Hejsan! Det är så att min vän är gravid i vecka 18 +. Hon har inte vetat att hon varit gravid och inte kännt av detta alls och fick reda på det såhär sent inpå graviditeten. Hon ville verkligen inte ha barn nu! Inte hennes kille heller. Men, nu när hon känner barnet sparka osv, så har hon givetvis funnit lite band till barnet. Men det har inte hennes kille. Han är i ren panik och säger att allt är hennes fel (det krävs två för att dansa tango?) och att han deffinitivt lämnar henne om det är så att barnet behålls.
Efter vecka 18 måste man ansöka om abort via Socailstyrelsens Rättsliga råd. Dem grundar sina beslut på synnerliga skäl (som om att barnet skulle vara allvarligt sjuk osv) MEN, även hur den ekonomiska situationen för familjen ser ut, och lite annat.
Jag vet, att hon innerst inne, vill ha det här barnet nu! Men att hon grundar sin vilja och sitt beslut väldigt mycket på hennes kille (dem har varit tillsammans i 3 år). Det känns hemskt! Jag vill inte att hon ska få ångra något i resten av sitt liv, genom att föda ut sitt döda barn. Jag menar, av egna erfarenheter, så ska man inte förlita sig på någon annan (han kan ju lämna henne vilket som, då står hon där och ångrar att hon valde att tabort sitt barn). Barnet är inte litet längre. Det är 18 FULLGÅNGA VECKOR!!!
Jag personligen tycker att man bara inte kan ta abort som så lätt. Man får göra det bästa av situationen nu när det är en liten bebis därinne (det är inte vecka 9 liksom!), inte för att det kanske är lättare. Men det finns ju en anledning till att socialen har ett sådant rättsligt råd när det kommit så långt inpå graviditeten.
MIN FRÅGA till dig som vet, eller har erfarenhet av dessa beslut från socialstyrelsen som tas... kollar dem upp den ekonomiska situationen mer följsamt och noggrant? Eller lyssnar dem bara på personerna och sedan tar det dem säger på fullt allvar och inte kollar om det ligger någon sanning i det? FÖR, hennes kille sa nämligen att deras ekonomiska situation inte var bra. (Han ljög så det skrek om det, han tjänar jätte, jättebra!). Jag är rädd för att dem tror på honom!
Jag vill göra allt i min makt för att rädda det här barnet. Just också för att jag vet att hon vill behålla det. Men hon vill inte bli lämnad av sin kille.
Någon som vet?
Mvh!!!
