Jag gick ner 37 kg och slutade vara ful

”Oj va fin du har blivit! Vad smal du har blivit”. Det är standardfrasen när jag träffar någon som jag inte sett på länge. Det som kommer efter är bla ”Hur har du gjort!?, ”nu får du inte gå ner mer” eller ”Oj” du har inte cancer eller nåt va?”. Ibland även ”Inte för att du var ful innan heller såklart”. Min första tanke brukar vara ”ursäkta var jag ful eller”. Det brukade jag säga i början. Men nu mera brukar jag bara nicka, säga tack och sen svara ”mm LCHF” eller ”nä jag äter väl mindre”. Men jag minns specifikt när en lärare till ett av mina barn kom fram och sa ”Men guuuud så fin du blivit, jag trodde du var xxxx mamma först”! Behöver jag tillägga att jag där och då hade velat gjort en rear naked choke på hen och missa hennes tap out?  Jag ser exempel på ”fat shaming” varje dag och minst lika många kommentarer som hävdar att man råkar ut för ”thinshaming” precis lika ofta. Låt mig göra mig tydlig: ”thinshaming” finns inte. Det betyder givetvis inte att man inte kan stöta på rövhål som kränker en pga smal.  Hur jag vet det? Gissa hur många som kom fram till mig efter jag fött Leah och låg på 33 pannor plus och sa ”men guuu va fin du blivit! Så tjock du är, hur har du gjort”!? Hade jag inte haft några händer så hade jag ändå kunnat räkna de människorna på alla mina fingrar. I vårat samhälle finns det en mall för hur tjock du kan bli och fortfarande klassas som ”snygg”. Likt den där korgen man får stoppa i sitt handbagage för att se så att det är tillräckligt litet för att få klassas som just handbagage. Det fanns inte längre plats för mig på snyggplanet efter min graviditet. Varför är det så tror ni? Förstår ni vilken industri som öppnat upp sig pga tjockisar? Tack vare den här snyggmallen som råder så kan klädföretag, bantningsprogram, gym, bantningspiller/pulver osv osv håva in pengar som varken du eller jag ens skulle kunna drömma om.  Så länge som ett BMI över 25 inte kommer ses som attraktivt så kommer det att finnas människor som behöver bekräftelse och längtar efter att få känna sig älskad och sedd. Jag har vart där. Jag har suttit på viktväktarmöten, fått stjärnan när jag gått ner 5 kg. Jag sprang på toaletten innan det var dags för invägning, för att klämma ut de sista grammen som jag kunde göra mig av med. Jag har delat mina framgångar när det kommer till viktnedgång på mina sociala medier. Jag har sugit i mig av alla bekräftelsekommentarer, ju mer jag gick ner desto snyggare blev jag enligt likes och glada tillrop.  Jag var tjock. Men det är precis det, jag var tjock och inte ful. Vi tror att det är fult att vara tjock för att folk vill kunna tjäna pengar på oss tjockisar.  Jag kommer inte gräva ner fetmafobin som råder i Sverige genom det här inlägget, men jag hoppas att någon läser det här och börjar reflektera i varför man säger till någon som gått ner i vikt hur snygg hen blivit. Det indikerar att det smala idealet ska vara det som alla ska eftersträva. Jag vet att folk vill hänvisa till hälsoriskerna med att vara fet. Men jag hoppas och tror att feta människor har koll på det. Rökare vet precis vad riskerna för rökning innebär, det står på paketen. Liksom det gör om fetma i närmsta överviktiga persons kommentarsfält. Kanske tränar hen, kanske har hen stenkoll på sina värden och kanske är de bättre än dina kassa värden. Faktum är att du ska skita i det fullständigt.  Faktum är att oavsett vad din lättköpta hjärna säger så var jag precis lika snygg och härlig som fet som jag är nu. Jag besatt exakt samma känslospektra då som nu, jag blev inte automatiskt en roligare och bättre person för varje tappat kilo.  Jag är ledsen för dessa människors skull. Ledsen för er som missar så mycket skönhet för att er ”snyggmall” är snålare än Ryan Airs handbagagemall. Ledsen för att tjocka människor går omkring och tror att de är mindre älskvärda eller snygga. Det är ju det samhället vill att de ska tro. Kolla Biggest Losers reklam från 2015. Hur tolkar ni det? Att en dag kan det där vara du, när du blivit smal kan du ha det där. Då kan du bli älskad och springa hand i hand på en strand (för springa, det orkar du då när du är smal. Du är också accepterad i badkläder). Kan vi våga säga "tjock"? Kan vi sluta låta det ordet bli synonymt med "ful" eller något dåligt. Kan smala människor sluta säga "jag känner mig så tjock idag". Fet är inte en känsla. Du kan vara fet, men du kan inte känna dig fet eller smal heller för den delen. Du kan vara fet och fucking fab. Du kan vara smal och lika jävla sexig för det. Tjock är ett adjektiv det är smal också. Guess what? Inget av dom betyder ful.