För den som undrar vad som hände

IMG_20150912_151959

Ärtan & mamman

Jag har funderat mycket på att ta upp tråden igen.
Jag som älskar att skriva.
Som jag har saknat min blogg.
Min fristad, slasktratt och terapi.
Hundra gånger minst har jag börjar och sedan raderat orden.
För vad ska jag egentligen skriva – och hur?

Vi separerade – pappan och jag.
Jag sa ingenting.
Ingen visste.
Jag våndades över tiden jag skulle vara ifrån Ärtan – hon och jag som varit helt oskiljaktiga i över två år.
Försökte tänka positivt – jag hade ju i alla fall Jörgen.
En vecka senare fick vi ta bort honom.

Tiden gick.
Lägenheter är svåra att hitta.
Speciellt om man inte vill byta in den man har mot två mindre.
Pappan ville bo kvar.
Det tog mig till början av sommaren att hitta min egna lilla skokartong.
Fortfarande visste ingen.
Facebook stod och ljög med sin status och vissa nära släktingar hade inte fått veta än.
Jag höll masken, men jag kunde bara inte skriva.
Ljug passar inte in här.

IMG_20150926_193235

Busigare än någonsin


Nu har snart ett år passerat.
Och sedan Juni har vi bott isär.
Pappan har skaffat sig en superfin och fantastisk relation med Ärtan och jag lämnar henne där tillsammans med mitt hjärta och nästan hela min själ till middag varje söndag och hämtar henne från dagis varje onsdag klockan 15.
”Det blir skönt för dig med egentid” säger de.
Jag gråter så att jag nästan går i bitar.

IMG_20150918_173841

Kärlek

En liten skrutt har vi skaffat igen.
Ärtan och jag.
En yorkie som Ärtan döpt till Sven.
Vi trivs i vårt lilla hem.
Jag älskar mitt nya jobb.
Jag har rosa handdukar hemma och rosa stekpanna.
Ibland äter jag chips i sängen och när Ärtan inte är hemma så blir det godis till middag.
Jag vet, jag hade ju slutat med det och var ju så duktig.
Men jag är trött på det.
Att vara så jävla duktig.

Jag är bara jag.
Och jag gör så gott jag kan.

IMG_20151006_123621

Meet Sven

Mitt perfekta liv och andra lögner

När jag började blogga för en massa herrans år sedan gjorde jag det helt i anonymitet.
Inga bilder.
Inget fluff.
Bara ord.
Mina egna ord så som de råkade trilla ur fingrarna.

Jag provade sedan en tid att blogga under mitt riktiga namn på en stor, glossig plattform, men där ville man att jag skulle ha snygga bilder – gärna modellbilder och när nyheten om min lilla Ärtas diagnos kom kring v 20 i min graviditet så valde jag att börja om på nytt i anonymitet, utan hänvisning vidare från bloggen jag hade.
Jag ville kunna skriva av mig alla svarta tankar om tillvaron utan hänsyn till vem som skulle kunna tänkas läsa.
Och tycka.

Jag älskar att skriva.
Älskar.
Jag skulle vilja kunna leva på att göra just det.
För mig är en blogg något av en öppen dagbok.
Terapi.
En lek med ord och tankar i skrift.
Men paradoxalt nog verkar det vara så att det är bloggarna med finast bilder som skapar lönsamhet.
De som kör ”dagens outfit” och aldrig tycker att det är döden att vara gravid.
De som knappt har ett eget språk, men vet värdet av perfekta selfies och tillrättalagda liv utan skavanker.
De som inte har celluliter, som aldrig hatar sin man eller skriker på sina barn.
De som aldrig skulle våga skriva om hur det känns att inte vara sedd hemma, vad det gör med självförtroendet att någon aldrig rör vid en, vad det gör med själen att ingen orkar lyssna när man pratar.

Jag blev en sån’ som jag inte ville vara.
Jag konformerade mig.
Jag började ta hänsyn till mina läsare.
Jag anpassade vad jag skrev.
I januari vände jag på livet, men jag skrev om floskler.
I flera månader nu har jag kämpat för en diagnos och fått den, men jag har skrivit om hudprodukter och smink.
Jag har bloggat mindre, för att sedan inte kunna blogga alls.
För vad ska jag egentligen skriva om när jag inte kan skriva om det stora?
Verkligheten.

Jag ville ju vara någon som inte sockrade.
Som inte censurerade mig själv.
Någon att hålla i handen och känna igen sig i.
Men hur ska jag kunna skriva om allt man inte riktigt pratar om när folk i min närhet läser allt jag skriver?


Jag vet inte om jag kommer hitta balansen igen.
Jag vet bara att just nu känner jag mig lite bakbunden, lite köpt och lite såld.
Min krönika jag har här på Familjeliv känns rolig för där skriver jag ju mindre om mig och mer om specifika ämnen, men bloggen känns just nu som ett läskigt monster förpackat i silkespapper och rosetter.
Jag känner mig arg och besviken på mig själv för att jag låter andra styra över mitt uttryck.
Samtidigt känner jag mig inte helt säker på att jag orkar bråka mer.
Att jag orkar hävda min rätt att skriva fritt när det påverkar andra.

Jag ska fortsätta fundera över det.
Tips montages tacksamt.

To be continued…

 

Från tvål och oparfymerad hudkräm till ”årets Innovation 2015” – Swiss Skin Renewal

Har tänkt att det kan vara dags att byta min tvål- och apotekets oparfymerade hudkräm-regim ett tag nu.
En kan kanske kalla det någon sorts ålderskris.
Är ju ändå trettiofem och jag har sett fräschare ut.
Och mindre grå.

Har just testat en ny grej för första gången.
Det är en anti-aging gel som man använder tillsammans med en hudroller.
Den heter Swiss Skin Renewal och vann 1:a pris i kategorin ”Årets Innovation 2015” i Swedish Beauty & Cosmetics Awards.
Låter ju liksom lovande.

IMG_20150419_204800

Såhär står det om den:
Nu kan du motverka och behandla bristningar, celluliter, ärr, rynkor, akne, eksem på egen hand i hemmet.
Swiss Skin Roller är en mikronålbehandling med 540 mikronålar i kirurgiskt stål som gör små kanaler i hudens översta lager och startar kroppens läkprocess och kollagenproduktion. Dessa öppna kanaler gör att gelen Swiss Rejuvenator absorberas upp till 300 ggr så mycket och verkligen verkar på djupet och påskyndar läkeprocessen genom att aktivt stimulera immunförsvaret. Egentligen lurar man huden att tro att den är skadad, boostar upp läkprocessen och förlänger läkningen genom att upprepa behandlingen flera dagar i rad.

Swiss Skin Roller finns i tre olika längder beroende på var på kroppen behandlingen ska utföras samt vilken typ av problem du har.

IMG_20150419_205424


Jag valde den med kortast längd som är till för känslig hud.
Innan man rollar ska man spraya huden med decificerande spray.
Måste erkänna att jag stod med rollern i handen ett tag innan jag vågade mig på att sätta den mot kinden.
Gjorde dock inte ett dugg ont.
Mer lite pirrande bara.
Som ansiktsmassage.
Meningen är att man ska rulla många gånger och i alla tänkbara riktningar.
Sagt och gjort.
Jag har rätt känslig hud och det hettade lite i ansiktet efter att jag fått på gelen, men jag reagerade inte allergiskt över huvud taget och det lade sig rätt omgående.

IMG_20150419_205959

Ska bli riktigt intressant att se resultatet om ett par veckor.
Kanske kommer misstas för en tonårsbrutta lagom till sommaren.

IMG_20150419_210325


Swiss Clinic erbjuder fri fakt och resultatgaranti och behandlingen hittar ni HÄR

Varde ljus

…Så på tolfte dagen vaknade hon utan huvudvärken från helvetet!
Tyvärr nästan helt utan röst, men en får inte ha orimliga krav.
Just nu känns det som om det är värt att inte kunna prata över att inte kunna se, sitta och fungera i övrigt.
Fantastiskt!
Fredag är det också.
Tänker dock inte ta ut någonting i förskott och därför blir det inga segerskutt eller andra utsvävningar av akrobatisk karaktär.
Vila, lugn och ett mjukare tempo tänker jag mig för dagen.
Och så i morgon ska jag hem till min älskade unge!
Stannar för säkerhetsskull hos Mimms en natt till.
Har blivit visare.
Aningen.
I alla fall för nu.

Helvete vad jag har varit dålig!
Slapp ryggmärgsprovet i alla fall, men har lämnat blod ett par gånger under veckan.
Verkar bara varit akut utmattning och en kraftig influensa.
Jag känner att jag nöjer mig med den förklaringen.
Den andra de hade var lite för otrevlig.

Nu är planen två veckors semester innan jag börjar mitt nya jobb.
Jag tänker använda tiden till att öva mig på att ta det lugnt och sänka kraven jag har på mig själv aningen.
Vår är det ju också.
Typ.
Såg lite rådjur igår från fönstret och tyckte att jag skymtade mig en krokus.

Så tacksam över livet och alla jag valt att inkludera i min tillvaro!

Kärlek från mig!

Tillbaka från döden

Någon gång i slutet av påskhelgen började jag känna mig riktigt risis.
Ont i kroppen, hängig, trött, huvudvärk och illamående.
I vanlig ordning kom sig ju detta när en verkligen inte känner att en kan slå av på något tempo, så jag poppade Alvedon och bet ihop så gott det gick hela veckan.
I fredags kunde jag dock inte ens med bästa vilja fokusera blicken på min dator.
Hela kroppen värkte, till och med huden gjorde ont och jag hade synbortfall och svårt med talet.
Jag vet faktiskt inte hur i hela världen jag fixade att hämta Ärtan från förskolan och ta mig till en lekpark.
Kan hur som helst ha varit en av mina sämre idéer.
Klappade ihop totalt.
Som tur var så var vi där med Carro och Donny.
Pappan kunde inte komma loss, så Carro fick hem oss till sig, installerade mig på soffan och fixade mat till kottarna.
När pappan sen kom så fick han ta hem Ärtan och cykel.
Själv begav jag mig till sjukan och fick veta att jag led av akut utmattning och influensan eller eventuellt någon annan sjukdom som jag faktiskt lät bli att googla.
Blev beordrad vila till nya provtagningar.

Mimms hämtade mig och bäddade ned mig hos henne.
Att vila hemma finns inte på världskartan.
Klutt kommer in till mig om nätterna och det är bara mamma som duger till allt om hon får välja.
Var tvungen att vara hemma till 13 på lördagen dock då pappan skulle på 40-årsbaluns och sova borta.
Sagt och gjort.
Inte heller helt smart.
Byggde en koja under matbordet i matsalen och lekte där hela eftermiddagen med Ärt så jag skulle kunna ligga ned så mycket som möjligt.
Vinglade iväg till Coop och köpte färdiggrillad kyckling som Ärtan fick till middag framför en film.
Kände mig som Sveriges sämsta morsa.
På söndagen fick jag ge upp och ringa in farmor och farfar och ta en taxi till akuten.

image

Minns inte supermycket.
Tog en hel massa prover och de var inte helt nöjda med resultaten.
Lyckades övertyga dem om att jag skulle vila jättemycket bättre någon annanstans än på sjukan och Mimms hämtade mig igen.
Jag har sovit, vilat och druckit mycket bara.
Och saknat Ärtan så att jag har fått ont.

I morse var jag tillbaka på provtagningen för att lämna mer blod.
Resultaten får jag i eftermiddag eller i morgon.
Känner mig fortfarande bakis gånger 200, men kan i alla fall sitta upp och kolla på en skärm.
Ligger hemma nu i min säng och jobbar lite.
Vill bara bli frisk nu!

Recept på egen müsli

Blev helt galet sugen på ”sjörövargodis” i morse.
Har inte ätit det sedan jag var liten, men då tar man i alla fall smör, socker och havregryn i en kastrull och liksom ”kanderar” grynen på medelvärme.
Tänkte att det borde gå lika bra med agavesirap och havregryn och det gjorde det.
Vart super och är man sugen på en nyttigare variant av ”Start!” så kan jag varmt rekommendera ovanstående.

Hur som.
Müsli.

Gör ”Start!” enligt ovan.
Se till att havregrynen får lite färg, men rör hela tiden så de inte bränns.
Rosta och salta solrosfrön – supergott med kombinationen sött och salt.
Blanda ihop havregrynen men solrosfrön och addera:
Linfrön
Pumpakärnor
Chiafrön
Gojibär
Och voila!
Typ världens godaste müsli!

müsli, heltenkeltfi

Se till att alltid välja ekologiskt så har du en giftfri müsli utan tillsatser.