Självmord, är det själviskt eller inte?..

Jag förstår vad du menar, verkligen för jag har också mått otroligt dåligt. Försökte för många år sedan ta mitt liv, men ändå så anser jag att det är själviskt, för oftast finns det någon slags hjälp att få. Visst, det är tufft och jobbigt, men sen blir det så mycket bättre. Jag ångrar inget idag som jag har gått igenom i livet, för det är det som har format mej till den jag är. Nu formas jag fortfarande, speciellt nu ska jag säga, eftersom att jag är gravid, och jag vill fortsätta att formas hela livet. Jag vet att jag kommer att ha stunder när jag mår piss ibland, men nu har jag helt andra verktyg, tack vare hjälpen jag fick när jag mådde dåligt. Detta är min åsikt. Ska väl tillägga att jag har en kusin som tog sitt liv när jag var yngre också och att jag då svor på att aldrig göra samma sak, men sen när jag mådde så dåligt så var det som bortblåst...

Om man har barn tycker jag självmord är själviskt. Men det är klart att olika människor kan ha väldigt olika lidande, och det är svårt att veta exakt hur det är för någon annan. Men personligen anser jag att det inte är en utväg när man har barn.

Det ligger väl i självmordets natur att vara själviskt?
Jag tycker däremot inte att man kan lasta människor för deras val, om de tar sitt liv. En så deprimerad människa kan ju liksom inte se någon annan än sig själv.

att låta andra människor sörja en stund???

dessa människor kommer bära på sorgen hela livet. de kommer undra vad de kunde ha gjort annorlunda. de kommer undra hur de kunde låta någon må så dåligt utan att veta. de kommer att anklaga sig själva. de kommer att må fysiskt och psykiskt dåligt. de kommer att i hela sitt liv undra hur det hade varit om personen aldrig begått självmord, hur h*n hade sett ut, vad h*n hade jobbat med. barnbarn som aldrig kommit till liv.

är det att låta andra människor sörja en stund?

hur tror du det känns för personen som hittar den döda? de händelserna kommer att påverka mer än någon kan tro.

jag satt i ett tåg när någon begick självmord genom att hoppa ut framför tåget. inte för att vara äcklig, men människans huvud fastnade i "kofångaren" och kroppen försvann åt ett annat håll. hur tror du lokföraren mår?

ja, självmord är själviskt i den mån att man glömmer hur människorna i sin omgivning kommer att må.

Ja, det var en bra fråga.. Har varit med om det själv ett par gånger nu att människor tagit livet av sig. Min bror och en nära vän. Min bror hade inga barn, så honom kan jag inte klandra, däremot min vän hade flera barn så det var väldigt jobbigt för hans barn. Fast jag kan nog inte klandra honom heller..

Men på ett sätt kan jag tycka det egotrippat med självmord, men är man i ett sådant troligtvist dåligt psykiskt skick, så kan/försöker jag ändå förstå dom... Men många gånger så får människor inte heller den hjälp de borde få från psykvården, och då händer nog detta tyvärr i allt för mångas liv..

Ja det är själviskt!!!

Jag kan glömma och förlåta väldigt mycket.
Jag tycker det mesta är okej.
Men om någon står mig nära och begår självmord hade jag haft svårt att förlåta det.
Jag själv har varit i botten..den som höll mig kvar var bara tanken på mina gråtandes syskon och föräldrar.

Jag ser inget fel i att vara självisk i övrigt.

Självmord är själviskt i vissa fall. Har hört om många som har gjort det bara för att. Tänk på familjen eller barnen som man har. Beror helt på situationen ifall det är själviskt eller inte.

Ja det är ENBART själviskt

Fast förlåta måste man nog göra för att kunna gå vidare... Annars blir det outhärdligt. Jag har gråtit, varit arg, skrattat, ja allt.. Men förlåtit har jag gjort även om det är svårt.