Hej, här kommer ännu en! Jag gjorde abort för lite mer en ett halvår sedan. Det var fruktansvärt läskigt, omtumlande och jobbigt, men så otroligt rätt. Jag kan inte säga att jag med en gång kände "Abort får det bli" utan jag velade mycket fram och tillbaka och allra värst var det eftersom min pojkvän ville behålla. Men jag vägde alla för och nackdelar för att tillslut bestämma mig för en abort, jag var definivit inte redo för något annat. Nu ett halvår senare är vi fortfarande tillsammans och lyckligare än någonsin, barn är ingenting vi tänker ha på ett tag och även min kille förstår nu att det är rätt. Jag anser att det är precis lika viktigt att man är säker på att man är redo för ett barn, med allt vad det innebär, som att man ska vara säker på en abort. Istället för att deppa ihop efter aborten bestämde jag mig för att ge den en mening. Jag valde abort för att kunna leva mitt liv till fullo och utan begränsningar och för att kunna komma långt upp i karriären. Aborten ska inte få vara i onödan och jag ser därför till nu att jag gör precis alla de saker som jag skulle behövt välja bort. Jag kommer aldrig glömma att det låg en bebis i min mage, eller varför jag gjorde mitt val, för det valet har gjort mig starkare än någonting annat. Kunde jag göra det valet, då klarar jag fan allt.
