Att bli kompis med sin psykolog...

I dag har det gått i ett hela dagen. Först i väg på jobb sen hem och packa upp några kartonger, alltså de tar fan aldrig slut. Sen kom mitt boendestöd vid 15 för att planerande kommande 14 dagar. Sen han jag sitta ner ett tag innan jag drog i väg på styrelsemöte med Hjärnkoll. Nu är jag hemma och har badat badkar och nu landat i soffan bredvid Fröken B och är så jävla trött i hjärnan. Men nu har jag iallafall helg igen haha, jag älskar verkligen att vara min egen chef varför kom jag inte på det här tidigare;) Det som återstår att göra den här veckan är ett telefonmöte och att blogga men det är ju inte så himla ansträngande och det låter ju coolt att kunna säga att man tar helg mitt i veckan;) I morgon ska jag även till psykologen så får vi se vad han hittar på, känner på mig att han snart kommer säga att det är dags att säga hejdå. Men jag tycker att det är lite orättvis... För han kan ju fortsätta följa mig fast jag inte är hans patient längre, eftersom jag lägger ut hela mitt liv här. Så får nog övertala honom att börja blogga eller något, så jag får se vad han gör med haha. För när man har träffat en psykolog nästan varje vecka i 1,5 år så blir den ju nästan som en vän. Psykologen jag hade på BUP har jag faktiskt återförenas med efter att vi var i från varandra i  fyra år, vi är vänner på facebook och vi har träffats två gånger. En gång när jag fick för mig att göra comeback och skjuta SM utan att träna haha, då kom hon och heja på mig haha behövde allt stöd jag kunde få;). Och sen har hon även varit på en av mina föreläsningar. Ska bli så spännande att se vad hon kommer tycka om min bok (om det nu någonsin blir en bok) för det var ju där hos henne som allt började. När jag som 16 åring satt och sa till henne att jag en vacker dag skulle skriva en bok, en bok om allt bra som Aspergers syndrom för med sig. För någon sådan bok kunde jag inte hitta när jag fick min diagnos. Bjuder på en bild från i måndags