Forum Misshandel/Våld - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kvinnofridskränkning

    Tis 27 nov 2007 13:01 Läst 7297 gånger Totalt 11 svar
    Anonym (målsä­gande)
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:01

    Gör en lång historia kort. Vill ha snabba svar. Jag har efter fyra års tid och efter en separation för drygt ett år sedan och flera års terapi (båda två) polisanmält min man när jag helt enkelt fick nog och blivit tillräckligt stark.
    Innan anmälan försökte jag påverka honom envist till att på egen hand återuppta regelbunden terapi alt anmäla sig själv för att få hjälp men han ansåg inte att han behövde någon hjälp. Var jättekaxig. Det enda problem han hade var jag och det är jag som måste jobba med mina problem och då blir allt toppen. Typ. Jag pratade med polisen och skulle gå dit en torsdag, vilket jag inte gjorde. Det är ju snart jul och allt, tänkte jag. Bättre att bara försöka klippa. Inte ha någon kontakt. Men vi har ju en son tillsammans så det är ju svårt. Och under fredagen och lördagen samma vecka fick jag massor med hotfulla och obehagliga sms från min man och därför avstod jag ifrån att äta lunch med honom på lördagen, som vi planerat. Jag bjöd hem honom till mig på en kopp kaffe för att han skulle få träffa sonen men han avböjde inbjudan. Några timmar senare, när jag gått iväg en snabbis till min väninna (vilket han visste), åker han hem till mig, där min äldsta son passar lillen en stund medan jag är borta. När jag kommer hem möter jag honom utanför min dörr med sonen i famnen. De ska ut och åka bil. Eftersom han satt uppe halva natten och drack visste jag inte hur "körklar" han var och poängterade det. Jag påpekade också att det hade varit lämpligt att informera mig om att han skulle komma och hämta sonen (han hade ju tackat nej till inbjudan p g a att han inte orkade och var deppig). En mindre upprörd ordväxling utbröt vid bilen. Och då kommer det som får mig att reagera. Han ber mig utföra en uppgift (behöver inte gå in på det här) medan han är borta och det ska vara fix och färdigt när han återkommer med sonen. En stund senare ringer jag hem till min man och kontrollerar att de inte är ute och åker bil. Jag frågar honom rakt ut om han menar att jag måste utföra den här uppgiften för att sonen ska komma tillbaka. Och han svarar: "det är väl inget konstigt med det". Då lägger jag på och ringer polisen och gör min anmälan.
    I fredags satt jag i ett långt förhör hos polisen. Fyra år att gå igenom. Dessförrinnan var jag på Soc och uppdaterade mig om våldet.
    Nu till saken: han vill att jag ska dra tillbaka anmälan trots att han vet att polisen/åklagaren kommer att gå vidare. Han är nu väldigt ångestladdad och säger att han har förstått syftet. Han gör vad jag vill bara jag drar tillbaka anmälan. Han ber på sina bara knän.
    Jag ville att han skulle få någon form av skyddstillsyn med kontraktsvård. Han är helt på det klara med att han åker in på kåken. Vilket kommer att förstöra hans liv.
    Grov kvinnofridskränkning. Någon som vet och har erfarenheter av vilket straff det kan ge? Måste det bli fängelse?

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:13 #1

    Någon?

  • Birgit­ta2
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:18 #2

    Grov... då misstänker jag att han får några månader. Det är ju hemskt svårt det där. Ingen här vet vad han gjort, men om polis OCH åklagare betecknar det som grovt så tror jag han kan åka in på två år eller mindre. Han kan även få fotboja. Sen handlar ju strafftiden också om han gjort nåt liknande och blivit anmäld förr av någon annan kvinna.

    jag tycker du skall skaffa dig ett ombud snabbt som attan, för det här kan bli obehagligt. Och du skall inte dra tillbaka anmälan. Och dokumentera alla ev hot, konstiga samtal, besök. Skriv dagbok.

    uppdatera gärna vad som händer.

Annat innehåll

  • Tis 27 nov 2007 13:26 #3

    Jag har oxå anmält mitt ex som misshandlade mig och hotade.
    Brottet är idag rubricerat som grovkvinnofridskräkning.
    Polisen har förhört mig och håller just nu på att förhöra vittnen. Mitt ex är inte underrättad ännu. Vi har ett barn tillsammans. Idag så hämtar han på dagis och min mamma hämtar barnet vid återlämnadet för att minimera risken för problem. Vi har idag ett avtal via familjerätten på detta.
    Allt detta har hänt nu under november.

    Lite tips är att spara alla sms och skriva ned allt som händer.
    Ha med ett målsägandebiträde vid förhör hos polisen.
    Brottet kan ge upp till ca 6 års fängelse.
    Om han försöker få dig att ta tillbaka anmälan så begår han ett brott. Och det går inte att ta tillbaka en anmälan.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:42 #4

    Tack för svar. Nu är han ju snäll som ett lamm och vågar knappast göra något som skulle förvärra situationen för honom. Jag har ett ombud som var med mig på förhöret. Jag vet att han misshandlat sitt ex men hon har inte anmält. De levde tillsammans i åtta år. Jag har heller aldrig fotodokumenterat min skador och ingen, förutom min nu 18-årige son, har sett det fysiska våldet.
    Han har hotat mig med kniv, hotat att döda mig, hotat mina barn, daskat till mig när jag haft lilla sonen i famnen/knäet, hotat att slå mig med en gjutjärnsljustake, skallat mig flera gånger, tryckt ner mig i golvet, slitit mig i håret, slagit mig över armarna, hindrat mig från att gå iväg, tagit stryptag på mig, kört som en vettvilling med mig och barnen i bilen o s v, med psykiskt våld och med hjälp av min rädsla för honom och vad som ska ske har jag tvingats ringa och polisanmäla en man för våldtäkt och så vidare och så vidare.
    Men jag ska verkligen dokumentera allt som händer och uppdatera tråden.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:44 #5

    Det var dumt av mig att berätta för honom att jag polisanmält.

  • Birgit­ta2
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:45 #6

    Lycka till!!! Det är underbart att höra om kvinnor som faktiskt orkar och vågar och kan ta sig ur en sån här relation.

    Grattis till er båda.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:46 #7

    Tack Birgitta! Men det tog tid. För några månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle ta det här steget.

  • Birgit­ta2
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 13:52 #8

    Anonym (målsägande) skrev 2007-11-27 13:46:38 följande:


    Tack Birgitta! Men det tog tid. För några månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle ta det här steget.
    Det första steget är taget när man väl bestämt sig. Sen rullar det på. Det är otäckt, läskigt, jobbigt, hemskt... men när det är över och man landat, då är det underbart!!! Du kommer dit, så småningom. Ta stöd av din nästan vuxne son. Han tycker antagligen att livet börjar bli lite ljusare nu han också.

    Kramis
  • Tis 27 nov 2007 14:30 #9

    Jag berättade oxå att jag skulle polisanmäla för mitt ex. Han har sedan dess inte hört avsig, vilket är skönt och lungt.

    Jag hoppas att ditt ex oxå inser att han bara gör saken värre.

    Tänk på att du nu har visat honom att du inte längre accepterar hans betende och att markera att han inte kan behandla dig så här.

    Man kan oxå få stöd hos brottofferjouren, man kan ibland behöva prata med någon utomstående om vad man har varit med om.

    Känner nu att efter ett litet tag efter alla förhör och all kontakt med polisen, så börjar känna en litet hopp om ett lugnare liv för mig och barnet.

    Jag hoppas att du oxå får det lite lugnare.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 27 nov 2007 17:26 #10

    Nu har jag låtit min man få veta att jag inte tänker dra tillbaka anmälan. Att det han kan göra för att slippa ett ev fängelsestraff är att från hjärtat visa god vilja och ånger under utredningstiden. Han kommer regelbundet att gå i terapi hos den han tidigare träffat på Soc. Har också meddelat honom om att vi inte ska han någon kontakt annat än när det gäller vår son och att vi får försöka komma överens om hur umgänget ska se ut. Att han genast ska sluta upp med att försöka påverka mig till att dra tillbaka min anmälan.

  • Anonym (Milla­n)
    Visa endast
    Mån 31 dec 2007 00:48 #11

    *Go*Jag anmälde min ex sambo efter månader av misshandel,förnedringar hot osv...
    Jag är gravid o fick nog..Räddslan för att något skulle hända bebisen så fanns det ingen annan utväg...
    Han blev anhållen sedan häktad..sedan kom rättegången..Han fick 1 år o 6 månader..O då var det ganska "Kort" tid som brotten begicks..Hur det nu kan hänga på tid..Men men Han har överklagat o nu skall det upp i Svea hovrätt..Tiden under dom här 3 månaderna har varit jobbig men jag säger att jag hade kanske inte levt i dag om jag inte hade gjort det jag gjorde..
    Det rätta..Anmäla...
    Jag har levt i umgänge med kriminell o varit tillsamans med en "Gäng" boss...
    Polisen har väl kanske inte varit det man har vänt sig till..
    Men jag känner att jaghar gjort rätt...
    Lever i dag under skydd id o namn byte mm
    Mitt liv får jag aldrig tillbax som jag hade innan..
    Lever långt från vänner ofamilj..
    Men dom ser hellre att jag lever...
    Så alla som blir misshandlade,hotade,förnedrade..ANMÄL...
    Dom ändrar sig inte...Tyvärr...
    Kramar till alla er tjejer...