Välkommen Elsa, 9 dagar sent men snabbt

Fredagen den 15/9 kom och jag var nu på BF +8, kände mig ledsen och så ofantligt trött på allt. Ringde mamma och bad henne ta Nina så jag fick vila lite och "koppla bort" samtidigt som jag skulle till BM på kontoll.

Börjar få lite molvärk vid 10-11 tiden och nu börjar det även komma lite rosa flytningar, men det hade jag ju haft tidigare så inte såg jag det som nått tecken. Åkte till BM där allt såg bra ut, lite högt BT 120/75, men som BM sa, jag kan ju känna mig en aning stressad också. Hon kollade magen och sen pratade hon om överburenhetskontoll på NÄL, vi bestämde att hon skulle ringa direkt för en tid kommande vecka, fick en tid till den 21/9 kl 9.30. Usch, då skulle jag vara i v42+0.
Vi pratade lite om hur det skulle gå till och hon hoppades verkligen inte att jag skulle behöva gå dit, sen pratade hon med Elsa om att hon jobbade helg och såg gärna en upprepning av förra förlossingen då hon fick hälsa på oss på BB

Hem igen, fortfarande molvärk och nu kommer det ett par "rejäla" klumpar slem med blod i, hmmm hade inte proppen redan gått tidigare????

Mats kommer hem på eftermiddagen och vi pratar lite om vi ska låta Nina var kvar hos mormor eller om vi ska hämta henne, jag känner att "värken" tilltar men vill ändå ha hem henne, för tänk om det stannar av igen, har ju gjort det tidigare. Så vi åker och hämtar henne på kvällen, fikar och pratar lite, känner "värkar" med 15-20min mellanrum, men inte speciellt onda. Säger inget och vi åker hem, Nina somnar och vi tittar på TV en stund, förbereder Mats på att det nog ändå är nått på G, han bara flinar och säger ja ja, det har du sagt förr.

Vi går och lägger oss vid 23 och då har jag halvont, somnar till och vaknar vid 00 att jag har lite mer ont men fortfarande behöver jag inte andas mig igenom det. Går och plockar ihop det sista som Nina ska ha med sig till farmor och hänger lite tvätt bla. Lägger mig och klockar vid tv:n,  allt mellan 7-12min mellan, tittar på film fram till kl03, då stannar allt av och jag somnar

Kl 04 vaknar jag av en mastodontvärk som inte vill klinga av samtidigt som jag känner att nått rinner till i de nedre regionerna, skyndar mig till toaletten och där rinner det ännu mer, är det urin eller vatten??? Säkert båda delarna och nu känner jag även ett enormt tryck bakåt, men jösses, krystkänningar redan????
Sitter ett tag och funderar på hur gör jag nu, ropar på Mats som inte reagerar först, ropar säkert 4ggr högt innan han kommer sömndrucken och frågar -Vad är det, jag sover???
Säger till honom att skynda sig att göra sig iordning för nu är det allvar, har ungefär 5min mellan värkarna och det gör ont, riktigt ont.

Enligt mig är att skynda sig, öka takten, hoppa över vissa oviktiga saker just då, men han rakar sig, borstar tänderna, tvättar av sig och letar reda på nya kläder, samtidigt ringar jag farmor och förbereder. När Mats går ner med Nina ringer jag NÄL, säger som det är, troligen har vattnet gått, 5min mellan värkarna, 1timme i bil och känner tryck bakåt, får till svar att ni är sååå välkommna, låter väldigt på G, men känner du att det blir bråttom ring ambulans på vägen så möter dom upp. Hmm, innebär det att detta kan gå fort???? Troligen får jag till svar.

KL 04.40 Mats kommer tillbaka och nu skyndar vi oss, ut i bilen in med alla saker och iväg. Ungefär halvvägs känner jag att jag måste spy Hittar en påse som tur är, och vet att jag tänker att nu passerar hon nog spinae???? Och det borde i så fall innebär att det är brått nu
Ber Mats att öka lite och nu börjar han köra mot rött i Uddevalla  Nu börjar det även komma tättare och tättare, värkarna kommer  var 2-3min och trycket bakåt ökar. Men nu ser jag at vi börjar närma oss. Mats parkerar utanför entren, finns inte tid att ställa någon bil på sin rätta plats. Ringer på klockan och det känns som en evighet innan någon svara och öppnar. Hissen upp tar en evighet och korridoren är lång

KL 05.30 Men direkt vi kommer fram öppnar dom och vi kommer snabbt in på ett rum, snabbt av med kläderna och upp i sängen.
BM kommer in och frågar hur det är och känner lite på magen, vill ju givetvis känna efter hur öppen jag är och kontaterar rätt fort att jag är öppen 7-8cm och vatten har gått, sätter elektroderna på Elsas huvud direkt och frågar om jag känner krystvärkar??? Japp det gör jag, försök att slappna av lite till och inte ge efter riktigt än. Får lustgasen nu också direkt upp på högsta och känner att det hjälper lite. Och sen undrar hon hur jag vill föda, vill gärna pröva på sidan och får så göra, men känner omgående att detta inte kommer att funka, får inte tag att ta kraft någonstans och ber att få komma i "vanligt" läge, känns mycket bättre och nu ta första riktiga krystvärken ett rejält tag i mig, BM ringer efter uska och allt gör färdigt. Nu är klockan 06. Ber Mats att lägga kallt på pannan på mig, känns som jag håller på att övehetta.

Nu kan jag inte suga lustgasen längre, känner mig helt borta av den och kan inte fokusera, dessutom ber BM mig att ta den mellan krystningarna istället och ge all fokus och stryka till krystningarna.
Om det är 3 eller 4 krystningar som behövs kommer jag inte ihåg, men fort gick det, sista gången jag tar i inser jag att det inte är någon ide att kämpa imot utan ge efter och slappna av så gott det går, skriker för kung och fosterland och känner att hon kommer. Klockan stannar på 06.17 och lilla Elsa kommer ut. Navelsträngen ligger ett varv runt magen på henne och dom måste "trä" ur henne, och det tar några microsekunder och lite daskande innan jag hör hennes första skrik, men desto skönare när det kommer Vårt lilla hjärta kom till slut och Mats är mycket omtumlad och chockad att allt gick så fort, nu först kommer kamera fram och kort tas Jösses vad fort det gick sa han och sen kontaterade vi att hon nog ändå var rätt lik sin syster.

Moderkakan kommer ut spontant 06.37, vilket är en seger i sig för mig Inga bristningar vilket innebär noll stygn Skönt det med. Elsa vägde 3810g var 50cm lång och hattmått på 35cm den 16/9-06