mina föräldrar sig, och pappa hittade en ny kvinna. Jag är så rädd att jag ska ge upp om jag behåller barnet, eftersom jag har gått igenom ganska mycket i mitt liv, varit deprimerad 2 gånger, men klättrat och kämpat mig upp igen. Men nu är jag så rädd att jag inte kommer orka kämpa om jag behåller barnet. Samtidigt som det är min största vilja.
  Vill inte påverka men i din situation så kanske en abort är det bästa...
  Skaffa sedan nytt prev medel och lev livet som tonåring och skaffa sedan barn när det känns rätt och när du har en pappa till barnet som ställer upp.
  Du är ju bara barnet själv egentligen.
9. Bradbury
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:24
  
  #9
  
  Anonym (dödsrädd) skrev 2010-03-16 23:16:57 följande:
  Jag vet inte någon som jag kan snacka med just nu, jag har ingen kontakt med min pappa längre, och mamma och jag lever tufft just nu, känner att jag inte vill göra henne besviken och göra allt svårare.. Men jag kommer ihåg känslan när jag fick reda på att jag var gravid förra året, att behålla barnet var egentligen en självklarhet för mig, men jag drogs åt både att göra en abort och att behålla, men naturen tog hand om den saken åt mig istället.. och jag vet hur ledsen jag blev. Gick inte till skolan på över 2 månader, mitt liv kändes totalt meningslöst. Mitt i all röra skilde mina föräldrar sig, och pappa hittade en ny kvinna. Jag är så rädd att jag ska ge upp om jag behåller barnet, eftersom jag har gått igenom ganska mycket i mitt liv, varit deprimerad 2 gånger, men klättrat och kämpat mig upp igen. Men nu är jag så rädd att jag inte kommer orka kämpa om jag behåller barnet. Samtidigt som det är min största vilja.
  Finns det ingen annan än dina föräldrar? Någon kompis mamma eller pappa? Någon annan i släkten? Fritidsledare? Du kan också ringa till Bris och bara få prata med någon ett tag, reda ut tankarna... Eller som sagt, ungdomsmottagningen...
  Du kan visst klara av detta. Att du redan kämpat dig upp bevisar ju att du är en stark tjej! Men det är inget lätt beslut (och det finns inget Rätt och Fel) och ingen lätt väg att vandra oavsett hur du väljer... Men som sagt, du behöver stöd!
  
  Kram gumman...
10. Anonym
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 23:25
  
  #10
  
  Hej jag var 18 när mitt första barn föddes, pappan var med på att försöka att jag skulle bli gravid.
  När jag väl blev gravid sa alla i familjen att jag skulle göra abort,
  min killes mamma sa att jag försökte tvinga honom att bli pappa.
  Till sist känndes det som att jag inte hade något val så vi åkte till sjukhuset för ultjaljud och boka tid för abort.
  När jag kom hem bröt jag ihop, jag hatade min kille och familjerna för att dom fick mit att åka dit.
  Även om jag inte ville göra abort innan så gjorde besöket på sjukhuset mig bara säkrare på att jag skulle behålla barnet.
  
  Med eller utan pappan.
  
  Även om det inte är direkt samma för dig så är det viktigast var du vill faktiskt.
  Om du gör abort bara för att pappan inte vill ha kommer du nog riktigt dåligt och ångra dig.
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
5. 3
6. 4
7. 5
8. 6
9. 7
10. ›
11. »