OS-drömmen uppfylld – för Sveriges bästa idrottsförälder

Tränaren för handbollsklubben KFUM Trollhättans flickor 01/02 – är inte vem som helst, han är en förebild. Kent Karlsson, 41, utnämndes till årets idrottsförälder i Sverige och fick som pris en paketresa för två till OS i London. Och han är mer än nöjd med resan.
- Vi har haft det fantastiskt bra och stämningen som var i simarenan kommer jag för alltid ta med mig. Och trots att vi är i England har vi haft tur med vädret, säger Kent när vi träffar honom och hans fru Katrin över en lunch i London. Bakgrunden till parets resa började med att föräldrarna i laget, där hans dotter Elin även spelar, nominerade honom till tävlingen – som utsåg den idrottsförälder som bäst följde Riksidrottsförbundets värdegrund.

I tuff konkurrens med åtta föräldrar i TTELAS spridningsområde och därefter ytterligare tolv i riket - vann KFUM:s uppskattade tränare utmärkelsen via en SMS-omröstning.
- Jag trodde ju inte att det var sant när de ringde från tidningen. Jag satt i bilen på tjänsteresa och hon fick upprepa tre gånger innan jag fattade. Det är något som jag är otroligt stolt och tacksam över. I ett av tävlingens delmoment kom tv-profilen Alex Schulman på besök med sin mamma, som en del i OS-sponsorn P&G:s kampanj ”Thank you mom” som hyllar dem som står bakom framgångarna, Lisette.
- Det var en höjdare. Barnen pratar fortfarande om det. Elin satt med mig och svarade på frågor och minsta tjejen (Signe) visade sin cykel för honom.

Förutom simning, där de bland annat såg simmaren Michael Phelps bli historisk som meste OS-medaljör, hann de under tre hektiska dagar med att se volleyboll och två damhandbollsmatcher.
- Det är minnen för livet. Hela arrangemanget är extremt välorganiserat och det finns alltid personal att fråga, säger Kent som beskriver sig själv som en idrottsgalning.
- Bara att få gå omkring i den olympiska parken var halva grejen. Något så mäktigt alltså. Det gjorde att Kent till slut vann resan till London var i mångt och mycket hans engagemang för handboll och för ungdomar. Förutom att sköta sitt heltidsjobb och rollen som tvåbarnsfar, så lägger han cirka tio timmar i veckan på laget. Något som kräver mycket förståelse från vänner och familj. Och som tränare är Kent omåttligt populär – även bland motståndarna.
- När vi är på matcher kommer det fram föräldrar till de andra lagen och säger att fler tränare borde vara som honom, säger Katrin stolt. Han är väldigt duktig på att se alla och få de nya spelarna att känna sig välkomna.

Kent har lite svårt att svara på frågan varför han tror att han vann tävlingen, men kommer fram till att hans ledarstil måste vara ett framgångskoncept.
-Man måste man vara rättvis och låta alla få chansen. Alla kan inte bli landslagsspelare, men om man vill att barnen ska se tiden som sin bästa i livet, måste alla få samma chans.
- Sedan att alla känner sig välkomna. Vi har jättebra stämning i vårt lag, säger Kent som börjar och avslutar varje träning med att spelarna får sätta sig i ring för att se varandra i ögonen. Lagsammanhållning och gemenskap är nyckelord för Kent – som från läktaren beskådade sin raka motsats i Rysslands handbollslandslag.
- Han var helt otrolig. Stod och skrev rakt i ansiktet på sina spelare och på domaren, säger Katrin.
- Ja, jag har en del att lära från honom, kommenterar Kent ironiskt.

Är det inte viktigt att nå resultat?
- Inte på det sättet han försöker kanske, men det är viktigt. Ungdomarna behöver utmanas för att utvecklas och vi stärks av att vinna ibland. Men det är inte lika viktigt som att ha kul tillsammans.
Ett steg i utvecklingen för KFUM:s flickor 01/02 blir att byta till Göteborgsserien nästa säsong.
- Ett steg i att utmana oss själva. Vi får möta svårare lag och lära känna helt nya motståndare.

Paret har tillbringat sina sista timmar i London med att titta i butiker kring den kända shoppinggatan Oxford Street, något som Kent rankar lågt jämfört med alla tävlingar han sett.
Vad tar du med dig från den här tiden?
- Dels har vi fått 10.000 kronor till klubben som kommer användas till anmälningsavgifter till olika cuper. Sedan fick vi ju mersmak av OS, säger Kent och passar bollen vidare till Katrin. Ska vi inte åka till Rio de Janeiro om fyra år?
- Ja det vore väl kul, om vi har råd.