Vill skriva ett brev till min döda bebis som hon ska få med i sin kista - men hittar inga ord!

Först vill jag bara säga att jag är ledsen att ni inte fick ha kvar er lilla Moa hos er.
Jag tänker så här. Det är aldrig för sent. Även om du inte hittar orden och kan lägga med ett brev i Moas kista, så kan du alltid skriva det där brevet senare. Din kärlek till henne finns ju kvar och när du hittar orden ska du ge dem till henne.
Ni har ett band som aldrig kan klippas av. Du har burit henne under ditt hjärta. Din själ har rört vid hennes. Du kan aldrig förlora henne. Hon finns med dig var du än är.
Maria

Hej Chania!

Jag håller med Maria, det var väldigt fint sagt!

Men om du vill ha lite inspiration så får du gärna titta i min blogg, där finns lite dikter.

Hoppas att det klickar med den nya psykologen och att du får så mycket hjälp du känner att du behöver!

Varma kramar till dig!

Kissekatt har alldeles rätt. Det är aldrig försent.

Har du svårt att skriva, så kanske du har lättare för att prata? Prata med Moa. Berätta hur du känner dig, känner för henne.

När det gäller dikt så har jag ingen direkt som vänder sig till det barn som förlorats. Men här är en dikt till dig.

TILL DIG SOM FÖRLORAT ETT BARN
- av Siv Andersson

Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid har ryckts bort.

När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.

Jag beklagar verkligen att er älskade Moa inte fick stanna hos er.
Varm kram till dig i denna svåra stund.

Hej Jag beklagar verkligen er stora sorg!. Du behöver inte känna dig pressad till att skriva om du inte hittar ngr ord du kan alltid skriva sen och lägga i minneslunden eller på gravplatsen. Jag kände likadant när min son gick bort alldeles tom det var svårt men jag lyckades skriva ett brev som han fick med sig i kistan. Jag skrev om mina känslor och förhoppningar under graviditeten och hur mycket jag älskar och saknar honom. Som sagt du behöver inte känna ngn press att skriva långt. Ett jag älskar dig kanske räcker? Kom ihåg att göra det som känns bra för dig. Det finns inget rätt eller fel! Ta hand om er! styrkekramar!

På denna sida finns de några fina dikter......De är en sida för Vi som förlorat ett barn.

http://www.vsfb.se/main/

De låter fint att du vill skriva ett brev......

Jag la ner bilder på oss mamma, pappa och storebror i Caspers kista. Bakom mitt kort så skrev jag: Mamma älskar dig !

Styrke Kramar

Först vill jag beklaga er förlust.

Fint att höra tt du tycker du får hjälp av att skriva av dig här.
Skrivá är också mitt sätt att sörja, på så vis förstår jag senare hur jag sörjer.

Ville bara berätta att ibland finns bara inte ord. Du kan ju rita ngt, sätta in fina bilder som på sitt sätt uttrycker de som inte kommer ut i ord.
Alla har inte förmågan att skriva, min son som förlorade sin storebror är en av dom.
Pä begravningen ville jag det så att han var den enda som fick sätta sina blommor på kistan. Hans blommor var de enda blommor som begravdes med sin bror.För att jag inte ville skriva något jag själv tyckte för hans skull. Skrev jag.
Mitt hjärta berättar för Dig vad jag tänker, ha en bra resa ö. lillebror.

Jag ångrar mig faktiskt inte, det är ju inte så lätt för en 16åring att hitta på ngt. Det är inte alltid killarnas grej att skriva, och särskilt inte i en djup sorg.

Kramar om dig.

Beklagar er stora förlust!! Massa kramar, och detta...

">



Ingen dikt men den är såå fin.

Igår skrev jag mitt brev till Moa och det känns jättebra att ha fått nedskrivet allt jag velat. Kände att jag har känslorna inom mig och det var skönt! Tror också Moa vet vad hon betyder för mig och kommer att spara brevet här hemma. Tror hon var med igår när jag skrev det, så hon vet.

Vad fint det låter med brevet, Chania! Jag följer dig och dina inlägg här i Änglarummet och skickar många varma tankar till dig. Jag tänker som så att du kanske bara ska försöka lita på din kärlek till Moa, den är så uppenbar i allt det du skriver... Strunta i hur en sorg "ska" vara och kännas. Din sorg - och kärlek - är precis så som dom är. Det är fullständigt gott nog. Kram!

Tack Paulina! Igår skulle jag läsa upp hennes brev högt på kursen (det hörde till en sorgbearbetningskurs) och jag hade inte ens hunnit börja läsa inna jag började gråta. När jag läste brevet upplevde jag alla känslor, glädje, lycka, sorg och tårar...Och det kändes så härligt att känna att jag visst är ledsen och sörjer henne och att jag kan vara glad åt de stunder som jag ändå tycker att vi fick tillsammans. Ska försöka hålla fast vid hur det kändes när jag läste brevet och att de känslorna säkertfinns kvar inom mig fastän jag oftast tycker att det inte känns något. Och den stunden Moa fanns hos oss var jag iallafall en bra mamma försöker jag tänka. Min kärlek till henne sitter ju inte i antalet tårar.

Jag är så ledsen över er smärta. Det verkar som att du redan skrivit brevet till din dotter och att det blev ett brev från hjärtat. Jag hade samma behov som du, att skriva ett brev att lägga i min dotters kista (hon somnade in i min mage strax före förlossningen i v37).
Jag skrev alla de ord jag som mamma velat säga till min dotter under en livstid. Alla de smeknamn jag kan tänka på, alla de kärleksfulla ord man under ett liv tillsammans viskar i sitt barns öra. För att trösta. För att uppmuntra, För att glädja, För att skoja. För att visa kärlek. För att väcka. För att somna.
Det är så svårt att säga något för sista gången.
Jag önskar dig allt gott och är glad för att du hittat en stödgrupp.