Min dagbok som alla får läsa!

Idag knatade jag och Daisy  upp till min mormor med färska blåbärsmuffins Coca-Cola och ett rejält hundben.  Vi kramades. Mumsade i oss läkerbitarna och sköljde ner det med livets lemonade.  Daisy var glad i sitt ben. Jag och mormor har god smak, vi gillar det göttiga i livet. Allt som är sött och glittrar.  När mormor blev trött la jag mig på hennes soffa och fnulade en smula på livet. Däremellan svarade jag på ett mejl. Svarade i telefon (ibland gör jag det) för att sedan återgå till livets tankar.  Sen började jag tänka på bloggen. Gillar jag blogga eller inte?!! Ibland lyser min frånvaro som den starkaste stjärnan.  När jag var liten skrev jag dagbok. Min första dagbok hade ett blommigt omslag med ett förgyllt låst. Nyckeln bar jag om halsen. Jag kunde verkligen längta efter att få komma hem, hålla upp en skål med mjölk och Start och öppna mitt guldlås och börja skriva. Jag skrev. På papper. Med en penna.  På raderna dansade ord fram allt från söta pojkar med bruna lockar till min första fylla, EN DIKT eller bara några rader om hur förtvivlad jag var.  Bloggen är lite så. Typ. Det knepiga är att jag liksom inte bara kan slänga av mig gympaskorna och kasta mig på sängen när jag kommer hem. Jag måste (OJ,en lång lista) plocka undan, läsa läxor, laga mat, plocka undan igen, tvätta, bada, natta. Hoppsan hann jag somna!  Men när jag väl inte somnar och får skriva om det jag älskar allra bäst- Livet. Precis som det är. Inte gömt bakom massa Instagramfilter. Då älskar jag tamejfan att blogga.  När jag också får underbara kommentarer av er om det jag skriver blir jag så oerhört lycklig.  Rörd. Tacksam. Jag skriver om mitt liv rakt upp och ner utan krusiduller.  Jag skriver dagbok.  Alla har fått min nyckel runt halsen.  Vad vill jag nu säga, jo tack för alla fint ni sagt om mitt "Varannan-vecka-inlägg"  Ni gör det så enkelt att väga vara ärlig och skriva mer.  När jag tänkt klart på bloggen,livet och slickat min lilla tallrik ren pussade jag min mormor  "hejdå" och knatade vidare i mitt lilla betydelsefulla liv. Nu ska jag dricka ett glas rött och kolla på Netflix. Det gäller att unna sig innan ögonlocken gör ridå.  GODNATT!