När Nina kom till världen på BF

Hade känt på mig i flera dar att det är nog på gång. Bara en känsla inte så mycket smärta.
Så kom då dan innan bf och det va final i fotbolls EM, hade varit typiskt om det skedde idag. Men sambon och jag åkte och storhandlade på förmiddan. Under dan tog vi en promenad i skogen och sen blev det ostbågar och fotboll. Som vanligt somnade sambon och jag blev sittande själv.
Men sprang på dass ett antal gånger under kvällen. Va där inte lite färgad flytning i trosan. Ja ja. Det dröjer nog. Men känslan att nått skulle ske fanns ändå där. Fotbollen tog slut och Ulrika somna.

Vid 01,55 vakna jag av att jag va kissenödig och in på dass. Hann sätta mig innan slemproppen bara kom. Och med den massor av blod. Oj, ska det va så här?

Torkar mig, sätter på en binda och ringer förlossningen på NÄL. Säger som det är att det har kommit blod och kanske 1-2 dl minst. Givetvis vill de att jag ska komma upp och givetvis vill inte jag det. Ha ändå 7,5 mil till BB. Ingen väg man vill åka flera gånger. Men väcker sambon och säger att vi måste upp och kolla läget. Packa det sista i väskan, går ut med hunden och tar fram sambons kläder. Vid 02,30 åker vi och efter ca 15 min färd kommer första värken. Inget som gjorde jätteont men kändes defenitivt. Under färden upp har jag värkar var 8 min ungefär.

Halvägs kör sambon på en hare. Så då har vi det att tjafsa om på vägen upp. Han trodde jag fick en värk och jag ojade mig för jag såg haren Men ett liv går förlorat och ett födds...


Väl framme och uppe på förlossningen är det min BM (från mödravårdcentralen) som tar imot oss. Hon jobbar extra denna natt och det blir hon som skriver in mig och sätter CTG på mig. Hon kollar även hur öppen jag är. CTG ser bra ut men inga jämna starka sammandragningar. Men jag har ialla fall öppnat mig och är öppen 2-3 cm och utplånad livmodershals med mjuka och fina väggar. Efter CTG får jag rekommendationer att gå ut och gå en sväng. Sagt och gjort. Vi går ut och knallar och passar även på att ringa svärmor och talar om att hon måste hämta hunden. Vid 05,30 går vi upp igen och får då gå och lägga oss i ett vilorum.

Har fortfarande inte öppnat mig mer och får en filt då jag fryser lite. Till sambons stora glädje finns där jakttidningar inne på rummet och han blir fullt sysselsatt medans jag ligger och väntar på nästa värk. Fortfarande 6-8 min imellan. Vid 8 är det skiftbyte och jag får ny bm som heter Vanda. Hon tycker att vi ska försöka röra lite på oss och se om det kan komma igång. Så ut och knalla igen. Runt runt en slinga och nu börjar jag få hänga på sambons när värkarna kommer.

Vi är ute och går fram till 9,50 och sen går vi in. Nu har jag öppnat mig 4 cm. Jag börjar bli hungrig och vill ha frukost. Nu börjar magen göra sitt också. Mellan värkarna springer jag på toaletten och gör nr 2. Som tur är har vi egen toalett på rummet och jag behöver inte tänka på att någon kommer och stör. Är vid nått tillfälle väldigt rädd att jag ska fastna där och låter dörren stå öppen Jag som va orolig för att göra på mig under förlossningen. Nu gör det så ont att jag inte kan slumra mellan värkarna utan måste så upp hela tiden. Står och hänger på en kudde vid fönsteret och vinkar åt folk som vaknar upp i rummet runt om kring.

Ringer efter Vanda och vill ha bedövning. Nu bestämms det att jag ska in på förlossningsal. Vi bestämmer att jag ska få en Petidinspruta för att få vila lite innan allt sätter igång. Men för att även få igång mig så vill hon spräcka fosterhinnan. Så hinnan spräcks och spruta ges. Nu är klockan 11,58. Säger till sambon att passa på att gå och ät nu. Jag ska ju ändå sova. Ha ha. sova.
Visst minskar smärtan men jag känner hela tiden smärta ändå. Så vid 13,15 ringer jag efter Vanda och vill ha EDA. Då kollas jag igen och är då öppen 5cm. Hon tycker att värkstimularande dropp i detta läge är jättebra.

Hinns EDA med. Ja det gör det men den verkar avstannande så lite dropp först så tar vi det senare. Nu är det dax för BM byte igen och nu kommer Cecilia. Dropp sätts vid 13,45 och nu går allt i en rasande fast. Nästan omgående känner jag att värkarna tilltar. MEn bara för att öka på spänningingen lite till höjer dom droppet ytterligare. Får lustgas nu. 50/50 till att börja med. Känner mig illamående nu också. Och måste spy. Spyr hela tiden, i lustgas masken, på Mats, i papperkorgar... Urk, trodde verkligen inte att det skulle bli så
Tror först att det är lustgasen men Cecilia talar om att bebisen är på gång ner i det trängsta partiet. Så nu är det dax att byta säng. Upp och stå. Och där ville jag stanna. Att kunna stå upp och födda vore perfekt. Men tyvärr tycker BM att det är bättre för mig i sängen och att jag kommer aldrig orka. Utan upp i gynställning. Nu är klockan 15.00 och jag vill ha EDA....Men efter undersökning konstateras att jag är nu öppen 10 cm. CTG plockas bort och elektroderna fästs. Och samtidigt kommer första krystvärken. Oj så annorlunda det känns. Om jag får säga rakt ut.
Som en stor skit ska ut....
Men lycklig att nu är det dax...Eftersom EDA är försent höjs lustgasen och sen är det bara att ta i när värkarna kommer. Nu kämpar jag för kung och fosterland och j-l va det svider. Under nåt tillfälle ber jag att de ska klippa mig så smärtan försvinner. Men då säger som att det är 2 krystningar till så är "den" ute. Nu vill dom att jag ska låta bli lustgasen och fokusera....ohej. Ohå. Slurp och så kommer HON. 17,13 stannar klockan på. Alldeles torr och blå och givetvis det vackraste som finns. Nu kommer tårarna på det stolta fadern. Som under hela förlossning varit mycket lyhörd och lyssnat på minsta order Lustgas expert vid det här laget. Det första jag frågar är om jag sprukit, då jag hela tiden varit sååå rädd för detta, sen inser jag att det är läge att fråga efter kön kanske.

Efter några minuters lugn är det så dax för moderkakan. Efter krystningar, spruta, varma omlägg och akupunktur konstaterar vi att den vill inte ut. Min tanke då är att vad bra, då kan dom sy mig på samma gång, fast jag inte ens vet om jag spruckit. Så jag rullas in på operation( kl.18,00) där jag ska skrapas och sys. Fattar inte nått har jag insett nu efteråt. Någon säger att jag är tillbaka igen om 2 timmar. Kl 21,00 vaknar jag och då måste jag få blodtransfusion eftersom mitt hb är 69.
2 påsar ska det bli. Nu nån gång kommer Mats men den lilla och hälsar på men jag är helt borta. Känner mig snurrig och groggy. Och Bm Cecilia talar om att jag har blivit sydd då jag sprack upp mot urinröret och de hade aldrig kunnat göra det utan sövning. Ca 1 timme hade läkaren hållit på med stygnen. Vid 23,45 rullas jag upp till Avd.35 och min lilla familj. Då har vi fått eget rum och Mats stannar kvar över natten. Vid 02 ringer jag mormor som redan har hört den glada nyheten av farmor. Äntligen har hon kommit till oss och nu är jag tillbaka igen. Lilla Nina fick 9 9 10 apgar och vägde 3325g va 50cm och hade ett litet huvud på 34cm. Detta ska jag absolut göra om igen. Syskon ska hon ha....

Totalt förlorade jag 2200ml blod. Därav mitt låga blodvädre.