När Oliwer kom till världen. (född med en ABO immunisering)

~*~ 27 april ~*~

På natten känner jag att mina förvärkar som jag haft i tre veckors tid börjar bli starkare igen.. Ringer min mamma runt 00:30 tiden på natten för att meddela att det troligtvis är på G.. Detta för att hon och min syster skulle köra upp då syrran skulle vara med på förlossningen..
Små bitar av slemmisen har kommit i tre veckors tid och nu kom resten en stor äcklig brun geléklump.. Jag mår illa och börjar få ondare och ondare.. Sätter mig sen i duschen för det lindrar lite skönt samtidigt som det är skönt att duscha av sig efter mag- och tarmrensning.. *sorry för den infon*

Ber sen Sammy att koppla på TNS så jag skulle få sova lite men det går inte bra.. Kan inte somna.. SLumrar lite dock vilket hjälper..

~*~ 28 april ~*~

Ringer min svägerska på morgonen för att fråga om vi inte kan ut och shoppa det sista till "kotten" efter vi varit på förlossningen och kört ctg.

Kl 12:20
Uppe på förlossningen så registrerar ctg att jag har värkar med 7-8 min mellanrum.. DOm undersöker mig med och uppskattar cervix till 2 cm lång, halvfast och dom fick gott och väl in 2 fingrar + att dom drar lite i kanterna.. Men dom nådde inte riktigt fram till huvudet.. (fick veta att det va svårt att bedömma på mig)

Efter besöket åkte vi till Solåscenter och shoppa.. Jag gick och flåsa och andades mig igenom värkarna jag fick.. vissa gjorde så ont så jag höll på att svimma.. men det va bara att andas!!
Vi köper med lite mat från Wok & co i stan och åker hem och käkar och inväntar att mamma och syrran ska komma.. Jag försöker vila men det är omöjligt!
Går in i duschen och sätter mig och låter det rinna varmt vatten på mage och rygg..
Mamma och syrran kommer runt 17-tiden och då sitter jag i duschen.. Vet inte hur långt det är mellan värkarna men dom börjar göra mer ont.. Jag går in och lägger mig och andas och vi börjar klocka värkar.. det är mellan 10-3 min emellan.. väldigt oregelbundna..

~*~ 29 april ~*~
Kl 00:00
Vi snackar om att vi ska lägga oss och försöka sova.. Är så fruktansvärt trött och ont gör det!! MEn sova blir det inte! Riktigt ont har det börjat göra nästan så att benen viker sig.. Jag börjar hula hula och profylaxandas på riktigt nu.. Ringer förlossningen och säger att vi kommer in nu för nu pallar jag inte mer hemma...

Kl 00:20
Åker in och alla är så förväntansfulla... Är ju så trött och vill snusa på "kotten" ju.. Dom kör ctg igen och kotten mår kanon.. Dom undersöker mig och INGET har hänt sen vi va där på dan enligt bm trots att hon inte kund ekomm aåt och känn apå cervix.. Hon kände på huvudet som fortfarande var ruckbart..
Bm frågar om värkarna har tilltagit den sista timmen då dom registrerade på ctg som väldigt oregelbundna.. Det hade dom ju inte.. jag klara mig ju med andningen förvisso.. men jag va så trött och ville sova.. Kändes som om hon klappa mig på huvudet att jag överdrev när jag tyckte att värkarna gjorde ont! *jäfla tanta* :P
SKickar hem mig med en "cocktail" piller.. panodil, Dextofen och Nitrazepam så jag skulle få sova..
Jag ville ju föda bebis.. Frågade om dom inte kunde ta hinnorna.. men ikke.. det gör man bara om man är "mogen" vilket jag tydligen inte va.. (hon kunde ju inte känna, hur visste hon då?! *hmm*)

På väg till bilen får jag en hemsk värk.. den ondaste hittills.. *ajaj*

Ca kl 01:40

Väl hemma slängde jag av mig kläderna, satte mig sen på toa innan jag skulle sätta mig i duschen.. Tänkte duscha och sen ta mina piller.. Va så trött med!!
När jag sitter på toa kommer den värsta smärtan jag någonsin känt! Jag stönar av smärtan och Sammy kommer in springande och ska börja massera min rygg samtidigt som jag sträcker upp mina armar för att hålla om hans hals..
Känner hur det knäpper till och sen säger det *SPLASH* !! *skrattar*
Mamma och syrran utbrister: -Va f*n va det som lät?! Det lät så högt alltså.. *skrattar*
Jag tror det va vattnet svarar jag med ett leende...
All smärta va borta!! Var jag fick min energi ifrån vet jag inte!!
Jag reser mig och ställer mig i duschen..vattnet bara rinner och rinner.. Ser att det är brunt.. det ska det inte vara..Ber syrran ringa förlossningen och berätta att vattnet gått och vilken färg det va.. Det va bara att klä sig och åka iväg igen...
Nu va alla nervösa!! *s* Utom jag.. Jag va lättad.. För att nu skulle "tantan" på förlossningen ta mig på allvar...så kände jag då..

Kl 02:10
Väl inne på förlossningen igen kollade dom min binda och konstaterade ganska snabbt att det va vattnet.. *asgarvar*
Där va spår från bilen till toan på rummet med fostervatten.. Mina byxor va dyngblöta..mina sandaler va dyngsura... Det va bara att klä av sig och duscha av sig och få på sig en mega gigantisk binda och en snygg sjukhusskjorta! Blev inskriven och förflyttad till ett förlossningsrum där jag undersöks igen..
Cervix fortfarande 2 cm lång, modermunnen öppen 2 cm.. huvudet kan nås med svårighet.. kottens fosterljud är 136 slag/min.. Det rinner rikligt med mek färgat fostervatten och har nu värkar med 5 min mellanrum..

Kl 03:15
Jag är uppe och går i korridoren.. hula hular över min sackosäck som jag har lagt i sängen.. Vi har lite schysst musik på och jag flåsar mig igenom värkarna vilket känns ok.. Ritar även 8:or på tvären med häcken..*S*

Kl 07:32
Va det dax att sätta skalpelektrod på "kotten".. Fick även några torra skorpor och nyponsoppa.. *mums*

Kl 08:08
Va ctg godkänd och jag kunde börja valla mig igen för att få igång värkarbetet bättre då det fortfarande va väldigt oregelbundet.. Fick mycket beröm och uppmuntran ´hela tiden då jag va mega superduper trött... Gick hela tiden och ont i fötterna hade jag då jag va sååååå ; svullen ju.. Men jag skulle bannemej ha igång detta!!!!

Kl 09:21
Kommer Dr B och Dr O undersöker mig för att se hur det gått.. Är nu öppen 5-6 cm... men värkarna kommer nu med 7 min mellanrum och ordineras värkstimulerande dropp...
Jag blev så glad och fick nog en kick av att veta att jag öppnat mig till 5-6 cm..

Kl 10:31
Kopplas STAN in.. det är en hightech ctg maskin kan man säga.. Skalp ctg sätts in igen.. Vi pratar om smärtlindring och jag säger att jag klarar mig än sålänge med andningen vilket verkligen funkar för mig... Bm övertalar mig att testa akupunktur vilket jag vägrar då jag har nålskräck..*S* och här ligger jag och ska föda barn tänkte jag..*S* Så jag gick med på att sätta en nål på huet.. Pratar om att jag eventuellt vill ha EDA om det skulle bli långdraget och varma handukar när kotten skulle ut sen..
Bm känner oxå efter kottens huvud men kan inte bedöma hur h*n ligger så Dr. O kommer och kollar med ultraljud och hon har svårt att bedömma hur kotten ligger...

Kl 14:10
Dr. B kommer och bedömmer.. är nu öppen 6-7 cm kotten har fortfarande huvudet högt och vill inte ner i bäckenet..Han känner oxå att kotten har fostersvullst dom ökar droppet och berättar att om inget hänt till kl 16 så kommer det förmodligen att bli kjejsarsnitt pga "ingångsträngsel&qu ot;, att mitt bäcken är för trångt!!
Nu jävlar kommer det värkar med 2 min mellanrum och ont som SATAN gör dom.. Jag andas igenom dom och min underbara bm övertalar mig att testa lustgasen..Det tar tid att övertala mig då jag tycker att det funkar så kanon med andingen.. MEn lustgasen tar jag efter mycket om och men.. 50/50 kör vi på.. Jag tar 3 andetag och får in snittsen direkt.. men släpper den när toppen på värken är nådd.. vill inte bli snurrig och tappa kontrollen.. Har nu ca 2 min mellan värkarna och jag klara t o m av att slappna av så pass mellan dom så jag snarkar..*fniss*
För att få ner kotten mer i bäckenet så ställer jag mig upp och börjar dansa.. Fick sån energi från ingenstans.. Min underbara syster och sambo som jag totalt glömt att nämna här, dom har ju varit underbar som uppmuntrat mig och berömt mig hela tiden! *älskar*
Dom tittar på mig som om jag är dum i huvudet..*S* Jag står nu och dansar och hula hular och sniffar lustgas.. Jag är på skitbra humör!!
Det jag kommer ihåg är att jag ska bannemej inte snittas..denna ungen ska NER!! Och så dansa jag och hula hula mer!
Droppet ökas för att senare stängas av helt.. Jag har som en enda lång värk som inte vill avta och jag tror jag ska svimma!!
Droppet stängs av efter att dr B bedömt att jag ska snittas..

Kl 16:15
Dr B har nu varit inne och undersökt och konstaterar att jag är öppen fullt nu MEN att värkarbetet inte hjälpt kotten ner.. Ingen förändring där utan nu ska jag snittas..
Jag kände mig samtidigt ledsen att jag kämpat så till INGEN nytta alls.. MEN.. nu va väntan över.. Jag skulle få träffa vår efterlängtade bebis!!!! *gråter just nu när jag skriver detta*
Nu sätter dom in kateter och förberedet mig för snittet..
Sammy får gröna kläder och går för att byta om..
Då kommer Dr.B och kör iväg med mig till OP.. Jag ber dom vänta på Sammy men får till svar atthan får möta oss på OP...

Tankarna flyger runt i huet vid detta laget och då börjar jag tänka att varför har Dr. B så bråttom.. Är det något fel?! Mår bebisen inte bra?! Osv..
Väl borta på OP så har inte narkos sköterskorna kommit än.. Alla kommer och presenterar sig ..ställer frågor om alleregier mm.. Sammy kommer och ser helt fördärvad ut min älskling.. *älskar*
Jag får spinal och SATAN I GATAN vad ont det gjorde.. För inte vänta dom tills jag fick en värk inte... För utan droppet så va dom så svaga dessutom..

Kl. 17:25
Börjar jag snittas..

Kl. 17:29
Är våran prins född!!!
DOm tar honom och springer iväg med honom.. Sammy, som dom sagt åt innan att han ska med dom när bebisen plockats ut, han sitter kvar hos mig.. en sköterska kommer och hämtar honom snabbt så han får va med kotten..
Jag väntar på ett skrik... men det dröjer..
Men efter nån minut så hör jag det underbaraste en kvinna kan höra!!! Sitt barns första skrik... Det är så stort så det inte går att beskriva i ord!! Jag sitter här nu när jag skriver detta och storlipar!!

Men lilleman mådde inte bra när han kom ut.. han fick 3-6-10 på sina apgar poäng.

Jag vet fortfarande inte vad det är för kön på kotten..
Sammy kommer och tårarna bara rinner på han.. Han får inte heller fram ett pip när jag frågar han vad det blev för kön på vår bebis..
Sköteskan visa upp detta lilla undebara knyte och får berätta för mig vad det blev.. (Sammy va så omtumlad och skakig efter det som hänt, då Oliwer inte mådde bra alls när han togs ut, han va gråbrun och dom blev lite stressade när han inte ville andas på en gång, så Sammy klarade inte hålla honom så det va därför sköterskan höll honom.. )
Jag såg min underbara son!! Så vacker och perfekt!!!! *storlipar*
Sammy ger mig en öm puss och får fram att han älskar mig! **ÄLSKAR**
DOm frågar om vi har något namn till pågen.. Vi tittar på varandra och tittar på detta lilla vackra knytet och säger Oliwer.. VI båda säger det för han ser verkligen ut som en Oliwer..

Då va det dax att sy ihop mig.. Sammy och Oliwer gick då lilleman skulle mätas och vägas..

Väl inne på rummet så möts jag av min mamma och syster som lipar och berättar hur fin han är.. Jag hade ju bara sett hans lilla ansikte insvept i en grön OP filt..
Jag va så trött och helt slut vid det här laget och bara skakade..
Dom frågade om jag ville hålla min son..
HALLÅ!! Dum fråga!!!!

Jag fick upp den lilla krabaten på bröstet vilket jag knappt kommer ihåg tyvärr..
Jag börjar få ont då spinalen börjar släppa.. Så jag får en massa smärtlindring..
Vi kommer överens om att Sammy åker med mamma och syrran hem då jag kommer att sova som en gris..
KOmmer inte ihåg så mycket mer förrens kl va runt 22 tiden..
Jag är kvar på förlossningen och nu kommer en sköterska in och berättar att Oliwers blodsocker inte va så bra.. 1,3 låg det på och det ska inte va under 2,5.. så han hade fått ersättning på sked..
Lite senare, hur mycket vet jag inte, så berätta dom att det hade höjts till 2,4 så vi fick komma upp på BB...

Kl. 23:54
Dom tar Oliwer så jag får sova.. Men vem kan sova nu!? Jag har ju en liten son ju..
På natten kommer dom in och berättar att han måste sola då han fått gulsot.. Jaha tänkte jag.. det är ju rätt vanligt.. så jag tänkte inte mer på det..
JAg fick ha han hos mig lite när han låg där och solade min lilla goding... Jag vill ju hålla honom men visste ju att han va tvungen att sola..
Dom hämtar han sedan så jag skulle vila.. Bm gav mig lite saft och vatten och menade på att det av en ny dag imorrn..
Jag ville bara ringa runt och berätta att jag blivit mamma... Men vem skulle man ringa till mitt i natten då!?
Jag ringde hem till Sammy vid 5-tiden.. Men då sov han som en stock och det va mamma som svarade.. Jag berätta att Oliwer solade.. sen bestämde vi att vi skulle höras senare..
Jag ångrade mig att jag sagt åt Sammy att sova hemma.. Kände mig så ensam!!!
Pratade sen med Sammy vid 8 tiden och dom skulle komma efter kl 11 för dom skulle handla morgontoffler till mig och hämta vagnen med..


Vilken tid jag fick reda på att Oliwers bilirubinvärde (det ämne som gör att man blir gul ) va för högt kommer jag inte ihåg!
Men det berättas för mig att det höjts så pass trots att han solat sen dom upptäckte det.. så att om det inte går ner så måste han byta blod och det görs inte på Ryhov utan då får han åka till Linköpings universitets sjukhus! Så en ambulans va beställd till kl 13 om inget hade ändrats tills dess för det va bråttom sa dom.. DOm bad mig ringa min sambo så han skulle komma upp så vi skulle snacka med läkare och så för att sen åka efter Oliwer..
BYTA BLOD tänkte jag!
Sen går dom och tar Oliwer med sig ner till NEO.. Dom plockade upp honom så jag fick pussa på honom...
Jag lämnas helt själv och det kändes som om hela min värld bara rasade!!!! Jag började stortjuta och blev nästan hysterisk!!
Min lilla pojke...varför skulle detta hända oss!!
Ingen frågade hur jag mådde eller något.. Jag kände mig helt utlämnad!!! Ensam och förtvivlad!! Jag hade inte mammas eller syrrans mobnr.. så jag kunde inte få tag i dom.. Ringer till Min bästa väninna Linda.. Hennes smbi svarar och jag berättar hysteriskt vad som hänt.. ber han ringa syrran och be henne ringa mig.. MEN att hon inte får nämna till Sammy vad som hänt.. Jag ville berätta för han själv uppe på BB..
Syrran ringer och jag frågar var dom är.. DOm är och handlar blommor berättar hon samtidigt som manhör hennes oro då Tobbe berättat för henne i korta drag vad jag sagt..
JAg säger åt henne att INTE säga till Sammy.. men att säga till mamma att köra direkt till BB på stående fot!! Mia (min syster) kunde ju inte berätta för mamma vad som hänt utan fick säga att dom skulle köra direkt till BB för att jag va ledsen... (hon är go min sis *älskar*)
Mamma ringer upp mig och menar på att dom hinner väl hämta vagnen innan dom kör upp till mig.. Varpå jag stortjuter fortfarande och berättar för henne vad som hänt... HOn säger att dom kör på studs!!


Kl. 11:00 Kommer dom och tar katetern och tvättar av mig..
Jag är helt söndergråten och ingen frågar fortfarande hur jag mår..

Mamma och dom kommer strax efter.. Läkaren kommer då oxå och ber mamma och syrran lämna rummet då hon bara vill prata med mig och Sammy..

HOn berättar att gulsot är vanligt men inte att dom är gula när dom föds och att bebisar inte ska ha så högt bilirubinvärde när dom bara är några timmar gamla.. Det kan ge skador på hjärnan menar hon på .. men att dom kom på det i god tid och att Oliwer ska åka ambulans till Linköping kl 13.. Vi ska åka taxi efter honom och bo på BB i Linköping... Det förklaras att detta hänt pga immunisering.. Jag har blodgrupp O positiv..Oliwer har blodgrupp A... Jag kan ge blod till alla blodgrupper men kan inte ta emot A tex.. (vet inte om jag kludda till det nu.. )
Iallafall så har jag bilda antikroppar mot honom i magen troligtvis pga att jag hade ett mf i april 2004..

Men denna immuniseringen hade inget med RH immunisering att göra.. utan detta va en "kusin" till den immuniseringen och denna typen va inte så vanlig.. 0,2 % drabbas av den..

MEn blodbyte låter ju så dramatiskt.. så man va ju helt förstörd!!
Jag ville ju dels att han skulle må bra min påg och så ville jag ju hålla honom, amma honom och lukta på honom..

Jag kände ju inte att jag blivit mamma.. jag hade ju bara haft honom hos mig och sett honom korta små stunder... *gråter*

(detta är lite terapi nu med bara att skriva om det, för alla känsler poppar upp och man är tillbaka där man va vid det tillfället man skriver om)

Efter att vi snackat med läkaren så bar det av ner till NEO..
Mamma och syrran fick vi ta förväl av vid hissen då dom inte fick träffa Ollie innan han skulle åka... Det va jobbigt att säga hej då till dom...

Nere på NEO så fick vi se våran prins som fått sond vid det här laget och låg och solade.. Vi fick träffa sköterskan som skulle åka med honom i ambulansen.. jättetrevlig.. Tårarna bara rann..
Dom placerade Oliwer i en kuvös och kopplade han till en maskin som kollar syresättningen och hjärtljuden... bara det va otäckt.. DOm öppnade en av luckorna och sa till mig att säga hej då till honom.. Jag stoppade in min hand i kuvösen och klappade hans lilla lilla hand.. Han greppade tag i mitt finger.. *Älskar* och jag lipade.. ja.. tårarna bara rann såsom dom gör just nu... Jag va helt förtvivlad.. Jag kände sån skuld till att han låg där!! Jag hade förpestat han! Så tänkte jag..

Ambulansmännen kom och tog med honom och jag kommer ihåg att jag sa åt dom att ta väl hand om vår guldklimp!!
Jag rullades in på förlossningen igen där vi skulle bli hämtade med taxi.. Jag va tvungen att kissa så jag fick släpa mig till toan.. Detta knappt 8-9 timmar efter jag snittats... Och attans vad ont det gjorde.. Sen fick jag lägga mig på en bår.. fick åka sån färdtjänstbuss taxi med NOLL stötdämpare!! Och FY F*N vad ont det gjorde!! HAde inte fått mina smärtstillande tabletter innan vi åkte heller... och varenda liten grop i marken gjorde mega ont..

Efter ca 1 timmes färd är vi framme i Linköping där vår knappt 1 dygn gamla son ligger och solar inför blodbytet...






Väl framme i Linköping så kör dom oss direkt till NEO där Oliwer ligger.. HAn ligger nu och solar från alla håll dvs under, över och från båda sidorna...
Läkaren som ska byta blod på honom kommer och förklarar proceduren för oss och dom visar oxå på ett "diagram" var Oliwers värden är.. HAde han haft dom värdena han hade när han föddes istället när han varit några dygn så hade det inte varit någon fara alls... Jag fick se min lilla prins ligga där med sond i näsan och kanyl i huvudet.. han hade fått en liten infektion med ovanpå allt.. *min lille påg*
Det gjorde så ont i mig att se han ligga där... och tankarna malde om och om igen att det va mitt fel att han låg där...
Jag ville bara hålla om honom och göra honom frisk..

Dom körde in honom i rummet där blodet skulle bytas.... Vi trodde ju att det skulle va värsta OP rummet.. Så lät det på läkarna som förklarade för oss på Ryhov iaf...
Det va ett rum på NEO avd.. helt sterilt givetvis... Blodbytet skulle göras vi naveln.. Dom berättade sen när det va klart att dom tog först lite av Oliwers blod.. sen lite av det nya och spruta in.. sen lite av Oliwers.. och sen av det nya... och så fortsatte dom tills 80% av hans blod va bytt...

Nu va det bara att vänta tills nästa provsvar... Det hade gått ner tack och lov!!
Vi va på vårt rum på spec.mödra BB eller vad det hette... Där fick vi ett dubbelrum för oss själva på samma plan som NEO tack och lov... Jag som va nysnittad va uppe och gick så fort vi kom till Linköping... Ont som satan gjorde det men jag skulle träffa min påg..
Vi vankade bort till NEO när dom nya svaren kommit.. Sammy fick då äran att byta blöja på vår son.. Sammys allra första blöjbyte någonsin...Tårarna bara rullade ner för mina kinder när jag satt och såg på mina underbara pågar.. Om igen så hade jag inte hajjat att jag blivit mamma... Jag bara längtade efter att få hålla honom!!! När han va färdigbytt fick jag hålla han på riktigt för första gången... Det va en så mäktig känsla.. Men sen va det dax för honom att sola igen så att Billirubinvärdet skulle gå ner...

När nästa provsvar (det togs prover var 4:e timme dygnet runt) så hade tyvärr värdet ökat igen så det va bara att avvakta för att se om det skulle behövas byta en omgång blod till...

Men det slapp vi... För det gick sakta men säkert ner sen..




Eftersom jag inte hade haft honom vid bröstet så fick jag nu en pump så jag skulle komma igång med mjölkproduktionen... Oliwer sondmatades ju med ersättning och det jag fick ut, vilket inte va mycket alls i början kan jag säga...*fniss*

Vid det här laget så blev hans värden bättre och bättre för varje timme som gick.. Och vi fick nu hålla honom emellanåt och mata honom med sonden..

Det gjorde så ont i en när dom skulle sticka honom.. Prover gjordes togs ju fortfarande var 4:e timme.. Han va så sönderstucken.. Han hade fått blod av en med högt järnvärde eller vad det är som gör att blodet koagulerar snabbt.. så han va svårstucken.. vilket innebar att dom stack han som attan.. *gråter*

Dagarna i Linköping gick snabbt eftersom man va sysselsatt hela tiden.. Man va ju nästan inne hos Oliwer hela tiden.. MAn sov i snitt 2-4 timmar på sin höjd.. Jag hade ju sagt åt dom på NEO att ringa oss om provsvaren på natten med så... Billirubinvärdet gick lite upp och ner.. men på måndagen den 2:e maj så va det så pass stabilt att vi skulle få åka "hem" till NEO (barn C) på Ryhov... Vi fick t o m ta in Oliwer på vårt rum!! *gråter*

Något som va skitjobbigt va att, på avdelningen där vi låg.. Alla hade sina bebisar med sig till tex frukosten mm. Jag och Sammy kom ju alltid utan vår son då han låg på NEO.. Man kände sig så utittad!! Dom visste ju inget och man ville ju bara skrika att JAG HAR FÅTT EN SON!!!

MEn denna måndagen så fick vi ha vår son med oss!!! Åhhh vad stolta vi va.. Han låg där med sin lilla nätmössa och log.. han va/är världens finaste...
Inne på rummet skulle jag prova på att amma honom.. Efter några försök tidigare på NEO avd med hjälp av ca 4 st skötersker som alla söger olika: Håll så.. gör så.. testa såhär... bla bla bla bla..

Inne på vårt rum tar jag honom och lägger honom till brösten PÅ MITT SÄTT! HAn får ett sånt tag så det kändes ner i tårna och livmodern bara drog ihop sig kändes det som... Jag ammade!!!! (Trodde inte att jag skulle klara det med tanke på att det gick som det gick på NEO avd.)
Tårarna rullade ner för mina kinder.. och jag kände att dethär kommer att funka kanon!!

Dom ringer från NEO och säger att vi ska få åka "hem" idag.. att hans senaste test visade att både infektionen och billirubinvärdet hade sjunkit! *gråter*

Vad som va ännu underbarare va att vi skulle få åka tillbaka till Jönköping som en familj!!! Vi skulle få ha Oliwer med oss i taxin! Bara det va en sån enorm känsla och den går inte att beskriva!!

Väl nere på Ryhov så skrevs vi in på NEO där.. Vi fick ett rum på familje enheten.. KAnonfint! Oliwer låg i rummet bland de andra bebisarna första dygnet så vi skulle få "sova" eller vad dom sa..*S* Jag sov inget som vanligt utan va där och ammade och gosade med min påg... :-
) Nu fick vi ju ha honom hur mycket vi ville så.. Så han va med oss hela tiden på rummet nu.. Vi va bara på NEO avd vid ronden och provtagningen på mornarna...
Jag ammade och det kändes kanon.. Då beslöt dom sig på tisdagen att ta sonden eftersom vi eventuellt skulle få komma hem i slutet på veckan.. Dom vägde honom naken på tisdag morgonen för att sen göra samma sak dagen där på för att se om han gick upp av amningen..

Första dygnet så gick han ner 75 g... MEn då kan jag tillägga att han sket som en spruta..*S* Vi bytte 8 st blöjer inom loppet av knappt 4 timmar på tisdagkvällen.. Jag kom ju på sen att jag hade ju druckit katrinplommonjuice för min mage skulle koma igång.. Inte så konstigt att min lilla kille sket så..*s*

På onsdagen så sa dom att om han hade gått upp på torsdagen så skulle vi få komma hem.. För nu hade dom även tagit kanylen.. Så nu smekte jag min sons huvud för första gången med.. Han hade det mest perfekta huvudet jag sett.. Han såg ju helt annorlunda ut nu utan sonden och kanylen...

Världens finaste bebis!!!!! *stolt*

Torsdags morgon kom och Oliwer vaknade och va hungrig.. Detva bara att klä sig och springa bort och väga honom innan han blev ledsen och arg.. (hungrig bebis= arg bebis )
Han hade gått upp!!!!! Jag satte mig nöjt och ammade min son för att sen gå till Sammy, som sov som en stock, för att berätta att idag skulle vi få åka hem!!! *gråter igen*

Den lyckan och den känslan går inte att beskriva!! Vi skulle äntligen få komma hem.. Vi skulle äntligen få börja va en familj på riktigt nu.. Man hade inte vågat hoppas något alls innan.. Man hade under hela denna "resan" kastats mellan hopp och förtvivlan och mått så dåligt fysiskt som psykiskt... Min ångest över att det om igen va pga mig som Oliwer va sjuk dämpades lite men försvann inte helt och har inte gjort än idag...

Rädslan över att skaffa fler barn är stor.... När man diskuterar det med nära och kära så blir det jobbigt. Dom tycker ju självklart att vi ska skaffa ett syskon till Oliwer.. för vi vet ju att det blir ett planerat snitt! Jovisst.. det må hända.. men tänk OM bebisen skulle va sjuk.. Jag vet oxå att om det blir ett syskon så kollas h*n så detta inte händer igen.. Men jag kommer inte kunna njuta av graviditeten känns det som för man lever i ovisshet. Vet att det är dumt att tänka så och det kanske går över.. Som dom säger.. Tid läker kanske såren..
Men ett syskon är så långt borta så det finns inte!!! Vågar inte.. För det jag/vi fick uppleva.. Det önskar jag inte min värsta fiende.. Och då är där dom som fått uppleva betydligt värre saker än oss.. Men för mig va detta rent ut sagt det jävligaste jag varit med om i hela mitt liv!!! Jag hade kunnat ge min son mitt liv för att få han att må bra!!!

Just nu hör jag hans underbara skrik.. *han vaknade nyss*
Jag bara ler när han väl skriker eller gnyr.. Det är det vackraste jag någonsin har hört! Han är det vackraste och finaste som finns och jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag fått honom!!!

Han gör mig påminnd om att inte ta saker och tinmg för givet.. Mitt liv har fått en helt ny mening.. Man ser på saker och ting annorlunda..

Livet är för kort för att gå omkring och vara sur och bitter gott folk... Man vet aldrig vad som kan hända...

CARPE DIEM!!! (fånga dagen)


Detta va min/vår förlossningsberättelse i stora drag.. annars hade det blivit en bok..*S*

Kramizzzz på er och tack igen för alla fina ord pm våran son!

Kramizz
Sammy, Malin och Oliwer

!!!!!VIKTIGT!!!!

En tankeställare som jag och Sammy fick va just det där med blodgivning och organdonation..

Jag har ju velat lämna blod innan men har inte vågat pga min nålfobi... Men tro mig... när jag ammat klart osv så ska jag bannemej lämna blod.. För det är skitviktigt!!! Det kan gälla ens egna vilket det i detta fallet gjorde..

Sammy som tex varit emot organdonation har ändrat inställning från att vara emot till att vara helt för... *älskar*

Snälla LÄMNA BLOD och DONERA era organ.. Organen har man ändå ingen nytta av när man är avliden.. Själen lever vidare i vilket fall som... Det kan rädda många liv!
Vem vet.. det kan gälla dina egna...