När Ivan och Knut föddes

Graviditeten
Tidigt fick jag veta att det kunde bli tvillingar. På ett ultraljud syntes två hinnsäckar men inget foster alls. Kanske hade graviditeten avstannat, det kunde bli en, två eller ingen bebis alls. Efter två veckor av spänd förväntan när jag inte visste vad jag hoppades mest på (av en eller två bebisar) fick jag komma tillbaks på ett nytt ultraljud. Då fanns det två små räkliknande figurer med hjärtan som slog så fint. Oj, hur skulle det gå?! Vår dotter var bara drygt ett år men det kändes ändå helt rätt. Vi skulle alltså få tvillingar!
Det jag läste om tvillinggraviditeter handlade mest om komplikationer, för tidiga förlossningar och besvär. Själv mådde jag mer illa än under min tidigare graviditet och fick tidigt ont i ryggen. På ett ultraljud i vecka 13 fick vi veta att det antagligen var tvåäggstvillingar eftersom de hade varsin moderkaka och en tjock skiljevägg mellan sig.
Graviditeten fortsatte utan komplikationer och jag mådde ok men kände mig snabbt stor och trött. Barnen undersöktes regelbundet med ultraljud och allt såg bra ut hela tiden. Båda barnen låg med huvudena neråt och växte som de skulle, de var ca 10-15 % mindre än vad en enling skulle ha varit vid mätningarna. Jag var inställd på att de skulle komma lite tidigt för det läste man ju överallt att de brukar göra.
Jag blev sjukskriven runt v 32 och sov så mycket jag bara kunde.
Till slut närmade sig den beräknade förlossningsdagen (22/12), jag trodde att de aldrig skulle komma ut. Jag var inställd på att bli igångsatt på BF-dagen. Men så blev det inte…

Förlossningen
Jag vaknade av att vattnet gick halv fyra på morgonen 21/12, dagen före BF. Det kändes som om jag vaknade av ett LJUD men jag tror att det egentligen inte hördes något, det kändes som om en gummisnodd gick av i magen. Vattnet kom inte förrän jag gick upp och det var bara lite. Jag ringde till förlossningen men jag hade inga värkar så jag behövde inte komma in än. Att sova mer var omöjligt. Jag tänkte att det vore bra om jag kunde hålla mig så att Minna (den blivande storasystern) kunde bli lämnad på dagis innan vi blev tvungna att åka till förlossningen. Värkarna började snart komma och började snabbt göra hemskt ont och komma hela tiden. Jag väckte Mattias (min sambo) som ringde till sina föräldrar, det tog dem ungefär en timme att åka till oss. Under tiden innan de kom hade jag SÅ ont. När de kom åkte vi till förlossningen.
När vi kom dit ville de att jag skulle ligga på en brits så de kunde ta CTG-krvor på barnen men jag KUNDE inte lägga mig ner eftersom jag hade skitonda värkar hela tiden. Efter ett tag bad jag dem kolla hur öppen jag är. Det gör det och säger: ”Oj, 6 cm”. Jag ville ha EDA och skulle få det. Nu fick jag lustgas, det var välkommet. De lyckades ta CTG-kurvor, de såg bra ut. Efter 15 minuter kom narkosläkaren, då fick jag ur mig ”Jag vill krysta”. Och jag hade rätt, jag var helt öppen. Från 6 cm till helt öppen på en kvart, inte undra på att jag hade ont. Ingen EDA hanns med.
Började krysta. Efter sju minuter kom det första barnet som mådde bra och skrek direkt. Under tiden höll en läkare fast barnet som var kvar i magen i rätt läge. En risk med en tvillingförlossning är att det andra barnet kan rotera och hamna i tvärläge när det första barnet är fött, då måste man snittas. De höll också koll på tvåan med ultraljud. Jag frågade min sambo om det var en pojke som de sagt att det skulle vara på ultraljuden och det var det! Jag fick honom på magen och han kissade på mig med en gång… Vi var överens om att han såg ut att vara Ivan precis som vi tänkt. Trots värkstimulerande dropp kände jag inte någon värk, tvåan verkade vilja stanna där inne. Läkare nr 2 tog tvåans vatten. Tvåan var tydligen längst upp i bäckeningången men på en krystning kom barnet ut, 10 minuter efter ettan. Det gick verkligen av sig själv. Det var också en pojke som skrek med en gång och mådde utmärkt. Vi var överens om att det var Knut, precis som vi trott. Jag låg med båda på magen och det kändes helt fantastiskt och jag var lättad över att det gått så lätt och bra. De var så fina! Och olika, alla var överens om att de är tvåäggs.
Fick ännu mer värkstimulerande dropp och de drog lite i en navelsträng så kom moderkakan, det kändes som om ett barn till kom ut för den var stor. Eller rättare sagt de för det var två som vuxit ihop, vägde 1360 g enligt journalen.
Fyra timmar efter att vattnet gått hemma och en timme efter att vi kom till förlossningen föddes pojkarna. Tänk att det kunde gå så snabbt och bra att föda två barn! Efteråt var både jag och Mattias pigga och glada, vi hade ju inte ens förlorat en natts sömn. Att jag inte fick EDA var ju bara bra och i efterhand känns det som om det nog inte gjorde så ont i alla fall.
Ivan vägde 3260 g och var 51 cm. Knut vägde 2895 g och var 49 cm. Båda fick apgar 9-10-10.
Vi stannade i tre dagar på BB, kom hem på julaftonseftermiddagen.