Logga in med Facebook

När pärlan kom till världen!

Natten till den 16/4, precis när jag lagt mig för att sova så börjar ett konstigt malande i min nedre del av magen. Trodde först att de var ett skämt för som sagt värkarna har lurat mig förut under denna gravidieten, men inte så pass så att jag har fått för mig att åka in till förlossningen för de. Men hmmm...jag inser efter 1,5 timme att de här är inte som de brukat göra förut, utan dom här ökar istället i kraft och kommer tätare. De släpper alltså inte. Vid 02.00 betsämmer jag mig för att ringa förlossningen, där säger dom att jag garanterat innan måndag är förlöst och om jag vill så kan jag komma in men att de kan dröja ett tag till innan de verkligen händer något. Så jag bestämmer mig för att stanna hemma lite till.

Jag går in och tar en dusch, vilket lindrar lite för stunden. Men värkarna blir ändå skarpare! Vid 04.45 väcker jag min sambo och säger att nu måste vi åka in, har inte fått sova något så om de nu inte tänker hända något allvarligt så anser jag att dom iaf kan hjälpa mig att få sova lite grann. Kl 05.55 blir jag inskriven, dom kopplar in ctg för att kolla hjärtljud och värkar som vanligt. Där efter så känner dom och bebban har fixerat sig så något är de ju som är på gång, jag är då öppen 3cm. Vid 06.45 så kommer värkarna med 6 minuters intervaller, vilket ctg:et också visar.
Jag är uppe och går en massa, men värkarna börjar avta så jag börjar massera bröstvårtorna och förvånansvärt nog så funkar de! Var gång jag masserar så kommer en kraftig värk! Men eftersom jag är så trött som jag är orkar jag inte med att sitta och massera hela tiden. Jag t.o.m somnar emellan värkarna.

Kl 10.05 så känner dom på livmodern igen, då är jag 75% utplånad men BARA 2 cm öppen! Va fan, förra gången var jag ju 3cm öppen tänker jag! Jaja, vi går ut en runda på stan för att invänta bättre värkarbete istället då. Kl 12.15 kommer vi tillbaka och då har jag grymt ont i ryggen, så dom erbjuder mig akupunktur så nålar sätts i ryggens nedre del och även fram på nedre delen av magen. Dom får jag ha sittandes på mig enda fram tills 13.50, vilket till slut var väldigt obekvämt. Då bestämmer jag mig för att återvända hem för en lång varmdusch och vila, för värkarna har så gott som lagt sig helt. DÅ berättar min korkade barnmorska att detta jag har känt har BARA varit FÖRVÄRKAR så förlossningen är inte igång! Och de kunde hon inte ha berättat långt innan eller så??? Hmmm...

På vägen hem så börjar tydligen dom riktiga värkarna, de gör ondare än aldrig förr, värkarna kommer med 5-6 min mellanrum men de skiter jag blankt i för jag SKA hem så enkelt är det bara! Kommer hem och kan knappt gå pga värkana, jag går in i duschen men denna gången hjälper inte värmen från vattnets strålar. Men jag står ändå kvar där inne en bra stund. De blir att åka in igen, min sambo ser grymt orolig ut var gång jag får en värk. Iofs inte så konstigt för jag vänder och vrider på mig rättså bra där jag sitter i bilen. Kl 17.00 är vi tillbaka inne på förlossningen, vid 17.20 är jag fortfarande öppen 2-3 cm och när barnmorskan känner så får hon en teckningsblödning på handsken. Kl 18.15 kopplar dom in lustgasen till mig, den står på 50/50 och hjälper en del mot värkarna men snurrig i hövvet blir jag men fortsätter dra in de ändå vid varje värk. En halvtimme senare kopplas ctg in och den visar att värkarna nu kommer med 2-4 min intervaller, 20 min senare så ber jag om en annan smärtlindring för nu har lustgasen förlorat sin verkan, men dom ökar styrkan på den istället så jag behöver ingen extra lindring.

Vid 20.25 godkänner läkaren att en EDA kan läggas, så nu inväntas narkosläkarens yttrande/bedöming på om de verkligen går att sätta EDA pga min tatuering i svanken. De godkänns och försöken på att EDA ska sättas in påbörjas. Efter 4 försök ger narkosläkaren upp, jag har tydligen för trångt mellan kotorna för att EDA ska kunna sättas in. Så jag får en spinal istället, efter 2 värkar börjar den att funka och jag vaknar till verkligheten. Så skönt, jag kan äntligen föra min egna talan. Det kittlar i hela kroppen enda upp till bröstet när den börjar göra verkan, men de har ingenting emot! Kl 22.30 avgår vattnet som tydligen enligt mina papper är mekonium färgat, men de berättar ingen för mig. Dropp sätts in 23.50 för att skynda på förlossningen lite, ctg-kurvan kollas av läkaren och allt ser normalt ut på kurvan. KL 00.45 känner barnmorskan på mig igen, jag är nu helt öppen förutom en liten kant framtill på livmodern. 00.55 får jag min första krystkänsla, men ingen säger något om att jag får krysta så jag håller emot trots att de är jobbigt.

01.10 börjar de riktiga krystvärkarna, frågar om jag får krysta nu och ja de får jag ju såklart. Barnmorskan sätter sig förvånat på en stol vid nedre delen av mig och säger förvånat: "Ja här var de lika bra att sätta sig ner med en gång, för här ligger en med riktig krafter kvar att krysta med ser jag!" Efter 34 minuter var entligen den lilla ute. *ler*

Kl.01.44 var våran lilla dotter äntligen ut kommen, förlossningen var kanon tycker jag personligen. Jag har inget att klaga över direkt. Så 050417 efter 14 dagar väntan blev jag och min sambo äntligen föräldrar till våran lilla sessa Esmeralda.

Åh va vi älskar våran lilla dotter, hon är underbar!