Ofostrig graviditet jag är så ledsen; Fortsättningstråden...

Säg till när ni hittat hit tjejer :)

Hej tjejen

Jag har också hittat hit, vad bra med en ny tråd:)

Nu har det gått 2 veckor sen vi var på UL där det konstaterades att Pyret inte levde längre. Det är 12 dagar sen förlossningen och skrapningen och nu undrar jag om inte ÄL borde komma snart? Har testat varannan dag men än så länge inget resultat. De allra flesta verkar ju fått mensen tillbaka inom 4-5 veckor, jag hoppas att det blir så för mig också. Iofs blöder jag fortfarande lite så jag kan ju ändå inte försöka bli gravid än. Jag vill inget hellre än att försöka igen!

hej allihopa!, hittat hit jag med.., när försvinner ångesten jag känner varje morgon när jag vaknar.. jag vet att det bara gått 4 dagar men känns så jävligt!, är sjukskriven från jobbet denna veckan iaf.. berätta för chefen eftersom hon ändå vet att vi försöker skaffa barn och hon var väldigt förstående över att jag mår piss just nu.. jobbar ju som uska i hemtjänsten oxå så det är ju verkligen ett jobb där man måste lämna sina problem hemma och vara glad på jobbet.. just nu orkar jag inte det..., när slutar man blöda egentligen...? blöder fortfarande ganska mkt... inte kul.. ska på återbesök imorgon för att kolla så att allt kommit ut.. kan hon se det då tror ni när jag fortfarande blöder... eller är det bäst att be om att få bli skrapad.. vilket gör att man fortast kan komma igång igen..??

Hej!! min ÄL uteblev två gånger efter mitt mf. Vet inte om jag fått tillbaka den än, men nu vill jag inte testa med ÄL-sticka för jag blir så stressad av det. Det har gått 3 månader efter mitt mf. Min mens kommer som den ska men som sagt vet jag inte hur det är med ÄL. Så det kan ta tid innan kroppen blir helt återställd tyvärr. Men det behöver inte betyda att det blir så för dig. Kramar

Åh vad jobbigt med ÄL som strular! Jag hoppas att det ordnar sig för dig snart! Det är det enda som håller mig uppe just nu, hoppet om att kanske det skulle kunna ta sig på första försöket... Vet att det är ganska orealistiskt, och antagligen kommer jag att deppa rejält om det inte funkar. Men då kan man försöka tänka på nästa gång osv. Jag MÅSTE bli gravid snart, för att orka gå vidare. Kram

Detta skrev jag igår...

"Har bara läst ytterst lite av er långa tråd och jag blir så ledsen när jag läser om allas tråkiga erfarenheter, men oxå glad över att se att ni stöttar varandra!

Min histora börjar med ett MA som upptäcktes i v14. Fruktansvärt slag i ansiktet. Fy vad jag kände mig grundlurad av min egen kropp. Vi hade precis börjat berätta för alla, vi hade gått 12 veckor och då skulle ju allt vara bra, jag hade varit sååå skeptisk men nu hade jag andats ut. Mf är hemskt, men jag anser att MA på något sätt är grymmare...Jag ville så fort som möjligt bli gravid igen men ovissheten och misstron till min egen kropp blev för mycket. Jag hann bli ganska desperat. Har aldrig blivit så glad som när ÄL-testet visade positivt, att min kropp faktiskt fungerade igen!

Det tog bara 2 månader o sen blev jag gravid igen! Hade jag bara vetat innan att det skulle gå så hade jag kunnat må lite bättre under tiden vi försökte. Den där ovissheten om att inte veta om man nånsin kommer att bli mamma...
Graviditeten resulterade i en underbar dotter!

Att bli gravid igen efter dottern innebar naturligtvis en fruktansvärd oro, oxå med tanke på att jag blödde väldigt tidigt. Jag fick gå på VUL varje vecka de första veckorna och det var olidligt att inte få veta men till slut fick vi se ett litet foster med tickande hjärta!
Dotter nr2 föddes!

Sen ett tag tillbaks har vi försökt få till en nr3. I somras fick jag plus men med massa småblödningar...De slutade efter ett par veckor men jag kände på mig att något va fel...Åkte in akut till gyn och hamnade samma dag akut på operation pga utomkvedshavandeskap

Nu är jag gravid igen...med bruna flytningar i början men som avtagit nu...Är i v6+1 idag. Åkte till gynakuten i fredags och kunde se en fostersäck men inget foster än. Har lämnat två blodprov för att mäta HCG och ska på ytterligare VUL den 29:e...Antingen bebis, utomkveds eller ofostrig...Ole dole doff...
Så nu är man här igen, den där förbaskade ovissheten och oron. Jag har förstått att vissa får kämpa lite extra för sina barn och det är OK. Det gör kanske att man värde sätter dom mer när det går bra! Å jag växer trots allt faktiskt lite som människa med all tråkig erfarenhet, har lärt mig att vissa saker kan jag inte kontrollera och kanske har jag blivit en gnutta mer ödmjuk.

Med detta vill jag säga att alla här kommer att bli mammor, på ett eller annat sätt! Jag har varit i den där becksvarta avgrunden oxå och hade jag bara vetat att jag skulle bli gravid igen så kanske jag hade kunnat må lite bättre? Det är så synd att sorgen ska få ta så lång tid även om jag förstår att det är viktigt att den gör det.

Kram"


Idag ringde de från gynakuten, HCG har stigit från ca 13000 till lite drygt 17000 dvs för lite...Ska lämna nytt prov imorrn och ska på VUL på onsdag...Detta slutar med andra ord i ytterligare en fostrig graviditet... Usch, mår inget bra nu, orkar inte gå igenom skrapning o hela proceduren igen

Usch!! beklagar vet inte vad mer jag kan skriva för att trösta. Jag vet hur du känner dig och det är så förbaskat orättvist *kramar om*

Ja det är jobbigt!! förhoppningsvis får jag ÄL denna gången. Om det inte tar sig denna gången måste jag kolla så att jag har min ÄL. Jag ville oxå tro att det skulle ta sig första gången. Vissa säger ju att det ska vara lättare att bli gravid efter ett mf men så har det inte varit för mig i allafall. kram

Tack. Vill bara förtränga allt.