Vi har åxå en ängel!!

Min man o jag skojade om datum när h*n skulle komma. 070809 lät ju himla bra, lätt att komma ihåg! Ja, det glömmer jag aldrig, för det var nog då din själ lämnade oss... :-( Du gjorde ett jättehopp i magen den kvällen o det är det sista jag kände. Vi hade bestämmt att din storasyster skulle få åkå tuff tuff tåget på lördagen, jag hade haft sååå ont i magen den natten, men tänkte inte mer på det. Förräns vi sitter på tåget, då slår det mig att det var ett tag sen du sparkat mig.. Då kommer rädslan. Jag puffar på dig, men får inget tillbaka. Tågfärden känns som en evighet o när vi äntligen är hemma o ringer farmor och farfar som ser till storasyster så är jag väldigt nervös.. Och i bilen in till förlossningen så säger min man att det värsta som kan hända är att ctg:n är tyst.! O det lär den ju inte vara.. När vi kommer in o BM kollar med ctg, så är allt...TYST!! Denna känsla, denna smärta som river i kroppen går aldrig att beskriva. Vi skriker o gråter båda två. Ytterligare 2 läkare måste kolla innan de säger att - Vi kan tyvärr bara bekräfta det ni redan misstänkt.. Man fattar det inte, vill inte!! Varför???? Denna kväll är man granne med helvetet, den går i ett töcken. MÅNGA provrör fylls, o tårarna som aldrig tar slut! H*n var ju färdig, det var ju mållinjen som jag sköts på.... V 38!
Vi får stanna kvar, får söntabletter... Ja, vi sover väl några timmar den natten, sen slår det mig med full kraft igen! Idag ska du födas (070812) Blir igångsatt vid middagstid, några timmar senare går vattnet. Efter det så kommer värkarna med full kraft och på lite drygt 1 timme är du framme. Denna förlossning är den som gjort ondast av dem alla, du hjälper inte till. Din lilla kropp är tung o slapp när du kommer, men ack så vacker! Lite annorlunda färg, annars en sån frid över dig. Vi har dig hos oss i 2 timmar, sen börjar du tyvärr bli blå väldigt fort!
Då ville jag inte att ngn annan skulle se dig, idag ångrar jag mig. Vi är de enda som har ngt minne av dig o det saknar jag. Det gör så ont i mig! Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig min älskade flicka, vår Alva. Du var så perfekt, 3225 g o 50 cm och mörkt hår.
Och all denna smärta pga att ett virus tog dig ifrån oss... Då kommer detta ständiga VARFÖR????