Nu var det bestämt, stöd sökes...

Det värsta är att jag mår så dåligt, medan jag studerar på heltid och måste hålla skenet uppe eftersom vi inte vill berätta för någon.

Beslutet är taget och det känns bra. Vi säger samma sak. Inte nu. Det kommer inte fungera med den vardagen vi har ett tag framöver. Men visst behöver det inte vara negativt att landa i beslutet ett tag.

Jag är i v5+4 idag.

Som tur är har jag min sambo som stöd i allt. Det är så skönt eftersom jag avskyr väntan.

visste at det var rätt då jag får fruktansvärt ont när jag är gravid och då kommer jag inte kunna eller orka ta handd om ögonstenarna.
Och jag vill inte att mina 2 små ska behöva dela vår tid med ännu en liten.. än.. och jag tycker att de är så små. är nu 1 och 3. missade så mycket av största dotterns 2 års ålder då jag väntade och fick lillasyster och tycker att hon fått "offra" mycket av mamma redan.

Jag har väl inte tvivlat men varit ledsen över att tiden var illa för vi vill ju ha en till men då helst när barnen är några år äldre.



Jättejobbigt när någon försöker "övertala" en att behålla när man vet att man inte vill eller kan.
Kände så när jag träffade kuratorn innan, när hon tyckte vi skulle göra en för och emot lista.. men vi hade ju redan beslutat och ville då inte sitta och bli sugen på att behålla då möjligheten inte finns.

varför donerar du bara inte bort fostret....de finns ställen som gör det......finns flera kvinnor där ute som inte kan bli gravida och känna hur ett liv växer och blir starkt i magen.... en idé bara

Men lägg ägg, det går inte alls.

det  går visst....känner några som har gjort det...o de går visst.de

Du påstår alltså att det går att plocka ut ett befruktat ägg ur en kvinna, och sätta in det i en annan kvinna?

Du har helt fel. Man opererar inte ut befruktade embryon ur en kvinna och sätter in i en annan. Antagligen har de fått ägg, obefruktade sådana som sedan befruktats och satts in.

jag håller me, har själv varit inne i IVF svängen.

Hej! Var ett tag sen jag skrev nu, men tänker på dig. Jag var på VUL och undersökning hos läkaren i dag. Är i 5+6 och hon sa att dom inte skrapar såhär tidigt för det är stor risk att allt inte kommer ut. Så jag fick välja att vänta 10 dagar, eller påbörja medicinsk abort direkt. Jag svalde första tabletten för två timmar sen och ska tillbaka på onsdag. Nu är jag mest rädd att jag ska börja blöda med klumpar innan, dom sa att det kan hända. Samtidigt är det skönt att det är påbörjat, nu försöker jag bara härda ut och blicka framåt. Onsdagen lär bli hemsk med allt blod, men jag har ju inget val. Jag längtar bara tills det är över, tills jag blött färdigt och kan försöka lämna detta bakom mig!

Anonym(Jessica):
Tänker på dig, och hoppas att allt går bra för dig. Många styrkekramar!

Jag är rädd ska jag säga, skiträdd för själva aborten.

Jag har ju bestämt mig för att göra det och det är jag helt säker på, men är så satans rädd för proceduren med smärta och blödningar och komplikationer osv.

Jag vet att jag fixar det och att det är dumt att ta ut oron i förskott, men sån är jag och i denna situationen så är det väl inte så konstigt.

Nej precis, jag är likadan!! Men samtidigt, om man går in för det med värsta tänkbara scenariot i huvudet kan man kanske bli positivt överraskad! Hjärnan går på högvarv snart av alla tankar, rädslan inför blodet och allt annat. Jag verkligen bara längtar tills det är över och man kan börja se framåt igen!! Tack för ditt stöd, det värmer verkligen!

Hej igen!

I går var det dags. Hade maken med mig. Fick massor med smärtstillande (som suppar eftersom jag var så illamående av tabletten jag fick i måndags som avstannade graviditeten) och fyra cytotec att föra upp. Efter det skulle jag ligga ner i en timme, men somnade av alla tabletterna och sov till och från i tre timmar. Efter ungefär fyra timmar började smärtan komma, och jag gick på toa. Det droppade/smårann lite blod, men var ingen fara. Fick mer smärtstillande mot smärtan, och barnmorskan sa att jag skulle försöka sitta på toa så myket som möjligt. Det kom lite småklumpar/slamsor, men verkligen inte så stora och hemska som jag föreställt mig.

Åkte hem efter ungefär 7 timmar, fortsatte att ha ont i gårkväll men fick tabletter med hem som verkligen var kanon. Jag tycker själv jag knappt blöder, men jag var väl beredd på forsar och fotbollsklumpar, åtminstone var mitt psyke inställt på det... Barnmorskan sa att allt är normalt, att jag blöder normalt och att det kan komma någon liten klump till senare. Hon sa att eftersom jag var så tidigt (6+1) så är det verkligen inga stora saker som ska ut. Mer som en kraftig mens.

I dag är jag lite trött och sliten men har *peppar peppar* inte ont. Det finns knappt något blod i bindan, men när jag sätter mig så droppar/smårinner det lite. Inga klumpar hemma än så länge.

Eftersom det gick så "bra" (du förstår nog hur jag tänker) så är jag såklart orolig för att det inte kom igång ordentligt, men barnmorskan försäkrade mig om att allt är som det ska. Jag får väl slappna av och lita på henne helt enkelt!

Ville bara dela med mig av min upplevelse, och kanske få dig att slappna av lite. Det var inte alls som jag förberett mig på, och jag är så lättad över att det äntligen är över så man kan börja blicka framåt.

Stort lycka till i morgon, och skriv om det är något mer du undrar över!!

Kram Jessica

hej
hoppas arr det går bra för dig idag Ts.
kram

Har varit inne idag och på VUL sa läkaren att han tyckte att det skulle ha synts mer.
Han sa att detta ser inte ut som en normal graviditet, det verkar som om kroppen har avslutat det åt dig.
Har fått tid imorgon för skrapning, och än så länge så känns allt väldigt bra.

Anonym(Jessica): Så skönt för din skull att allt verkar ha gått bra. Jag tror att det är mest skräckhistorier som kommer fram här, för de flesta som har haft en bra abort, de tänker inte så mycket på den och skriver inte heller här.

Tack för att du delade med dig, skönt att veta att man inte är ensam.
Kram