Kan bara säga att det är tragiskt att så många bara antar att gravida kvinnor är sjukskrivna pågrund av "lathet", för att "hinna shoppa bebisgrejer" och att de myglar till sig sina sjukskrivningar. Jag vill bara veta hur många gravida kvinnor ni grundar era fördomar på? Av döma av det ni skriver så handlar det kanske om någon enstaka av alla gravida ni någonsin känt (typ en jobbarkompis - vad vet ni egentligen om hennes privatliv?? Hon kanske har betydligt allvarligare problem än vad ni vet om, bara det att hon inte har lust att delge dem till er?)
Även om det kanske finns någon enstaka som kanske inte hade totalt underlag för sin sjukskrivning, så har flertalet av sjukskrivna gravida kvinnor fog för sin sjukskrivning. Och som det är numera är det näst intill omöjligt att mygla - först ska man till en läkare som faktiskt ska TRO på en, och bara för att denne finner en oförmögen till arbete så betyder inte det att FK går på den linjen. Nej, först ska man bedömas av en av FK:s läkare som aldrig någonsin har träffat en och aldrig kommer att göra det. Efter detta ska handläggaren ta ett beslut om man får bli sjukskriven eller inte - och denne kan gå helt emot FK:s egen läkare. Det finns inga garantier att handläggaren sjukskriver en trots expertutlåtanden från alla håll.
Så lyckas man ta sig igenom hela denna kontrollapparat utan att vara berättigad sjukskrivning/sjukpenning så måste man vara en väldigt duktig skådespelerska/lögnare.
Det är himla lätt att sitta och tycka att foglossning, extremt illamående och andra graviditetssymptom är en bagatell när man inte själv lider av det. Det är jävligt lätt att sitta och tycka att de gravida kvinnor som är sjukskrivna bara klagar och gnäller. Det är jävligt lätt att göra det när man själv inte går i 40 veckor och mår skit - bara för att man är gravid. Jag tror jag talar för alla gravid kvinnor som lider av extrema graviditetsbesvär att vi hundra gånger om hellre hade velat kunnat arbeta och faktiskt få ut full lön än att gå på en 80%-ig ersättning under en stor del av graviditeten och inte kunna njuta av att vara gravid, utan hela tiden önska att tiden ska gå så snabbt som möjligt så att man blir av med smärtan/illamåendet/njursvikten eller vad det än må vara.
Ni som bara har haft lite illamående några dagar eller varit lite ömma i bäckenet kan skatta er lyckliga och vara glada för att ni fortfarande är rörliga och mår bra. Men döm inte ut oss där graviditeten i princip gjort oss oförmögna till allt. För det är inte bara arbetet vi inte kan utföra, utan allt som påminner om att vara fysiskt funktionell. Att sköta hushållssysslor eller gå och handla blir omöjligt, liksom att följa med på de flesta roliga aktiviteter som man tar för givet när man inte har ont.
Jag kan tala om hur roligt det är att under 40 veckor (ok, jag är bara i v 36) i princip vara bunden till sitt hem. Det stinker! Det är något så fruktansvärt tråkigt - alla andra jobbar. Själv "går" man hemma i någon slags husarrest och FL är det enda som håller en sällskap. Skitkul, verkligen! Jättekul att "lata" sig i 40 veckor.
Om man någongång har sett en person som har riktigt svår foglossning och tittat in i dennes liv, så får man förståelse för vad denne går igenom. Man kan aldrig känna smärtan men man kan se den begränsning som det innebär. Får personen ifråga inte hjälp upp ur sängen på morgonen så blir det ofta till att ligga där större delen av dagen - för att det gör för ont att gå upp! Man ligger hellre hungrig och toanödig än att ta sig igenom den pina det innebär. Har man väl kommit upp är det bara till att kasta sig över ens nya vänner: kryckorna. Utan dem skulle man inte kunna ta sig runt i hemmet alls. Städa går inte, tvätta går inte heller - det är på sin höjd att man kan böja sig ned för att fylla på diskmaskinen. Försöker man sig ändå på att städa så kommer straffet efteråt - en vecka efteråt är man helt bunden till säng och soffa i och med att bäcknet för så extremt ont.
Jag skulle vilja se den människa som klarar av ett heltidsarbete med den kroppen! Sedan kan man komma och säga att vi fejkar och att vi bara är lata.
Slutligen måste jag säga att de som klagar och gnäller högst är de personer som inte är sjukskrivna, jag vet intye om det är avundssjuka eller missunnsamhet - men av någon anledning tror folk att graviditetssjukskrivning är en 40 veckor lång (eller hur lång den nu är) semester - där vi spenderar hela dagarna åt att springa runt och shoppa babyprylar. Tänk igen - det finns en anledning till sjukskrivningen.
