Förstår dig....
Förlorade min son 20 år, månaderna har gått men jag är fortfarande helt vilse.
Ta en dag i taget, jag försöker skriva av mig både i min tråd- alldeles för ung för att gå bort- och i en bok hemma.
Ingenting kan ta bort smärtan, man får försöka lära sig leva med den. Det är fruktansvärt svårt och jag blir så ledsen för din skull.
Ena dagen kanske man kan behålla kontrollen en stund, nästa inte alls.Så lite behövs för att få en att falla, ett ord, ett minne, en bild, en fråga, en plats ja till och med en beställning på McDonalds kan få en att bryta ihop.
Mina tankar är hos dig!
Var rädd om dig// kram