Planerat kejsarsnitt pga. säte

Jag och sambon blev uppskjutsade till BB i Norrköping av hans mamma. Vi skulle vara där till kl 9.00. Vi klev lite tafatt in på BB avdelningen, bland alla nyförlösta, med magen i vädret. (Borde inte de mellan landa på förlossningen tänkte väl de!)
Vi blev tilldelade ett rum med 4 bäddar, kändes väl inte så där jätteskoj men blev lovad ett enbäddsrum efter kejsarsnitett.
La mig på sängen och snart så kom en bm med kläder att byta till, blå rock o ett par härliga lååånga strumpor. Vi satt där ett tag och visste att vi förmodligenb skulle få vänta ett tag men innan 12 hade de sagt, rätt som det var kom en bm in o sa lite stressat ni ska upp till op kl 9.50 så vi måste få klart dig.  Hon skulle sätta en kanyl i handen, efter att ha sprängt ett blodkärl i handen och provat båda armarna och händerna 2 gånger så fick hon tillslut till det i vänster handen. AJ! Så var det dags för katetern som jag var lite rädd för... först lite bedövningegel o vips så var katetern på plats utan problem! Nu så tryckte de i mig en påse med dropp på 20 min och sen blev det fart upp till op. De rullade oss o korridårer och hissar och vi stannade till i en enslig korridår för att sambon skulle få gröba snygga kläder! Vi stannade till lite kort och jag hann ta ett kort på sambon i de gröna kläderna och han på mig med magen i den blå rocken. Sen rullades vi igen och där i ett mellanrum i ingenstans så fick jag kliva ur sängen för att klättra upp på ett op-bord som så konstigt och otäkt ut! Kändes osm att ligga på en lite bräda bara! Sen rullades vi vidare igen och dörrana slogs upp till ett lagom stort rum med en såndär rund jättelampa i taket. Op-bordet sköts på nån grejja ocg sen snurrade de sig o hade sig till sbordet var fastsatt ordentligt. Kändes som att jag låg med benen i taket o huvudet på golvet, de kom väl på det efter ett tag och hissade upp mig igen! Folk for in och ut och ingen verkade bry sig om mig, de hälsade lite kort men inget extra, jag var ju lite rädd och ville känna gemenskap! Sen så fick sambon ta plats brevid mitt huvud på vänstersidan och vi fick chansen och fråga om någon kunde ta kort och vi sa att vi ville se könet själva, de lyssnade på oss iallafall! Sen så fick jag sätta mig upp på denna 20cm smalabräda för att få bedövningen insprutad. Ja det var ju inte så trevligt, han tröck o grötade i ryggen och det gjorde ont som f-n i höger höften och det var såå obehagligt och jag satt där stockandes och stönande, tills jag började känna att benen pirrade. Då fick jag lägga mig ner och de lutade mig åt höger för att bedövningen skulle ( rinna rätt eller nåt antar jag!) Jag fick en så där panik känsla när jag försöte lyfta upp benen och röra på fötterna på op-bordet men bestämde mig snabbt för att Lägg av!!! Det ska vara så!!! Sen så tvingade jag mig att släppa panikkänslan och det gick över. De packade in mig och satte blodtrycksmanschett på armen och satte upp en stor skärm över mitt bröst. Minns att jag tänkte att vissa kunnat sett op i den runda stora lampan och jag bestämde mig snabbt för att inte titta i den igen. Manschetten knep åt stenhårt då och då och den var jobbisgat med hela op för den gjorde riktigt ont och höll trycket så länge. Vad jag minns så kom två händer farandes över skärmen med två människor som sa: Hej, jag ska utföra kejsarnittet på dig här idag! Sen sågag inte dem nå mer! Den manliga sa att han skulle kolla känseln och jag märkte inget. Jag hade en uska över mig och jag sa att de måste tala om när de börjat och så sa hon: De har börjat! Hade de börjat redan tänkte jag oj oj uj snart har jag en bebis här oj oj 6 min brukar de ta oj jag ser inge klocka! Minns inte så mycket under själva snittet det gick inte så jättefort kanske 15 min se så sa uska att här kommer den o så pep en lite bebis till bakom skynket, hallå jag vill se höra känna... uskan tog faktiskt kort det visste jag inte om, såå fina! En liten vitkladdig, varm och samtidigt kall o blött bebis sträktes fram till mitt ansikte på högersidan och jag kunde inte pussa den för jag hade syrgas mask på mig men de tog bort den men jag kunde ändå inte pussa för jag nådde inte jag nuddade kinden med min kind iaf sen så frågade de om jag såg vad det var och de gjorde jag inte så de lyfte upp benet och jag såg att det var en flicka En flicka sa jag då högt! Alla i rummet frågade vad det var och jag sa En flicka med ljus o skakig röst ( mycket stolt också så klart) Hon grät så gulligt och sambon försvann med henne och bm in i ett annat rum, när svängdörren rörde på sig kunde jag höra henne skrika där inne, min dotter. Efter att sambon klippt navelsträngen kom de tillbaka och han hade henne inrullad i en vit filt och de satte sig brevid meig medans de sydde ihop mig, jag såg henne inte riktigt och försökte vika ner filten lite. Jag höll på att börja gråta flera gånger men det blev inga tårar jag kände bara en gråtande och glad känsla inuti mig! Mitt i allt började jag känna mig illamående och jag fick en vit plast tratt att ha vid munnen ifall men jag slapp det. Uskan så till mig då att så kan det kännas när det trycker tillbaka livmodern i kroppen ... oj tänkte jag det var mer än jag ville veta.
Snart så var det klart och vi rullades ut och så skulle jag över till min BB säng. Det satt små band på op-bordet och med en takhiss så lyftes jag över till mig säng väl där så klädde de av mig och äntligen fick jag upp mitt barn på bröstet, åhh så fin hon var! Hon började gensat hacka och leta och innan vi hann ner på rummet så hade hon hittat till mitt bröst och sög friskt!
Just det 11.04 föddes hon och vägde 2980g och var 48cm på BF minus 8 pga. säte! Hon fick 2 dagar senare namnet Nova! Finns lite bilder från kejsarsnittet i galleriet