Ofostrig graviditet jag är så ledsen; Fortsättningstråden...

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Vantar barn
Forum
Känsliga rummet
Missfall
Ofostrig graviditet jag är så ledsen; Fortsättningstråden...

Missfall - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Ofostrig graviditet jag är så ledsen; Fortsättningstråden...

Mån 21 dec 2009 11:11 Läst 11909 gånger Totalt 447 svar

Oops
Visa endast

I början av september fick jag reda på att jag blivit oplanerat gravid. Jag och sambon bestämde oss för att behålla barnet. Jag kände hela tiden på mig att något var fel, men intalade mig att jag bara tänkte för negativt, men efter tre VUL, en större blödning än vanligt, fyra timmars väntan på akuten och två VUL till så konstaterades det att det inte fanns något foster, bara en hinnsäck. Den lilla vita bönan man sett veckan innan var helt borta.

Jag blev helt förkrossad, sambon likaså. Jag valde att skrapas och sedan kom tomheten. Startade en tråd här för att få stöd och nu är vi många som hållit ihop en tid och stöttat varandra när allt känns åt helvete och känslorna gör som de vill.

Detta är en fortsättningstråd där vi kan fortsätta att stötta varandra och andra som fått missfall och behöver stöd. Alla är välkomna i denna tråd, vilken sorts missfall man än haft och hur längesedan eller nyligen man råkat ut för det.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 36
4. 37
5. 38
6. 39
7. 40
8. 41
9. 42
10. ›
11. »
1. sommar 77
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 23:03
  
  #434
  
  Oops,
  
  ja jag är tacksam att gynläkaren tipsade om 2 alvedon och 1 ipren, annars hade jag inte vetat det. Han var förövrigt jättebra och omtänksam. Det betydde mycket!
  
  Vad jobbigt för dig med aborten:( Då förstår jag det kändes bra att nu skrapas. Det är självklart du kommer få barn sen, men jag förstår din oro. Jag hade nog också varit mer orolig om jag inte hade barn innan. Men det kommer gå bra för dig!! Känn ingen stress, du är ung (va in och kollade din profil:)
  
  Nä, jag har bara varit sjuk en gång på tre år tidigare på mitt jobb, men just i år har jag tyvärr vabbat då och då, inte jättemycket eller länge men men. ja, barn blir ju sjuka ibland.
  Men ikväll berättade jag för en på mitt jobb som jag litar på vad som hänt mig och det känns skönt. Hon har själv genomgått missfall. Och hon sa att ingen sagt nåt om att jag är borta.
  Typiskt att man ändå ska ha lite dåligt samvete när man inte är på jobbet. Jag försöker att koppla bort det och tänker, Vad gör det om 100 år att jag var borta en vecka?
  
  Nu ska jag försöka sova:)
  
  Kram till er där ute!
2. Lallan
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 10:30
  
  #435
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ooups,idag har jag mått ganska bra fysiskt, kissar fortfarande blod men mindre och senaste "klumpen" blod kom i morse. Men jag har varit väldigt trött och matt så jag är glad att jag inte var på jobbet. För där är det högt tempo där man måste vara snabb och beredd på saker hela tiden.
  Då jag hade mitt ma i sommras som fick blöda ut av sig själv så var jag jättetrött och matt, hade blodvärden på strax under hundra så man kan bli oerhört trött i och med att man blöder så mycket. Det blir ju aningen mer än vid en vanlig mens så att säga. Testa att stoppa i dig lite järntabletter ett tag. Sen blir man ju trött av själva situationen också!
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Lallan: Skönt att du mår bättre! Tror man behöver två, tre månader innan man är redo igen egentligen. Jag ville ju först köra på på en gång, men när min pojkvän sa att han ville vänta för att jag var i så dåligt skick psykiskt och det är jag glad för nu även om det kändes skit när han sa det då. Hade jag blivit gravid för snabbt efter hade jag varit livrädd för ett nytt missfall hela tiden, nu känns det som att jag har accepterat det som hänt och är redo för ett nytt försök liksom.
  Ja man behöver nog det även om jag också ville köra på direkt och gjorde det också även om det inte tagit sig. Sambon sa exakt samma sak som din att han ville vänta tills jag var i bättre skick. Jag har ju varit några vändor till kurator (2 olika) och dom verkar ändå positiva till att man fösöker direkt igen.
  Apropå sambos så tyckte jag att det var så skönt den här gången att sambon var på ungefär samma nivå som mig med den första sorgen. Han var ju med på ett antal sjukhusbesök och fick se den lilla på ul vilket jag tror var det som gjorde det verkligt för honom såpass tidigt. Sen att hans sorg gick över fortare än min får man ju försöka handsas med men vi är ju olika. Vet att han blev besviken nu för att det inte blev något men han visar det inte som jag gör
3. Oops
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 10:55
  
  #436
  
  Sommartjej77: Jag känner absolut ingen stress på grund av ålder, men man vill ju veta så fort som möjligt att man fungerar liksom, det är det som stressar på lite. Min graviditet var ju oplanerad, så hade jag inte blivit gravid och vi hade ställt oss in på att bli föräldrar så hade vi nog väntat ett år eller två innan vi ens hade börjat försöka. Men nu vill man ju ha det man ställt sig in på och se att kroppen fungerar liksom...
  
  Skönt att du kunnat prata med någon på jobbet, det är alltid skönt att ha någon man kan lita på omkring sig, någon som vet varför man mår dåligt. Du ska inte ha dåligt samvete för att du är borta, du har ju en bra anledning. Tänk såhär: När du är borta ger du en timmis jobb eller någon annan en extra bra lön :) Så brukar jag säga till mina kollegor när de har dåligt samvete ( jag är timanställd),då säger jag att de ska tänka att de ger mig en ny klänning och mat på bordet eller något varje gång de är borta ;)
  
  Många kramar till dig!
  
  Lallan: Bra att du pratat med kurator, önskar att jag också hade gjort det, men nu känns det såpass bra att jag inte behöver längre, men hade varit lättare från början om jag gjort det tror jag. Min sambo var inte med på något VUL eller så så för honom var det fortfarande så overkligt, han blev ju ledsen när vi fick beskedet och när han tänkte på att det skulle ha blivit vårat barn, men sedan var han nog mest ledsen för att jag var ledsen. Jag bestämde mig för att inte bli besviken på att han inte kände som jag, det hade inte hjälpt mig, jag behövde ju honom. För en själv är det så självklart att vara ledsen, men om man tänker efter så är allt mannen har ens ord på att an är gravid, plusset på stickan (om han inte varit med på VUL/UL) och då är det inte konstigt att han inte känner likadant liksom...
4. sommar 77
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 11:17
  
  #437
  
  Lallan,
  
  det du skrev om att din sambo var med och såg ultraljudet, det önskar jag min sambo också fått göra. Jag satt där ensam i väntrummet flera timmar och fick sen se ultraljudet själv, minns fortfarande min chock då läkaren sa:
  
  -Tyvärr verkar det som du har ett pågående missfall.
  
  Men vi har ju två barn sen innan så det gick inte att lösa på annat sätt än att jag åkte själv.
  Lallan, har du barn sen tidigare?
  
  men men, jag är glad att familjeliv finns där man kan prata av sig:)
5. Lallan
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 12:29
  
  #438
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Lallan, det du skrev om att din sambo var med och såg ultraljudet, det önskar jag min sambo också fått göra. Jag satt där ensam i väntrummet flera timmar och fick sen se ultraljudet själv, minns fortfarande min chock då läkaren sa: -Tyvärr verkar det som du har ett pågående missfall.Men vi har ju två barn sen innan så det gick inte att lösa på annat sätt än att jag åkte själv. Lallan, har du barn sen tidigare? men men, jag är glad att familjeliv finns där man kan prata av sig:)
  Det blev ju lite komplikationer runt sista graviditeten då jag fick konstaterat tidigt att det var ett mf (då var jag själv på vul) och sedan på återbesöket såg man att det fanns ett levande foster därför blev det lite till läkarbesök då man inte vet tillräckligt om hur medicinen man får vid medicinsk abort påverkar fostret. När jag sedan åkte på ul för att jag misstänkte att något var fel då var jag återigen själv men var ganska säker redan innan på vad dom skulle säga.
  
  Jag har två barn jag med så jag brukar försöka trösta mig med dom men vill verkligen lyckas med en till ändå!
6. Anonym (Lilla jag)
  Visa endast
  
  Mån 19 apr 2010 10:38
  
  #439
  
  Hej tjejer. Har läst era inlägg o undrar om jag med får var med i er grupp? Samma ska har drabbat mig. :( Var i v 17+2 o fick kraftiga magsmärtor samt lite levrat blod. Åkte in akut o på ul den 5 mars visade det sig att fostret redan var dött och hade varit dött i över 8v. Hela min värld föll samman, blev hem skickad med tabletter i hopp om att det skulle blöda ut av sig själv, vilket det tyvärr inte gjorde. Så veckan därpå fick jag åka in igen och samma sak, nya tabletter o hem igen. 3 dagar senare behandling med antibiotika. Veckan därefter var det ett återbesök o då såg allt bra ut. Tror jag fick min mens den 24 mars, fick mens värk och blödde jätte mycket i en hel vecka. (brukar annars aldrig blöda så mycket och så länge) 4 dagar efter mensen slutade fick jag mellan blödningar och det har hållt i sig fortfarande. Kan gå en dag då jag inte blöder alls och sen bara kommer det igen. trodde att det skulle sluta. Ringde kk idag och fick tid imorgon, de trodde det kunde vara en infektion. Någon av er som vet? Sorry mitt långa och detaljerade inlägg.
7. Längtan82
  Visa endast
  
  Ons 21 apr 2010 00:02
  
  #440
  
  Hej tjejer!
  
  Ville bara kika in här och skicka en speciell liten hälsning till Oops och Loupe om ni fortfarande är kvar här i tråden. Med mig är det väl sådär. Än har vi inte lyckats bli gravida. För er som inte vet fick jag missfall i v14 för 6 månader sedan på grund av ofostrig graviditet. Innan dess hade vi försökt i 1½ år. Snart ska vi till IVF kliniken för ett samtal och se hur vi ska gå vidare med detta. Jag har haft mycket psykiska problem efter missfallet och har börjat gå hos psykolog. Känner mig som en dålig kvinna på ett sätt men vet ju samtidigt att det inte är mitt fel. Vi har varit på utredning och det var inget "fel" på någon av oss, vi har bara haft otur. Men jag mår i allafall skit över detta.
  
  Nu vill jag ha lite uppgradering eftersom jag har hållit mig borta från denna tråden. Ni får gärna presentera er och berätta för mig era historier i korta drag. Kramar
8. Lallan
  Visa endast
  
  Ons 21 apr 2010 11:43
  
  #441
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hej tjejer!Ville bara kika in här och skicka en speciell liten hälsning till Oops och Loupe om ni fortfarande är kvar här i tråden. Med mig är det väl sådär. Än har vi inte lyckats bli gravida. För er som inte vet fick jag missfall i v14 för 6 månader sedan på grund av ofostrig graviditet. Innan dess hade vi försökt i 1½ år. Snart ska vi till IVF kliniken för ett samtal och se hur vi ska gå vidare med detta. Jag har haft mycket psykiska problem efter missfallet och har börjat gå hos psykolog. Känner mig som en dålig kvinna på ett sätt men vet ju samtidigt att det inte är mitt fel. Vi har varit på utredning och det var inget "fel" på någon av oss, vi har bara haft otur. Men jag mår i allafall skit över detta.Nu vill jag ha lite uppgradering eftersom jag har hållit mig borta från denna tråden. Ni får gärna presentera er och berätta för mig era historier i korta drag. Kramar
  Vill bara ge dig lite hopp. En av mina vänner försökte i 2 år och det fanns inget fel på någon av dom. Samma dag som dom skulle börja diskutera alternativ så plussade hon.
  
  Själv är jag gravid igen men då det blir tredje gången nu så är oron hög. Har blivit lovad ett vul om ca 2 veckor så får se då hur det ser ut.
9. Längtan82
  Visa endast
  
  Ons 21 apr 2010 13:55
  
  #442
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Vill bara ge dig lite hopp. En av mina vänner försökte i 2 år och det fanns inget fel på någon av dom. Samma dag som dom skulle börja diskutera alternativ så plussade hon. Själv är jag gravid igen men då det blir tredje gången nu så är oron hög. Har blivit lovad ett vul om ca 2 veckor så får se då hur det ser ut.
  Tack :) alltid skönt att få höra solskenshistorier.
  
  Grattis till graviditeten och jag håller tummarna för dig att allt ska gå bra. Kramar
10. Längtan82
  Visa endast
  
  Mån 3 maj 2010 21:19
  
  #443
  
  Ingen annan som vill berätta sin historia?
11. O Z
  Visa endast
  
  Fre 18 jun 2010 22:24
  
  #444
  
  Hur har det gått för alla? Jag plussade idag men springer på toaletten stup i kvarten för att kontrollera så att det inte är blod mellan benen. Förra gången gick jag till vecka tretton, men den här gången så känner jag på mig att det blir ett tidigt missfall.
12. Lallan
  Visa endast
  
  Fre 18 jun 2010 22:45
  
  #445
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hur har det gått för alla? Jag plussade idag men springer på toaletten stup i kvarten för att kontrollera så att det inte är blod mellan benen. Förra gången gick jag till vecka tretton, men den här gången så känner jag på mig att det blir ett tidigt missfall.
  
  Håller tummarna för att det går vägen den här gången!
  
  Själv är jag fortfarande gravid, gick in i v 14 (13+0) idag så nu har jag passerat förra gången med ett levande foster med hela 3 dagar.
13. smulanjag
  Visa endast
  
  Lör 19 jun 2010 09:11
  
  #446
  
  7:e försöket efter missfallet nu , haft äl i dagarna så nu är det en enda lång väntan.. men eftersom jag får molvärk nästan diekt efter å så även denna gång så känns det kört.. orkar inte mer!!!! grattis till dig lallan!
14. O Z
  Visa endast
  
  Lör 19 jun 2010 19:05
  
  #447
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hur har det gått för alla? Jag plussade idag men springer på toaletten stup i kvarten för att kontrollera så att det inte är blod mellan benen. Förra gången gick jag till vecka tretton, men den här gången så känner jag på mig att det blir ett tidigt missfall.
  
  Håller tummarna för att det går vägen den här gången!
  
  Själv är jag fortfarande gravid, gick in i v 14 (13+0) idag så nu har jag passerat förra gången med ett levande foster med hela 3 dagar.
  
  Tack Lallan, jag hoppas verkligen att det går vägen. Det är inte så mycket man kan göra i nuläget utan att hoppas och se framåt.
  
  Smulan8428: Jag plussade på sjunde försöket;)
1. «
2. ‹
3. 36
4. 37
5. 38
6. 39
7. 40
8. 41
9. 42
10. ›
11. »