Druvbörd/Mola

Förstår verkligen att du inte vill gå och vänta på besked i månader! Tankarna hinner ju gå så långt när man är minsta orolig. Att gå omkring i ovisshet är bland det värsta som finns. Och eftersom min läkare inte verkar höra av sig till mig med värdena så kommer jag att följa ditt exempel och ringa till dem. Och det tänker jag sannerligen göra, för att gå och vänta på besked orkar jag inte med nu.

Heldumt!! Klart att man som patienten måste få veta sina provsvar! Låter ju alldeles förskräckligt att gå och vänta i månader!! Tycker att det är nog att vänta en dag ..

Ring era läkare om de inte ringer! Det skulle jag ha gjort.

Visst vore det härligt om tiden gick lite fortare nu tjejer! Tänk om det var efter sommaren.. att allt såg bra ut och man kunde fortsätta att leva ett helt vanligt liv, med en mage...
Längtar ofta efter att bli gravid igen, samtidigt som tanken på ännu ett MA/mola skrämmer mig.
*Dagdrömmer*
Ha en bra dag alla!!

Hej Tjejer!
Jag har en deal med min läkare om att han mailar mig provsvaret när han fått det, och om han inte mailat så har jag bara ringt upp till kk och fått provsvaret.
För själklart vill man ju veta såfort som möjligt.
Han har dock berättat att inom sjukvården funkar det så att om man inte hör något ifrån dem så är allt lugnt, och om det är något så hör dom alltid av sig så fort dom kan.
Men man vill ju ändå inte gå runt och misstänka att dom missat nåt eller så....

Ha en trevlig fredagskväll!!
// E

Ang. provsvar så fick jag först höra att "vi hör av oss om vi ser att det går åt fel håll" typ. Men sen träffade jag en ny läkare som sa att jag skulle ringa dan efter provtagning. Fick även hem en lapp om att han avsatt telefontid till mig dagen efter, så jag vet när jag får tag på honom. Självklart vill man veta värdet direkt.

Ja, det är lite trist att hela sommaren kommer kännas som en transportsträcka. Man måste ju leva i nuet trots allt och njuta av det som går att njuta av.

Önskar alla en så skön fredagkväll som möjligt!

/Cia

Nu har jag pratat med min läkare och gjort upp en deal om att hon ringer och meddelar värden samma dag som jag lämnat provet och om hon inte får tag på mig så skall hon mejla.

För några dagar sedan bad jag om en lungröntgen som min läkare tyckte var helt onödig. Hon lovade ändå att kolla upp om jag kunde få det. Nu har jag fått en kallelse

Så skönt att hon lyssnar och verkligen tar till sig önskemål. Det här kallar jag BRA vård! Så stå på er och kommunicera med era läkare, förhoppningsvis lyssnar de på era önskemål.

Ha en skön helg alla godingar!

Hej!!
Jag hade samma känsla som dig när läkaren ringde och sa att jag måste komma in för fler prover. Trodde ju verkligen att jag hade cancer eller att jag aldrig mer skulle kunna bli gravid.
Så när jag fick beskedet Mola var det ändå lite som en lättnad..trots att jag såklart helst hade önskat att allt var bra..

När jag var på det där läkarbesöket så sa hon att jag skulle få hem en kallelse för lungröntgen för att se så att inget satt sig på lungorna.
För mig lät det som att det var en rutinåtgärd så det är lite underligt att du inte blivit erbjuden det.

Jag hade partiell mola, den "lättare" varianten.

Min mens kom igång ca 5 veckor efter skrapningen och det verkar som att den är någolunda regelbunden :) Har ingen koll på om ägglossningen kommit igång ordentligt än, men det är väl inte så aktuellt ändå med tanke på graviditetsförbudet..

Han har dock berättat att inom sjukvården funkar det så att om man inte hör något ifrån dem så är allt lugnt, och om det är något så hör dom alltid av sig så fort dom kan. Men man vill ju ändå inte gå runt och misstänka att dom missat nåt eller så.... Epelino


Precis, det är därför jag nu istället inte alls vill att han ringer. Vet inte hur jag skulle reagera då. Usch väntar bara på att den här tiden ska gå mot sitt slut.

Hej alla!
Den här tråden stänger strax så här är länk till den nya, så vi kan fortsätta stötta varandra!

www.familjeliv.se/Forum-4-47/m51631556.html

Kram E

Kul att du hittat tråden .. dock finns det en nyare tråd som heter tvärtom Mola/druvbörd. Kom dit och chatta istället!! Konstigt att du får börja så tidigt efter att ha haft mola .. säker på att det var det du hade? Nästan alla får vänta ett halvår efter skrapning om hcg är normalt inom 8 veckor, man kan nämligen drabbas av "återfall" att vävnad från molan har spritt sig och bildat tumörer. Därför tar man prov regelbundet för att se att hcg håller sig under ett i ett halvår minst!

Men du kolla in den nya tråden/ ses där!

 

Vanna

Hej alla!

Jag är en ung tjej som fick en oplanerad graviditet som ledde till missfall, så jag skulle slippa göra en medicinsk abort.

Jag hade läst och hört att väldigt snart efter ett missfall ska grav. symptomen avta rejält, vilket det inte alls gjorde på mig. Jag mådde så fruktansvärt illa de första veckorna att jag låg helt stilla i sängen och fick andas lugnt och ha sambon i närheten för att klara mig igenom illamåendet, dock spydde jag aldrig av illamåendet trots att det var så himla fruktansvärt intensivt.
Ringde kvinnokliniken och bad att få ett VUL gjort igen på mig för att kolla hur mycket jag nu fått ut utav graviditeten, då jag kände att något inte stämde.
Samma läkare som jag hade haft från första besöket kollade mig och han sa att det var en del kvar så vi skulle boka tid om 2 veckor därefter och jag fick även Lergigan Comp utskrivet för mitt illamående.

Kände mig nöjd med besöket och glad över att äntligen kanske kunna bli av med mitt illamående, så jag tog tabletterna som ordinerat, men icke att de ens mildrade illamåendet.. DÅ kände jag att något inte stämde alls.
Bokade akuttid bara 4 dagar efter senaste gynkollen och skulle då få en annan gynläkare.

Var lite nervös eftersom det skulle vara en ny gynläkare, men har inga problem med själva undersökningarna så kände mig ändå lugn. 
Han kollade igenom mina journaler och vi pratade om hur jag mådde osv. Väl i stolen kollade han och även en barnmorska på skärmen, då sa han direkt "inte konstigt du mått dåligt! du har en mola/druvbörd".
Jag började få panik, hade aldrig hört talas om något liknande förr så bad dem att skynda sig, ville upp och gråta ut i min sambos famn.

Tog prover på labben och blev remisserad till ett annat sjukhus där de kan åtgärda/skrapa.
Eftersom jag alltid haft sjukhusfobi och mot nålar så fick jag total panik och var i chocktillstånd. Var så himla rädd och ledsen, då jag trodde det bara var ett missfall som skulle klara sig självt med kroppens hjälp.

Väl på andra kliniken gick vi via akuten till en gynläkare som jag inte träffat förr, oehört snäll och trevlig sådan. Där fick jag göra ytterligare en gynundersökning för att fastställa molan. Även denna gynläkare kunde med säkerhet säga att det var en komplett mola. Jag hade ett foster men utan hjärtljud och så fick både jag och sambon se på skärmen hur molan såg ut. En "snöstorm" vitt med små svarta hål kunde man se.
Gynläkaren sa att under en normal graviditet har man runt 50-80.000 i Hcg värde och jag hade över 1 miljon, det förklarade varför jag hade mått och mådde så fruktansvärt illa.
Fick information om själva skrapningen och att i värsta fall och inte så vanligt så får man medicin så man får ut det sista efteråt sa läkaren. Det kändes tryggande att få veta allting innan och känna sig lite mer trygg.

Det togs prover på mig och fick även en plastkanyl i armen (då jag har extrem fobi för att ha den i handen, valde jag armen och klarade av det precis, stolt över mig själv!)
Jag skickades även iväg på lungröntgen och därefter fick ligga på en avdelning uppe på gyn/bb. Där väntade jag på att få komma iväg på skrapning.

Själva ingreppet gick jättebra och jag klarade av allting över förväntan, behöll lugnet och försökte att inte tänka på något alls.
Vi fick dock sova över på sjukhuset då läkaren inte skulle komma förrän under förmiddagen på Lördagen (igår) och kunna bedöma mig.
Läkaren kom redan vid 8.15 på Lördagsmorgonen och sa att allting hade gått bra, de hade fått ut en hel del och skulle skickas iväg på microanalys. Jag skulle få komma hem under förmiddagen.

Kände en oehörd lättnad och kämpade mig igenom några stick till innan vi fick åka hem.
Men eftersom de inget sa om lungröntgen, så måste det sett fint ut, annars borde jag ju inte fått åkt hem?

Dock blev jag allt mer orolig och nervös när jag väl kom hem igår och googlade runt på det hela och sett att en del fått att det spridit sig till lungorna och behövt cellgiftbehandlas.
Jag hade inte en endaste aning om detta och fick ingen information om ev spridning och annan åtgård väl på sjukhuset. Men det kan inte vara aktuellt om de inte sagt något?

Jag ska ta blodprov om 1 ½ vecka för att kontrollera Hcg värdena har sjunkit och antagligen ta fler därefter för att följas så de sjunkit till normal nivå. 

Men nu är jag så himla rädd och orolig när jag läst i denna tråd om vissa som fått tillbaka molan och behövt skrapas eller annat efteråt :(
Jag som hade över 1 miljon i Hcg värde innan operationen. Fick aldrig veta vad värdet låg på efteråt, men ska försöka ta reda på det.

Förlåt om det blev långt inlägg, hoppas ni orkar läsa, behövde verkligen skriva av mig och dela med mig.
Tacksam för svar!