Ni som fått missed abortion

Det är klart man blir ledsen även om man har barn sedan innan!! Åh, va jobbigt att inte ha varit sjukskriven nästan alls! Då förstår jag verkligen att det blir jobbigt på helgen! Jag tror inte alls att du är en värdelös mamma, man orkar inte allt alltid - det är bara så. Har du berättat för barnen?

Nja, det var jag som frågade min läkare om hon kunde skriva ut sjukintyg åt mig och bad att få en vecka utöver det man kan vara hemma utan intyg. Men då frågade hon om det räckte med det eller om hon skulle skriva ut längre tid. Så hon var verkligen lätt att ha att göra med på det sättet.

Ja, det lutar åt att inte berätta för så många... njurbäcksinflammation låter intressant - nåt du testat? haha :)

Du fick missfall i somras skrev du? Hur länge sen mer exakt (om du vill berätta)? Hur mår du nu då? Har du "kommit över" det eller tänker du på det mest hela tiden fortfarande? På ett sätt vill jag mest gå vidare men på ett annat sätt vill jag liksom aldrig glömma... Hur har du gjort, berättat för några eller de flesta av era vänner/kollegor?

Cissir, fudnerar på att ringa till KK och berätta hur jag mår. Se om dom kan skriva ett intyg. Ja mina barn vet vad som hände. Dom e ju stora och kan själva hamna där (hu!) . Jag var på ett första VUL redan i vecka 7 och fick beskedet att allt såg normalt ut, men dom kunde inte se något hjärta. Men det kunde ju va att jag räknat fel, sa dom. Men i o m att jag är en oldie (45 år) och längtat efter en nummer trea jättelänge i min förra relation, och trodde ju jag var infertil vid det här laget, så fick jag kolla en vecka senare. riskerna är ju större till MF vid min ålder och jagh ar haft två missfall innan. 
Så i vecka 8 fick jag ett def. besked på att det var dött. Tror jag fick första kuren Cytotec den 20/8. Så det har tagit mej en månad att bli klar med missfallet. 
Klart man tänker på det hela tiden så länge man blöder. Ibland känns det bra att naturen fick ha sin gång, att det inte blev nån bebsi, jag menar jag e ju rätt gammal...
Nu tänker jag mest att jag vill MÅ BRA igen!
Hur känner du dig. Ska du jobba i morgon?

mariatösen: Jag tycker absolut att du ska ringa och berätta och höra om dom inte kan göra något! Speciellt när det varit så mkt komplikationer... Man kan ju inte riktigt bli klar med sorgearbetet och bearbeta sina upplevelser om man hela tiden måste göra allt annat som vardagen kräver. Mina upplevelser av KK-personal är att de är väldigt förstående. Men det kan ju förstås skifta. Stå på dig! :)

Att må bra igen verkar som en hälsosam inställning! Jag är påväg däråt jag med :) Jag känner mig rätt ok. Ska jobba imorgon. Hör väl av mig efter min efterkontroll på torsdag om inte annat... Om du vill veta förstås! ;)

Hoppas du mår bättre snart! Och ring nu! Kram 

Ciccis, jag ringde, men hon tyckte mest det var säkert min rotfyllning förra veckan som gjorde mig så trött.... och annars hade jag ju rätt att va hemma 5 dagar utan sjukuintyg.. Hon förstådde mig inte alls, jag ville helst bara prata och få det bekräftat att det var ok må dåligt. Man kan ju få kuratorsamtal vid missfall, men ingen har erbjudit mig det. Ska kanske kolla upp det. Jobbade idag. Men kan va seg på jobbet, har inga kunder eller samtal -hehe - det är skönt!
Hoppas det gick bra att jobba för dig. Vi hörs! Kramar tillabka

Bra att du ringde! Men va trist...! Tycker att man hör det alltför ofta, att man inte blir så väl bemött som man borde bli. Blev du inte erbjuden kuratorsamtal heller? Alltså, va är det för ställe du går till...? Jag blev frågad om jag ville träffa kurator minst 5 ggr. Suck! Men ja, det är ju sant, en vecka utan intyg. Det är ju iaf något. Men det betyder ju som du säger mer att bli hörd och förstådd. Skönt att jobbet inte är så tufft för tillfället då!

Jag jobbade idag. Det gick bra :) Blev en 10-timmarsdag, men slapp jobbiga frågor så det var ok. Rätt skönt att vara igång igen och tänka på lite annat. 

Bra du slapp frågor! Men vi får ta det lugnt, hörru. Och känner jag mer depp, ska jag ringa och fråga varför jag aldrig blivit erbjuden kurator. Jag har varit på Huddinge o SÖS. Jättesnälla personer, men alltså inget om det.

Jag fick ett MA i juni. Jag åkte in akut med kramper i magen och då konstaterade de att barnet inte levde. (Skulle då gå in i vecka elva men fostret var 8+2) Det här var på fredagen. På måndagen fick jag komma tillbaka för att kolla igen och sen kom jag tillbaka på onsdagen också för att vara hundra procent säker på att hjärtat inte slog. Då fick jag tabletter som avstannade allting och sen fick jag komma tillbaka på fredagen och fick då ligga på förlossningen och blöda ut allting. Så allt tog en vecka för mig med tabletter. Jag blödde i tre veckor efteråt. Kraftigt de första dagarna och sen avtog det.

Mensen fick jag den 16e juli, jag var på förlossningen den 11e juni så ganska precis en månad efteråt.. sen fick jag ingen mer mens utan då var jag gravid igen. så allt som allt tog det två månader att bli gravid igen efter det hemska MA;t.

Ser nu att du startat tråden i mars så jag svarar ganska sent. Hoppas allt gick bra för dig i alla fall!

Beklagar missfallet. Skönt att vara gravid igen :) Gick fort också! Hur fort blev du gravid första gången?

Lycka till med bebisen!

Jag åkte in på rutinmässigt besök hos BM för att lyssna på hjärtat.
Jag hade tidigare i graviditeten mått riktigt bra, och sa vid ett flertal tillfällen att jag inte kände mig gravid.

2-3 veckor innan vi skulle till BM så kunde jag börja dricka kaffe igen.
Jag blev också väldigt aggressiv. Skällde ut min sambo helt utan anledning och kände mig inte som mig själv.

Mycket riktigt. Kvinnans intution.
Det var ett MA. och det hade dött i v12+3.
En liten flicka. som för övrigt nu ligger på minneslund. Det kändes mest rätt just då.

Jag fick föda ut henne på sjukhuset med hjälp av tabletter. (vet inte vilka det var, jag bara knaprade på)
under tungan skulle dom vara iallafall var 3:e timme.
Blödde ungefär 8-10 dagar efter.

Väntar på att mensen ska komma.
Roligast hade varit om jag fått en ägglossning emellan och kunde bli gravid då.. men den verkar lysa med sin frånvaro.. 

vet inte om det var till mig men jag chansar på det. jag slutade med p-piller i ungefär samma veva som jag träffade min numera sambo.. och det dröjde från sep 2009 till april 2010 innan jag blev gravid, så det tog ett tag.

Tack! :)