Alexandra min dotter f/d 21 Okt 2002, 5år !
Imorgon är det 5 år sedan min dotter föddes död efter nästa 33 veckor i magen.
De första 2 åren skrev jag mycket här men jag älta rinte så mycket längre. Sorgen har gömt sig djupt in i mitt hjärta och sitter där som en liten vass tagg som gör ont ibland.
De senaste vekcorna har varit jobbiga, med alla minnen som kommer med årstiden. Dock har jag nu situationen under kontroll.
Jag har haft tur, jag har fått två fina friska syskon, en flicka och en pojke. Jag födde 3 barn på 4 år. När jag låg där i BB sängen 21 okt 2002 o önskade att Gud hade tagit mig med så hade jag ett svagt hopp om att livet trots allt skulle gå vidare o jag skulle få fler barn och få vara mamma på riktigt.
Och livet har gått vidare, även om sorgen aldrig gått över, har jag väl ändå kommit till nån slags lugn o tron om att Alexandra kommer tillbaka finns inte.
Jag har ibland problem med att förstå vilket år det är. För mig fastnade tiden 2002. skumt.
**
Det finns inte mycket att säga mer än att jag saknar dig Alexandra. Du lever inom mig. Du vet att jag känner dig. Jag vet att du fanns! Du var verklig! Jag kände dig sparka inom mig och vi kände varandra innan du kom ut. Du sov mycket men buffade glatt tillbaka om jag väckte dig. Du var så vacker... så fina händer...fötter..så perfekt. Det skulle blivit så bra.. du och jag lilla gumman. Vårt möte blev till ett orättvist avsked.
Även om alla andra glömmer så gör inte jag det. Även om jag inte pratar om dig finns du här, i mina tankar, ALLTID!**
